Startade idrottslärarutbildning i Göteborg

Hur var din studietid vid GIH Örebro?
Det var en intensiv och rolig period – mellan 1974-76. Då var det mycket mer schemalagd undervisning, i princip 8-17 varje dag. Det gjorde att man var engagerad, men samtidigt trött på helgerna. Jag fick många vänner och livslånga kontakter. Sammanfattningsvis var det en rolig och minnesvärd tid.

Några särskilda minnen som du vill lyfta fram?
Jag träffade min blivande fru under fjällutbildningen i Hemavan! Vi delade bivack och på den vägen är det.

Kan du beskriva din resa fram till idag?
Jag jobbade först åtta år som lärare i grundskolan, på alla stadier. Sedan började jag studera idrottspedagogik på kvällstid. 1985 vikarierade jag för Bert Aggestedt vid GIH Örebro under ett halvår. Då väcktes mitt intresse för att fortsätta med lärarutbildning och jag sökte forskarutbildningen på Pedagogen vid Göteborgs universitet. Jag disputerade 1991 med en avhandling om idrottslärare och idrottsämnet.

Jag har i princip arbetat med lärarutbildning sedan dess och var med och startade idrottslärarutbildningen i Göteborg 1993. Parallellt var jag redaktör för Tidskrift i gymnastik & idrott 1979-94.

Jag har varit post doc i Brisbane i Australien, arbetat ett år vid Kalmar högskola och varit professor i kroppsövning och pedagogik vid Norges idrottshögskola i 3,5 år. Jag har varit prefekt för Institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet och jag blev professor för ett år sedan.

Vad tycker du om utvecklingen av ämnet idrott och hälsa i Sverige?
Jag tror att de flesta kan ställa upp på ramtexten som formuleras i kursplanen. Det är också många runt om i världen som har den skandinaviska modellen som ideal. Kursplanen ställer mycket högre krav på läraren idag. Tidigare var man som lärare mer av en idrottsrelaterad "role model". Idag krävs bredare ämneskunskaper. Det ställs krav på att ge en kunskapsbaserad eller vetenskapligt baserad utbildning. Du måste veta vad du pratar om på ett annat sätt. Det fysiska har tonats ned i texterna idag. Samtidigt har många elever fortfarande förväntningar om ett i huvudsak praktiskt ämne. Det skiljer också mellan nya unga och äldre lärare i vad man menar att ämnet går ut på.

Vilken potential tycker du att skolämnet idrott och hälsa har i ett framtidsperspektiv?
Samtliga ämnen i skolan bidrar till en medborgerlig bildning och ur det perspektivet bör man fråga sig vad ämnet idrott och hälsa bidrar med i det stora pusslet. För mig är det människan i rörelse och hälsa, som är i fokus. Jag propagerar för ett laborativt och upplevelsebaserat ämne. Men det är trots allt vad som händer ovanför axlarna hos eleverna som är det allra viktigaste, det vill säga förståelse för betydelsen av fysisk aktivitet.

Hur ser du på idrottsvetenskapens utveckling och vad tror du om idrottsvetenskapens framtid?
I Göteborg drev vi fram idrottsvetenskap som ämne. Det är ett ungt ämne, ett eget ämne och vi är bara i den inledande fasen. Jag tror att idrottsvetenskap kommer att bli alltmer inflytelserikt framöver - både i skolan och inte minst akademiskt. Jag är övertygad om den vetenskapliga grunden för ämnet idrott och hälsa blir allt starkare framöver.