Här börjar möblernas nya liv
Det är tidig morgon när möblerna från studenternas uppehållsrum börjar bäras ut från Teknikhuset på Örebro universitet. En del är trasigt och stoppningen börjar ge upp.
I över tjugo år har studenter slitit på sofforna.
Nu fraktas de bort – men inte för att slängas.
Med rätt renovering och reparation ska de kunna hålla i ytterligare tjugo år.
När sofforna vänds för att bäras ut ur studenternas uppehållsrum, dyker ett välbekant märke upp. På undersidan står det att de är tillverkade av den sedan länge nedlagda möbelfabriken Klaessons i Fjugesta. Företaget var känt för sina slitstarka möbler för offentliga miljöer, något som sofforna är ett tydligt bevis på. Inredningen här i Teknikhuset har klarat av att användas av kull efter kull av studenter sedan utrymmet invigdes 2001.
Nu ska möblerna få ett nytt liv.
För lastbilen som snabbt fylls med stolar och soffor är på väg till en renoveringsfirma. När de återvänder ska de ha samma lyster och sköna stoppning som för drygt 20 år sedan.
– De ska bli som nya, säger Ulrika Tisell, inredare på Örebro universitet.
Möbler som köps in av universitetet ska alltid hålla i minst tio år. Men sedan finns ett krav till: de ska gå att underhålla och renovera.
– De här möblerna är av väldigt god grundkvalitet. De är också anpassade för sina ytor i storlek, sort och karaktär. Det inte rimligt att kassera och köpa nytt när behovet är det samma, säger Ulrika Tisell.
Det är inte bara Teknikhusets möbler som ska renoveras.
Från Forumhuset fraktas en soffa, tolv skinnbänkar och sex högkvalitetsbord som ska få nytt fanér. Musikhögskolans stora fönster har gjort att möblerna där har haft extra tuffa förutsättningar. Många har både slitits och blekts av solljuset. Så nu lastas soffor, puffar och hela grupparbetsplatser för vidare transport till två renoveringsfirmor.
Tidigare i år gjorde en del av inredningen i Långhuset samma resa. Där fick mängder av soffor nytt tyg på sitsarna, medan tyget på ryggarna klarar många år till.
Spar miljö – och pengar
Huvudanledningen till att renovera i stället för att handla ny inredning är att minska universitetets påverkan på miljön. Men den här gången sparar det också pengar.
– I det här fallet är det mer ekonomiskt att renovera än att köpa nytt. Det blir också mindre avfall och det krävs mindre resurser än vid nytillverkning. Här återanvänder vi samtliga stommar och en del av materialet, all stoppning och träkärnan i bordet byts ju inte.
Ibland har renovering faktiskt sparat stora pengar – som under pandemin när man passade på att till stor del demontera och rusta upp en hel hörsal. Bara stommarna var värda att behålla i den stora, slitna salen. Så det blev nya stolsryggar, sitsar, skrivskivor och ny el.
– Då blev det som en ny hörsal. Annars hade vi behövt ta ut allt och köpa helt nytt. Det är ett mycket större jobb och mycket dyrare, säger Ulrika Tisell.
Även framöver kommer möbler att renoveras i stället för att slängas. Bord och stolar som fortfarande håller, men inte bedöms vara värda att renovera har faktiskt också en uppgift. De förvaras i förråd och tas fram just vid renoveringar. Då fungerar de som vikarierande inredning under de veckor som det ordinarie möblemanget är borta.
Nedlagda möbelfabrikens soffor lever vidare
Klaessons möbelfabrik i Fjugesta, de som tillverkade Teknikhusets soffor en gång i tiden, slog igen en fredag i början av april 2005. Då hade de köpts upp av ett annat möbelföretag, som tog över vissa av modellerna. De lade ner tillverkningen på orten och strök det gamla varumärket.
Men sofforna i Teknikhuset, som Klaessons tillverkade i slutet av sin drygt hundraåriga historia, ska alltså fortsätta användas. Renoveringen ska förlänga livslängden – förhoppningsvis i ytterligare tjugo år.
Det betyder att de första unga studenter som satt på dem, när de var splitter nya, har hunnit fira sin 60-årsdag och närmar sig pension när det är dags att ta beslut om renovering nästa gång.
Text och foto: Jesper Mattsson