”På Musikhögskolan fick jag tid att utveckla min konstnärlighet och hitta kärnan i mitt skapande”
Cornelia Arvidsson har flera band och skriver originalmusik. En av låtarna finns med i den svenska dokumentärfilmen Parning.
Cornelia Arvidsson är musiker och sångpedagog som också tagit lärarexamen och bland annat skrivit musik som nu är med i en dokumentärfilm. Det var under studietiden på det konstnärliga kandidatprogrammet i musikalisk gestaltning med inriktning mot jazz och rock som hon fick möjlighet att utveckla sitt konstnärskap.
– Jag kände mig glad och trygg redan när jag var på Musikhögskolan i Örebro och gjorde antagningsprovet, och så var det även när jag gick på skolan. Jag upplevde det som att jag hade tid att undersöka mitt instrument och mitt skapande i lugn och ro.
Hur var det att studera musik på Musikhögskolan i Örebro?
– Jag fokuserade mycket på att skriva musik och utveckla min identitet som musiker och konstnär. Det är en väldigt bred utbildning och jag upplevde att man kunde plocka lite som man ville. Jag har aldrig hållit på med bara en genre utan inspireras av både progg, olika rockstilar, jazz, visa och folkmusik – och det var väldigt härligt att ha tillgång till allt det under utbildningen också.
Vad lärde du dig under utbildningen?
– Jag lärde mig att skriva musik på ett annorlunda sätt – bland annat att arrangera på ett helt nytt sätt och att instrumentering påverkar hur det låter väldigt mycket. Just nu har jag ett band med två saxofoner, en elbas och trumset – den idén fick jag på Musikhögskolan. Jag fick tid att utveckla min egen konstnärlighet och det var där jag förstod vad kärnan med mitt musikerskap var. Att utbildningen var bred gjorde att jag blev mer öppen för vad mitt uttryck kunde vara. Jag lärde mig att arbeta själv och fick hjälp att utveckla metoder för att kunna fortsätta utvecklas.
Vad är det bästa med Musikhögskolan?
– Både studenter och lärare har väldigt olika bakgrund och spelar olika genrer. Det var väldigt givande att bredda sin genremässiga kunskap och spela ihop med andra musiker. Vi hade också ett utbyte med musikhögskolor i Brasilien och fick spela ihop med musiker som har en annan typ av folkmusik och andra sätt att öva på. Jag trivdes väldigt bra med att det var så genrebrett.
Vilka tycker du borde söka till Musikhögskolan i Örebro?
– Alla som tycker om att blanda olika genrer och är öppna för att fortsätta odla sin musikaliska öppenhet. Det är en lugn och trygg miljö som är bra för lärande – och man kan rikta in sig mot att odla sitt eget skapande och mot att bli en bred musiker som funkar i många olika sammanhang. Själva lokalerna är faktiskt väldigt inspirerande, det finns så många olika typer av rum med olika akustik och det finns alltid tillgång till rum att öva i.
Vad har du gjort efter utbildningen?
Jag har tagit musiklärarexamen på Kungliga Musikhögskolan och en magisterexamen i Att gestalta med sång och språk vid Stockholms Dramatiska Högskola. Nu jobbar jag som sånglärare på Värmdö Scenskola och i mitt eget företag, och jag har jobbat bland annat som sånglärare på Teaterhögskolan. För mig var det väldigt bra att få utvecklas i mitt musikerskap först, vilket jag gjorde på Musikhögskolan i Örebro. Jag har också fortsatt att jobba med det tema jag skrev uppsats om, som handlar om medveten närvaro i samband med prestationsångest, både rent konstnärligt och tillsammans med mina elever. Jag har också flera band och skriver originalmusik. En av låtarna finns med i den svenska dokumentärfilmen Parning.
Vad är dina bästa tips för den som vill ha en karriär inom musiken?
– Det handlar om att hitta sitt eget uttryck som musiker, och förstå vad det är man vill. Sedan handlar det om mod och ihärdighet: att våga spela och göra nya saker med olika musiker, att våga gå emot de tvivel man kanske har på sig själv. Se det som ett jobb och inte bara en hobby! Genom att gå en utbildning får man viktiga kontakter och hittar stöd i kurskamrater som är en bra hjälp på vägen.
Text: Anna Lorentzon
Foto: Manfred Hanberg/Christoffer Karlsson