Hon kom hem till idrotten igen

Hur var din studietid vid GIH Örebro?
Det var roligt – jag studerade mellan 1974-76. Vi gick från 8-17 varje dag. Ett praktiskt och ett teoretiskt pass på förmiddagen och samma sak på eftermiddagen. Det var en allsidig och utvecklande utbildning på många plan. Utöver den idrottsliga praktiken var det teoretiskt intressant, särskilt med idrottsfysiologin, anatomin och biomekaniken.

Några särskilda minnen som du vill lyfta fram?
Det är många minnen. Det var en rolig tid. Jag kommer ihåg hur vi lärde oss att dansa på lektionerna och hur vi på olika tillställningar och fester kunde öva på det vi hade lärt oss.
Vissa saker var kanske lite överdrivna. Jag tycker att det var lite för mycket fokus på egen träning i de praktiska momenten där vi kanske skulle ha haft mer av de didaktiska aspekterna istället.

Och alla kurskamrater som blev vänner - jag har fortfarande kontakt med flera av dem.

Kan du beskriva din resa fram till idag?
Jag jobbade ett halvår som idrottslärare och sedan kom jag in på läkarutbildningen i Umeå. Jag blev tidigt intresserade av forskning och redan andra året fick jag en anställning som amanuens. Sedan hände mycket på kort tid. Jag fick tvillingar 1982, tog min läkarexamen 1983 och disputerade 1984.

Jag gjorde specialistutbildningen i klinisk fysiologi och ortopedi och fick ett lektorat i idrottsmedicin samtidigt som jag parallellt arbetade som läkare. Så småningom blev jag befordrad till professor och blev också föreståndare för Idrottshögskolan i Umeå. Sedan sju år tillbaka är jag rektor på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Hur trivs du med att vara rektor på en idrottshögskola?
Det är som att komma hem. Jag brinner fortfarande för idrotten. Det är inom idrottsvetenskapen jag vill vara och mina erfarenheter från tiden i Örebro är värdefulla. Att vara rektor är inte likt något annat uppdrag jag har haft. Det är speciellt att leda en myndighet och det finns ett regelverk som skiljer sig från andra verksamheter. Men det är samtidigt roligt och det finns så mycket att göra som rektor.

Vad tycker du om utvecklingen av idrottsvetenskapen i Sverige?
Det är en spännande utveckling. Idrottsvetenskapen kräver forskning från såväl humaniora, samhällsvetenskaper och pedagogik samt fysiologi, medicin och biomekanik. Idag tycker jag att idrottsforskningen är bredare och belyser alla aspekter av idrotten utifrån vår definition. Vid GIH definieras begreppet idrott som all fysisk aktivitet som genomförs med målet att främja hälsa och välbefinnande, prestation och estetisk upplevelse. Sedan kan jag tycka att man inom till exempel idrottspedagogiken skulle kunna använda mer av aktionsforskning.

Om du siar framåt, vad tror du om idrottsvetenskapens utveckling framöver?
Idrottsvetenskapen borde få en allt större plats, eftersom det är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Människan i rörelse, i vid mening, är en stor del av agenda 2030. Frågan är om våra politiker förstår detta och ger oss resurser för att utveckla den idrottsvetenskapliga forskningen.