Pojkars musik, reproduktionens tystnad

Inom populärmusikområdet är den rådande mansdominansen och könssegregeringen (vad gäller instrument) ett seglivat problem. Det är i frågan om reproduktionen av dessa fenomen avhandlingen tar sitt avstamp. Populärmusicerande verkar i stort vara en sysselsättning som är mer tillgänglig för pojkar/män än för flickor/kvinnor, och därtill består en huvudsaklig uppdelning mellan pojkar/män som spelar instrument och flickor/kvinnor som sjunger. Den givna frågan är så varför detta fortsätter att ske.

Studien inriktar sig emellertid på pojkar, och vad som underbygger reproduktionen av populärmusikområdets könsmässiga sammansättning i deras liv. Det övergripande syftet är därför att identifiera de mekanismer, både sociala, kulturella och psykologiska, som villkorar pojkars förhållningssätt till populärmusik och -musicerande.

De åtta deltagande pojkarna är mellan 11 och 13 år och har intervjuats tre gånger vardera. Intervjuerna är så kallat kvalitativa, dvs. de liknar ett dialogiskt ”vardagssamtal” men är präglade av forskarens vetenskapliga frågeställningar och ambitioner, samt en mer formell struktur.

Ett projekt som det föreliggande tarvar en teori om kausalitet i det sociala livet, varför kritisk realism fungerar som ett metateoretiskt fundament. Centrala teoretiker i avhandlingen, är Margaret Archer, Douglas Porpora och Anna Jónasdóttir. Kausala analyser är emellertid frånvarande i lejonparten av den tidigare forskningen; därvidlag återfinns ytterligare ett övergripande syfte, nämligen att applicera kritisk realism inom musikforskning med genusperspektiv.

Doktorand: Victor Kvarnhall