”GIH lärde mig att se hela människan”
Anna-Lena Kanto spelade basket på elitnivå. När hon fick kontrakt med en Örebroklubb började hon på GIH och tog examen 1995. Nu är hon lärare på Virginska skolans idrottsgymnasium i Örebro.
Varför sökte du GIH Örebro?
Pappa var ju gympalärare och jag gick på idrottsgymnasium i Huskvarna, men GIH var ändå inte förstahandsvalet då. När jag var 17 år blev jag heltidsproffs i Arvika Basket, så jag slapp välja på en gång. Men när jag var 20 år, så värvades jag hem till Örebro när dåvarande Bro Basket gick upp i elitserien. Då kändes det rätt att börja på GIH.”
Hur var din studietid? Några speciella minnen?
Det var en väldigt hektisk tid där jag varvade elitidrott med studier. Jag flängde runt en hel del – det var både klubbmatcher och landslagsuppdrag – men skolan var mycket förstående och flexibel.
Naturligtvis har jag många minnen! Utbildningsresorna till Idre och Åre var roliga och speciella. Och så träffade jag ju Per, som gick i samma klass, som jag senare gifte mig med. Vi är faktiskt tre ”GIH-par” som fortfarande håller ihop!
Vad hände efter examen?
Jag jobbade på ett par skolor som idrotts- och samhällskunskapslärare, innan jag kom till Virginska skolan i Örebro och deras idrottsprogram. Det var mitt i prick för mig! Jag är på rätt ställe, med rätt bakgrund. Vi har cirka 450 elever och av 30-talet lärare, så har hälften gått på GIH i Örebro. Man kan säga att idrottsprogrammet är som ett mini-GIH och allt känns väldigt bra.
Vad är viktigast för dig som idrottslärare?
GIH lärde mig mycket, men det viktigaste är nog att se hela människan – inte enbart idrottaren. Så jobbar våra arbetslag av lärare, att lägga lika stor tyngd på det sociala och psykiska som det idrottsliga. Det handlar givetvis om en satsning på elitidrott för vissa av våra elever, men i ett livslångt perspektiv handlar det om hälsa och välmående.
Som lärare är jag även tacksam för den fina ledarskapsutbildning som jag fick på GIH. Det tror jag GIH är ensamma om när det gäller lärarutbildningar.