Inflammasomaktivitet och hjärtkärlsjukdom

Studien undersöker om genvarianterna i inflammasomen kan förklara varför vissa individer lättare insjuknar i hjärtkärlsjukdom. Inflammation är en bakomliggande orsak till hjärtkärlsjukdom. NLRP3-inflammasomen har under senaste åren föreslagits som en viktig aktör vid uppkomst av metabola sjukdomar och för hjärtkärlsjukdom. NLRP3 aktiveras av bl.a. metabola ämnen som glukos, mättade fettsyror och kolesterol och ger då upphov till produktion av IL-1β. Vi har funnit genvarianter i NLRP3-inflammasomen som försätter den i ett mer lättaktiverat tillstånd, vilket leder till förhöjda nivåer av IL-1β och inflammatoriska symptom hos patienter. Vi finner att friska bärare har något förhöjda nivåer av IL-1β, vilket ger dem ett bättre immunförsvar mot vissa infektioner, men har visat sig associerat med risk att insjukna i inflammatorisk och autoimmun sjukdom. Inflammasomens aktivitet påverkas också av kortisol. Vi har funnit att patienter med hjärtkärlsjukdom har en förändrad kortisolkänslighet, samt en oförmåga att öka sin kortisolnivå vid stressituationer, vilket leder till ytterligare inflammatoriskt påslag.

Vår hypotes är att en mer lättaktiverad inflammasom kan vara en bakomliggande mekanism för att utveckla inflammatorisk sjukdom, samt att detta kan triggas av inflammasoms-aktiverande ämnen och därmed uppträda redan innan sjukdomen ger sig till känna. Även hur livsstilsfaktorer som stress påverkar inflammasomens funktion kommer att undersökas. För att studera detta används insamlat blod från en befolkningspopulation med slumpvis utvalda individer med fokus på stress.