”Det bästa med jobbet är att man får en relation till studenterna”

Katarina Straubhaar kom till Högskolan i Örebro 1978, när hon var sexton år, tack vare att hennes syster jobbade som kallskänka på Kraka och visste att det behövdes folk.

– Jag började som portioneringsbiträde, vilket innebar att jag stod bakom en disk och lade upp den mat som gästerna beställde på tallrikar, berättar hon.

Egentligen hade hon tänkt läsa vidare på gymnasiet och utbilda sig inom storhushåll, men i stället har hon fått lära sig yrket genom att arbeta.

– Jag var rätt så skoltrött, så det var skönt att börja jobba.

Kvällsöppet för pubkvällar

Varje morgon skulle råkosten förberedas, och ofta lagades det mat till de olika arrangemang som ägde rum på campus.

– I början fanns ju bara Långhuset och GIH, och jag minns att GIH:arna hade många fester, som dans och pubkvällar till exempel. Då fick vi hålla kvällsöppet.

På den tiden var det GUAB, Göteborgs universitetsrestauranger, som drev Kraka. Sedan dess har det varit både Sara, Partena och numera är det Sodexo som står för driften. Katarina Straubhaar har jobbat i både Kraka, salladsbaren som fanns i Långhuset, restaurang Etage i Teknikhuset och nu, sedan sju år tillbaka, finns hon i Bibliotekscafét.

Hon stortrivs med att möta kunder, göra smörgåsar och baka.

– I går bakade jag morotskaka med frosting och kanel, men den gick åt. Så i dag har jag bakat äppelkaka och kolakakor. Det är populärt, berättar hon.

Vad är det bästa med att jobba här på Örebro universitet?

– Det är kontakten med studenterna. Många känner igen mig och jag brukar också känna igen gamla studenter som kanske kommer hit till campus efter att de pluggat färdigt. Då blir det förvånade, säger Katarina Straubhaar.

När det handlas godis, kaffe och dricka vet hon att det är tentapluggande på gång och studenterna brukar berätta om vilka ämnen de läser och hur många sidor de måste plugga in.

– Jag upplever att studenterna tar studierna mer på allvar i dag, samhället är hårdare på något vis och många är nervösa över om de ska klara tentorna.

Text, bild och film: Anna Lorentzon