Språk och stil i akademisk text

Foto på en person som sitter och skriver vid en dator.

I akademiska texter har språket en särskild funktion – att på ett trovärdigt sätt förmedla innehållet till ämneskunniga personer. Det vetenskapliga förhållningssättet till kunskap som eftersträvas i texterna måste då avspeglas i uttryckssättet. Akademiskt språk bör därför vara korrekt, formellt och begripligt för andra ämnesexperter. Du bör också följa krav på precision, koncentration och opersonlighet som kan skilja sig något mellan olika ämnen och skrivuppgifter.

Akademiska texter räknas till sakprosa och skrivs i ett specifikt utbildningssammanhang. De bör därför ha ett språk som anpassats till läsaren, sammanhanget, ämnets skrivtradition och den aktuella texttypen. Det ställs med andra ord olika krav på olika typer av texter (och till och med delar av en text) i ett ämne. Generellt gäller att akademiska texter bör ha ett korrekt och formellt språk, och att framställningen bör präglas av stildragen precision, koncentration och opersonlighet. Det bidrar till att textens innehåll uppfattas som sakligt och förtroendet för texten ökar.

Språkriktighet är A och O i akademiskt skrivande

Korrekt språk är grunden i allt akademiskt skrivande och har stor betydelse för hur din text kommer att tas emot. En språkligt korrekt text signalerar kvalité och akademisk noggrannhet, men gör det också lättare för läsaren att helt rikta sin uppmärksamhet åt innehållet. Det i sin tur bidrar till att läsaren får större förtroende för texten.

Språkriktighet innebär att du följer regler för svenskt skriftspråk. Det kan gälla exempelvis regler för meningsbyggnad, stavning och avstavning, syftning, böjning eller användning av skiljetecken. För att avgöra vad som är korrekt språk och undvika språkliga fel som kan störa läsningen, bör du

  • använda olika språkhandböcker
  • aktivera rättstavningskontrollen i Word
  • planera ditt skrivande och avsätta tid för korrekturläsning
  • be andra att läsa korrektur.

Anpassa språket till målgruppen

Utgångspunkten för att skriva en begriplig text är att anpassa språket till målgruppen. Du måste med andra ord veta vilka som är de tänkta läsarna, för att exempelvis kunna avgöra vilka ord du behöver förklara. I de flesta fall bör du rikta dig till dina kurskamrater och försöka vara begriplig för dem, trots att även läraren kommer att läsa din text.

Uttryck dig tydligt

Tydlighet är lika viktig som målgruppsanpassning och handlar om hur informationen i din text presenteras och uppfattas. Om du aktivt tänker på att uttrycka dig tydligt och klargöra alla sammanhang, har du tagit ett stort steg mot en begriplig text. Andra tips för att skriva begripligt är

  • Skriv om en sak i taget
  • Skriv det viktigaste först i meningen och stycket
  • Uttryck dig inte mer komplicerat än nödvändigt
  • Använd inte ord som du inte förstår eller vilkas betydelse i den aktuella kontexten du är osäker på
  • Läs texten högt
  • Be andra om respons, för att upptäcka såväl tankeluckor som det som är underförstått men som läsaren behöver för att förstå din text.

I akademiska texter används formellt och neutralt språk som inte drar till sig läsarens uppmärksamhet. Ett sådant språk bidrar till att läsaren kan behålla fokus på ämnet och uppfattar din framställning som saklig. För att uppnå ett formellt och neutralt språk bör du undvika

  • vardagliga ord och uttryck som ”klassa”, ”kille”, ”medans” och ”Detta är något som”
  • högtravande och ålderdomliga uttryck som ”enär”, ”emedan” och ”alldenstund”
  • värdeladdade ord som ”usel” eller ”underbar” 
  • modeord som ”narrativ” 
  • överdrifter som ”livsviktig”
  • förstärkningsord som ”väldigt” och ”jätte-”
  • slang som ”lagga”.

Exempel:

Källhänvisningarnas utformning kommer tack och lov inte bedömas i elevernas skrivuppgift.

- Källhänvisningarnas utformning kommer inte att bedömas i elevernas skrivuppgift.

Eleverna fick väldigt lite stöd i arbetet med uppgiften. Speciellt killarna hade behövt prata med läraren eftersom att de inte var lika vassa på att läsa den typen av litteratur som tjejerna i klassen.

- Eleverna fick lite stöd i arbetet med uppgiften. Särskilt pojkarna hade behövt tala med läraren, eftersom de inte var lika skickliga på att läsa denna typ av litteratur som flickorna i klassen.

