Katarina Hjortgren

Om Katarina Hjortgren

Bakgrund

Katarina är socionom och leg. Hälso- och sjukvårdskurator med en magisterexamen i Socialt arbete. Katarina har vidareutbildning i familjeterapi samt grundläggande psykoterapiutbildning, med mångårig erfarenhet av socialt arbete inom kommunal socialtjänst, både med utrednings- och behandlingsarbete inom området barn och familj samt som enhetschef för försörjningsstöd. Katarina har även arbetat inom företagshälsovården med bland annat stress- och utmattningsproblematik samt som konsult gällande psykosociala arbetsmiljöfrågor, ledarskap- och organisationsutveckling i syfte att förebygga ohälsa.

Undervisning

Katarina arbetar sedan hösten 2007 som adjunkt i socialt arbete och undervisar på Socionom- och Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet framför allt om yrkesroll, samtalsmetodik och psykosocialt förändringsarbete samt om socialt arbete med barn-, familj och nätverksinriktat arbete.

Uppdrag

Katarina är sedan 2021 programansvarig för Hälso- och sjukvårdsprogrammet och har har tidigare (2012-2020) varit programansvarig för Socionomprogrammet.

Samarbeten

Katarina var engagerad vid bildandet av  Förbundet för Sveriges Socionomutbildningar (FSSOC) och var med i styrelsen 2018-2020. katarina har mångårig erfarenhet av internationaliseringsfrågor i utbildning inom Socialt arbete och var under perioden 2019- 2023 ledamot i EASSW ( European Association of Schools of Social Work) Executive Committee.

Forskning

Katarinas forskningsintresse rör frågor om olika former av psykosocialt förändringsarbete och om förutsättningar för att skapa gynnsamma förändringsprocesser för människor i utsatta livssituationer.

Har arbetat som forskningsassistent i en nationell studie gällande behandlingsutfall för personer med alkoholproblem. Ansvarig för projektet var Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) som genomfördes i samarbete med bl.a. Socialt arbete vid Örebro universitet. Projektet har utvärderat CDOI (Client Directed Oucome Informed Practice), ett arbetssätt där två skattningsskalor ORS/SRS använts för att under behandlingen kontinuerligt utvärdera dels om klientens situation förbättras i olika avseenden , dels klientens upplevda tillfredsställelse med behandlingen och relationen till behandlaren. Ett arbetssätt som kan antas förbättra utfallet genom att stärka den ”terapeutiska alliansen” och underlätta för behandlaren att anpassa behandlingen till klientens behov och önskemål.