Vinst för både industri och miljö när restprodukter behandlar gruvavfall
När det regnar på gammalt gruvavfall läcker det ut surt vatten med höga metallhalter. Örebroforskare har tagit fram en ny metod för att rena vattnet och visat att den fungerar i en nedlagd gruva.
pH-skalan mäter balansen mellan vätejoner och hydroxidjoner. Ju fler vätejoner, desto surare värde. Skalan sträcker sig mellan 0 och 14 - från surt, via neutralt till basiskt. Örebroforskarna tillför grönlutslam som är basiskt till högarna för att höja pH-värdet på det sura lakvattnet.
– Det skapas döda områden i skogen runt gruvavfall med höga halter kobolt och koppar. Genom att förändra kemin och höja pH-värdet i högarna kan vi undvika det, säger Lotta Sartz, forskare i kemi vid Örebro universitet.
Hon har forskat om detta i tio år tillsammans med kollegan Mattias Bäckström. De har tagit fram en metod som gör det möjligt att behålla högarna istället för att täcka över dem eller sänka ner dem i en sjö. Det betyder att de kan rena lakvattnet även i känsliga områden med kulturlämningar.
– Vi använder en restprodukt från tillverkning av pappersmassa, grönlutslam, och pumpar ner det i avfallshögarna. Fördelen med grönlutslammet är att det ligger kvar under lång tid, säger Mattias Bäckström.
Nu har de bekräftat att metoden fungerar i praktiken. Först i Uddengruvan i Skelleftefältet och nu senast i Gladhammars gruva utanför Västervik.
– Den gruvan är det perfekta forskningsobjektet. Kommunen hade mätt metallhalter och pH-värdet i lakvattnet under fem år vilket gav oss bra data. Området var avgränsat och lagom stort, säger Lotta Sartz.
I den nedlagda gruvan i Gladhammar fanns 1 200 ton gruvavfall som behövde åtgärdas och Mattias och Lotta beställde 100 ton grönlutslam, som de pumpade ner i högarna för ett år sedan. När de startade var lakvattnets pH-värde surt och låg på 3,5 men det förändrades snabbt.
– I vår senaste mätning har det gått upp till 8,3 och det är där vi vill att det ska vara, säger Lotta Sartz.
Över 250 000 ton grönlutslam
Överhuvudtaget har forskningen gett bra resultat. Innan åtgärden var halter av metallerna kobolt och koppar problematiska, men de har nu minskat med mer än 95 procent efter tillsatsen av grönlutslam.
I dag läggs över 250 000 ton grönlutslam i deponier för att det inte finns något att använda det till.
– Vi har hela tiden velat använda ett restavfall tillsammans med en metod som gör att vi kan göra insatser utan att det märks. Det är bra för miljön men även för industrin.
Nästa steg är att se hur stora skillnader det är på grönlutslam från olika pappersbruk och säkerställa att metoden fungerar även om slammet skiljer sig åt.
– För att affärsmodellen ska fungera måste det finnas ett förtroende mellan gruvindustrin och pappersbruken. Gruvor, som tar emot, vill veta att det fungerar och pappersbruken kan inte ändra för mycket i tillverkningen utan restprodukten, grönlutslammet, måste vara bra som den är. Det är frågor vi hoppas kunna lösa i projektet vi jobbar med nu, säger Lotta Sartz.
Text: Linda Harradine
Foto: Linda Harradine