Var särskilt uppmärksam när du beskriver dina observationer eller återger och tolkar innehållet i dina intervjuer. Du måste då frigöra dig från talspråket i dessa situationer och redogöra för det viktigaste i dem formellt och neutralt.

Undvik talspråk och andra informella inslag i din text (PDF med exempel)

Språklig precision är ett karaktäristiskt stildrag i akademisk prosa. Precist språk används för att det ska bli möjligt att beskriva komplicerade sakförhållanden och föra avancerade resonemang, utan att lämna utrymme för olika tolkningar eller missförstånd. Med hjälp av facktermer, exakta uppgifter och precisa beskrivningar blir det även lättare att argumentera, tolka och dra slutsatser. Uttryck dig därför så exakt och träffande som möjligt. Tänk vidare på följande:

  • Precision handlar om att undvika tvetydigheter. Definiera därför viktiga begrepp tidigt och använd dem sedan konsekvent i hela texten. När det gäller begrepp och andra nyckelord är precision alltid viktigare än språklig variation.

    I Rikstermbanken hittar du definitioner av facktermer och kan kontrollera om en engelsk fackterm har en svensk motsvarighet.

  • Precision handlar om ordval, om att finna de mest exakta formuleringarna – oftast facktermer. Undvik därför flertydiga uttryck som "man", "bra" och "saker". Formella ord som ”lämplig” och ”kostnadseffektiv” har exempelvis en mer specifik betydelse än det informella ordet ”bra”. I exemplet nedan syftar ordet ”man” på olika personer, vilket försvårar förståelsen av texten. Det kan avhjälpas genom specifika ord för kända personer och grupper, vilket ökar precisionen i texten.

    Exempel:
    På avdelningen såg jag hur man bemötte nya patienter. Jag fick också följa med när man träffade och informerade de närstående. Vissa patienter hann man dock inte lära känna innan de blivit utskrivna.

    På avdelningen såg jag hur personalen bemötte nya patienter. Jag fick också följa med när sjuksköterskan träffade och informerade de närstående. Vissa patienter hann jag dock inte lära känna innan de blivit utskrivna.

Akademiska texter utmärks av att språket är koncentrerat och framställningen informationstät.

Koncentrerat språk innebär att du bör skriva kort och fokuserat. 

  • Håll dig till saken och undvik överflödig information. Innehållet ska vara relevant utifrån syftet med din text. Det ska tillföra något och ha en bestämd funktion i texthelheten.
  • Undvik pratighet. Sträva efter att uttrycka dig precist, med så få ord som möjligt. Du kan ibland påminna läsaren om något som redan avhandlats i texten, men utelämna onödiga upprepningar och som-satser. Undvik även utfyllnadsord (så), långa omskrivningar och innehållslösa startsträckor som ”Till att börja med så vill jag ...”  eller ”För att återvända till detta med ...”. De stör i skrift. Skriv språkekonomiskt och läs alltid igenom texten innan du lämnar in den!

I följande stycke kan språket uppfattas som pratigt, bland annat för att och pronomenet ”hon” upprepas och får inleda fyra på varandra följande meningar med en snarlik uppbyggnad. Texten kan förtätas och få bättre flyt genom att flera korta meningar sätts ihop.

Exempel:
Patienten kände sig lugn efter samtalet med sjuksköterskan. Hon hade på ett tydligt sätt informerat honom om hans sjukdom. Hon hade också berättat mer om de läkemedel som läkaren skrivit ut. Hon hade informerat patienten om livet på äldreboendet. Hon hade hela tiden talat lugnt och vänligt.

Patienten kände sig lugn efter samtalet med sjuksköterskan. Hon talade vänligt och hade på ett tydligt sätt informerat honom om hans sjukdom, de läkemedel som läkaren skrivit ut och om livet på äldreboendet.

Akademiska texter utmärks av ett opersonligt språk. Det innebär att fokus sätts på det avhandlade ämnet och inte på textförfattaren, vilket bidrar till att innehållet uppfattas som sakligt. Du bör därför försöka tona ned din närvaro i texten.

I akademiska texter kan det urskiljas två typer av opersonlighet. Vissa texter har en strikt opersonlig stil, medan i andra är skribenten synlig. Det beror på vad som är accepterat inom det specifika ämnet, men kravet på opersonlighet kan också variera mellan olika typer av texter. I början av din utbildning får ditt språk inte sällan vara något mindre opersonligt, medan det senare eller i andra sammanhang kan efterfrågas ett strikt opersonligt språk.

