”Äntligen en möjlighet för socionomer att specialisera sig”

Hur kom det sig att du sökte till Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet?

– Jag har jobbat med socialt arbete sedan jag var 18 år, inom daglig verksamhet, på vårdhem, som behandlingsassistent och med personlig assistens. Efter att ha jobbat i flera år läste jag Socionomprogrammet och jobbade sedan inom socialtjänsten i nästan 20 år. Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet är ju en chans för oss socionomer med arbetslivserfarenhet att vidareutbilda oss. Utbildningen möjliggör även för fortsatta studier på forskarnivå. Äntligen, kände jag – vi har tidigare inte haft samma möjligheter som sjuksköterskor eller läkare att specialisera oss och ansöka om yrkeslegitimation. Jag har alltid haft en drivkraft att lära mig nya saker och utvecklas.

Hur är det att läsa Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet vid Örebro universitet?

– Det var väldigt givande – en bra mix mellan föreläsningar, litteraturläsning, gruppdiskussioner, reflexion och rollspel. Jag fick förklaringsmodeller och kunde koppla kunskap jag inte kunnat sätta ord på tidigare till teorier, vilket var skönt. Eftersom vi studenter kommer från så många olika håll i landet var det intressant att jämföra hur hälso- och sjukvården skiljer sig åt mellan olika regioner och kommuner. Förvånansvärt många hade samma bild, även om mycket är olika. Vi hade mellan ett och trettio års arbetslivserfarenhet, vilket bidrog till en spännande dynamik i diskussionerna.

Vad är det bästa med utbildningen?

– Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammets styrka är att den är verksamhetsnära, utan att tappa det akademiska perspektivet. Det finns hela tiden en växelverkan mellan det akademiska och det professionella. Det är en otrolig fördel att det finns ett universitetssjukhus i Örebro, det innebär att den akademiska och den praktiska verkligheten inte blir som två olika världar, utan de hänger ihop. Man pratar samma språk. Många av våra lärare hade både akademisk kunskap och praktisk erfarenhet – och det kom in många föreläsare från fältet för att vi skulle få ut det mesta möjliga och maxa vår kunskap.

Hur var det att plugga igen efter många år i yrkeslivet?

– Tempot är högt och jag upplevde definitivt att det fanns tuffa perioder, även om man också har en frihet att lägga upp sin egen tid. Här fick vi ett enormt stöd av varandra i klassen. Man gör många grupparbeten och rollspel tillsammans och vi har skrattat så mycket med varandra. Det är ovärderligt att ha studiekamrater omkring sig. Trots att mycket är på distans så skapades det en stark gemenskap i klassen där vi verkligen bar fram varandra.

Programmet innehåller 15 veckors praktik, VFU. Hur var det?

– När man jobbat länge har man ju ofta en stark identitet i sin tidigare roll som socionom, så det var rätt speciellt att få vara på en arbetsplats i en roll jag inte varit förut. Att lära om och ha tid på sig, i stället för att förväntas prestera direkt. Det gör att man får utrymme att reflektera, ta in nya perspektiv – och växa.

Vad har Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet betytt för din professionella utveckling och din karriär?

– Utbildningen gav både perspektiv och personlig utveckling. Jag känner mig mer trygg i min roll.  Och nu när jag hunnit få distans till utbildningen kan jag konstatera att processen fortsätter, även om kurserna är slut. Många av kurskamraterna gick tillbaka till sina tidigare arbetsplatser med och andra valde att byta roll. Jag hade turen att göra VFU på en arbetsplats där det bedrivs forskning. Det var inget jag såg komma, men jag känner att det är det här jag vill göra. Fortsätta utforska, forska och göra nytta genom att bidra med ny kunskap.

Vad har du för tips till den som funderar på att söka till Hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet?

– Våga söka – det är värt det! Bara att skicka in själva ansökan startar en process i dig. Jag tror att många är oroliga över att behöva flytta eller att det ska vara ekonomiskt svårt att studera när man är vuxen och har familj. Men så ser det inte ut idag. Det finns lösningar – mycket är på distans och nu finns också omställningsstudiestödet från CSN. Att utbilda sig kan också inspirera andra – det bidrar till att vidareutveckla hela samhället.

Text: Anna Lorentzon
Foto: Privat