This page in English

Forskningsprojekt

Kobolt i hårdmetalltillverkning - exponering via inandning och hud och påverkan på humana keratinocyter och aktivering av inflammasomen

Om projektet

Projektuppgifter

Projektstatus

Pågående

Kontaktperson

Eva Särndahl

Forskningsämne

Yrkesmässig exponering för kobolt sker bl.a. vid hårdmetalltillverkning och användning av hårdmetallverktyg vid tillverkning av verkstadsprodukter. Exponeringen har associerats med flera negativa hälsoeffekter på övre och nedre luftvägar, hjärt-kärl sjuklighet, cancer samt hudproblem. Upptag av kobolt sker främst via inhalation men även genom huden. För att beskriva koboltexponeringen inom hårdmetalltillverkningen kommer luftmätningar av olika partikelfraktioner och motsvarande kobolthalter att redovisas liksom samband mellan personburna och statiska mätningar och olika partikelfraktioner. Exponeringen kommer även att beskrivas genom biologisk övervakning av kobolt i blod och urin, hudexponering samt hur lufthalt och hudexponering påverkar det totala koboltupptaget. I dagsläget saknas tillräcklig kunskap om betydelsen av hudupptag i relation till upptag via andningsvägarna vid koboltexponering. Eftersom vi har relativt låga uppmätta halter inom svensk hårdmetall industri samt ett lågt hygieniskt gränsvärde (0.02 mg/m3) tror vi att partikelupptag via huden förutom att ge hudbesvär och allergiska kontakteksem kan bidra till uppkomsten av andra hälsobesvär och symptom. Kunskapsluckor finns gällande effekter dos-respons på cellnivå för keratinocyter vid koboltexponering. Vi vet att keratinocyterna är de celler som blir exponerade i huden, men vi vet inte om och i så fall vid vilka halter exponeringen leder till inflammasom-aktivering hos de cellerna. Det är känt att damm- och partikelexponering ökar riskerna för inflammatoriska processer och att partiklar av olika slag inducerar inflammation genom aktivering av NLRP3-inflammasomen och frisättning av ett av kroppens mest inflammatoriska ämne, interleukin-1β som i sin tur leder till en fortlöpande inflammation. Vi hoppas att den här studien kan bidra till att finna en lägsta nivå för vilka utsläpp som kan tolereras utan att ge negativa hälsoeffekter samt att öka vår kunskap om kemiskt-inducerad inflammation.