Film om skribentens röst från Lunds universitet.

Strikt opersonligt språk

Om du väljer att skriva strikt opersonligt får du inte nämna dig själv i texten, vare sig med ordet jag eller som exempelvis uppsatsförfattaren. Det ställer höga krav på dig som skribent att tydligt förmedla vem som gör vad i texten och den presenterade undersökningen. Opersonliga konstruktioner kan nämligen i vissa fall skapa oklarhet om vem som är ansvarig för olika handlingar, vilket kan göra din text mer svårläst.

Det finns olika sätt att skriva strikt opersonligt. Du kan bland annat använda

Konstruktion Exempel
passiv verbform med ett -s på slutet som i ”förklaras” eller ”mätas”.

Först definieras begreppet hälsa.

(Först definierar jag begreppet hälsa.)

För att besvara syftet valdes en kvantitativ metod.

(För att besvara syftet valde jag en kvantitativ metod.)

nominaliseringar – när verb omvandlas till substantiv

Nedan redogörs för datainsamlingen.

(Nedan redogörs för hur vi samlade in vår data.)

Söka information > informationssökning

infinitivfras i stället för subjekt i en sats

Det är viktigt att studera effekten av lagändringen.

(Det är viktigt att forskare studerar effekten av lagändringen.)

Opersonliga konstruktioner som ”Det finns/ är/ blev

Det finns främst två nackdelar med den valda metoden.

(Vi ser främst två nackdelar med den valda metoden.)

Undvik däremot att använda

  • ordet "studien" eller "undersökningen" som subjekt i satsen. Skriv hellre ”I studien undersöks äldres sömnkvalitet före en höftoperation” än ”Studien undersöker äldres sömnkvalitet före en höftoperation”.
  • vaga subjekt som ”man” eller ”vi” (som inkluderar läsaren och andra ospecificerade grupper av personer)
  • ord som ”vederbörande”, ”undertecknad” eller ”författare” om dig själv. Det gör dig inte mindre synlig i texten. 

Lagom opersonligt språk

En akademisk text behöver emellertid inte vara strikt opersonlig för att uppfattas som saklig och objektiv. Du kan också välja att vara synlig i texten, men i en så begränsad omfattning att du inte konkurrerar med ämnet om läsarens uppmärksamhet. Särskilt i olika reflektionstexter och VFU-rapporter blir det oundvikligt att vara synlig. Skriv alltså gärna ”jag” eller ”vi”, om du har en medförfattare, men var sparsam med ordet. Tänk vidare på att

  • inte ge pronomenet ”jag” en framträdande plats i en mening, ett stycke eller ett kapitel. Skriv hellre ”Det tolkar jag som ett uttryck för ...” än ”Jag tolkar det som ...”.
  • använda ”jag” företrädesvis i kapitel där du beskriver dina val i samband med undersökningen. Det är exempelvis lämpligt att använda ”jag” i textens metod- och diskussionskapitel, där du redogör för dina metodval och drar slutsatser. Inom vissa ämnen är det också brukligt att synas i inledningen där valet av ämne motiveras.
  • växla mellan passiv verbform och ordet ”jag”. Verb som ”föreslå” och ”anse” blir otydliga i passiv form.
  • undvika ”min”/”mitt”/”mina” som kan få delar av din text att framstå som privat (utom i frasen ”enligt min uppfattning/mening”). Skriv ”den valda metoden” i stället för ”min valda metod”.
  • inte använda pronomenet ”jag”, om du samtidigt väljer att kalla dig själv för ”uppsatsförfattaren” eller ”rapportförfattaren”. Du bör vara konsekvent, för att inte förvirra läsaren.

Om du är osäker rekommenderar vi att du frågar din lärare hur du förväntas skriva.

Källor och lästips

Basord i våra fackspråk (2012). Terminologicentrum TNC (TNC 104).

Blomström, V. & Wennerberg, J. (2021). Akademiskt läsande och skrivande. 2 uppl. Studentlitteratur.

Forsberg, C. (2014). Lär dina studenter att skriva. Studentlitteratur.

Jarrick, A. & Josephson, O. (1996). Från tanke till text. 2 uppl. Studentlitteratur.

Karlsson, O. (red.) (2017). Svenska skrivregler. 4 uppl. Språkrådet & Liber.

Rienecker, L. & Stray Jørgensen, P. (2017). Att skriva en bra uppsats. 4 uppl. Liber.

Tillbaka till Läs- och skrivguiden