”Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet ger mig en trygg grund att stå på”

Hur kommer det sig att du vill bli hälso- och sjukvårdskurator?

– Innan jag läste till socionom jobbade jag inom äldreomsorgen, och jag tror att tanken på att en dag kunna jobba som kurator alltid har funnits där. Jag lockas av mötet med människor och att få jobba lite mer djupgående med relationer, utan myndighetsutövande. Beslutet växte fram under socionomutbildningen. Femte terminen var jag ute på verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom elevhälsan och fick lära mig mer om arbetet som skolkurator – och det var då jag bestämde mig.

Hur är det att studera på Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet vid Örebro universitet?

– Det är väldigt givande och jag får kunskap som ger mig en trygg grund att stå på. Jag jobbade som vikarierande kurator på rehabiliteringsmedicinska mottagningen på USÖ ett halvår innan jag började på Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet. En stor del av arbetet handlar om att vara empatisk och möta människor utifrån deras behov, men mycket handlar också om själva juridiken bakom hälso- och sjukvården och om att kunna arbeta praktiskt med olika metoder. Som socionom får du stenkoll på socialtjänstlagen, men som kurator behöver du känna till de lagar som handlar om patientsäkerhet, sekretess och datahantering inom hälso- och sjukvården. När du möter människor som befinner sig i kris eller sorg är det viktigt att ha en bra grund att stå på, vilket jag får nu.

Vad är det bästa med utbildningen?

– Det roligaste är att vi som studerar tillsammans har så olika bakgrund. Vissa har jobbat som socionomer i femton år och vill byta bana, andra är ganska nyutbildade eller jobbar redan som kuratorer och studerar för att kunna ansöka om legitimation. Alla har mött olika typer av klienter eller patienter med olika problematik – och vi lär oss så mycket av varandra. Det är väldigt givande att diskutera och vända och vrida på begrepp och lagstiftning utifrån allas olika erfarenheter och perspektiv.

Andra terminen innehåller bland annat verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Vad gör du då?

– Jag gör min VFU inom obstetrik- och gynekologi på USÖ, det som tidigare hette Kvinnokliniken. Här möter vi kvinnor eller livmoderbärare och deras partners. Som kurator kan det handla om abortsamtal, stöd vid missfall, IVF-utredningar, förlossningsrädsla eller graviditetsillamående, till exempel. Vi bistår också vid ansökningar om sena aborter, där Socialstyrelsen fattar beslut. Jag har precis börjat, men känner mig väldigt trygg redan från start och trivs jättebra. Att få kastas ut i verksamheten är ett jättebra sätt att lära sig och bli starkare i sin roll. VFU:n blir som en lång introduktion till arbetslivet.

Vad kommer din uppsats att handla om?

– Jag ska genomföra en intervjustudie med kvinnor som har gjort abort. Det händer mycket med aborträtten i världen just nu och för mig känns det viktigt att lyfta dem som har erfarenhet av att ha avbrutit en graviditet. Jag vill bland annat ta reda på hur de har upplevt stödet och bemötandet både från vården och andra personer runt omkring.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill gärna jobba som kurator inom hälso- och sjukvården och kanske vidareutbilda mig till psykoterapeut. Men jag är också väldigt sugen på att forska. En kombination av arbete och forskning vore perfekt. Jag brinner särskilt för kvinnors rättigheter och hälsa – och även för äldres psykosociala hälsa, som ofta hamnar lite i skymundan.

Vem tycker du ska söka till Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet?

– Alla som känner sig nyfikna på att jobba inom hälso- och sjukvården eller bara vill öka sin kompetens inom psykosocialt arbete. Utbildningen passar både socionomer som relativt nyligen har och den som jobbat många år. Det vore kul om fler män sökte också, eftersom majoriteten just nu är kvinnor.

Text och foto: Anna Lorentzon