Doktorsavhandling om RUC
– Jag hoppas att min avhandling ska vara till nytta för det fortsatta arbetet med samverkan mellan lärosäten och skola, både för skolans krav att verka med stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet som för lärosätets uppdrag att samverka, forska och utbilda. Det säger Lena Öijen, som nyligen lagt fram doktorsavhandlingen Samverkan lärosäte – skola. En studie av Regionalt utvecklingscentrum som samarbetspart.
Mellan 1997 och 2010 fanns ett krav från staten att alla lärosäten som utbildade lärare också skulle ha ett Regionalt utvecklingscentrum, RUC. Syftet var att få ett forum för samverkan om skolutveckling mellan forskningen och utbildningen vid lärosätena å den ena sidan och kommunerna å den andra. När obligatoriet avskaffades, levde de flesta RUC:ena kvar och det startades till och med några nya. Eftersom staten inte satte upp några tydliga regler eller skickade med pengar till verksamheten, utvecklades RUC på olika sätt runt om i landet.
– Jag har velat undersöka de olika tolkningarna av RUC som gjorts och vilken roll de haft i ett utbildningspolitiskt föränderligt sammanhang, säger Lena Öijen.
Fyra steg
Avhandlingen är skriven i fyra steg, som kartlägger, konstruerar idealtyper, prövar idealtyperna som analytiska verktyg samt tillämpar dem som sådana verktyg. Hon undersöker de statliga texter, som fanns kring RUC från åren mellan 1996 och 2010, om hur reformen motiverades när RUC blev obligatoriskt som en länk mellan lärosäte och skola. Det analysen är bakgrund till den bild som 2012 formades av intervjuer med ett stort antal RUC-medarbetare vid samtliga 22 lärosäten i landet med lärarutbildningar.
– Intervjuerna gav en nulägesbild och visade hur RUC hade utvecklats på olika sätt runt om i landet. När jag sedan sökte förklaringar till bilden av hur RUC såg ut 2012 mot bakgrund av hur de statliga texterna såg ut under de år RUC var obligatoriskt, kunde jag konstruera en modell med fem olika sätt att förklara hur RUC fungerat som samarbetspart.
Avsikten med de här fem benämningarna (idealtyperna) är att mer tydligt kunna beskriva behovet av RUC. De är den avnämarbejakande, den förtroendeskapande, den problematiserande, den regionstärkande och den säljinriktade samarbetsparten. Benämningarna ger en grund för att förklara hur RUC som nationell företeelse utvecklats från att ha varit en länk mellan lärosäte och skola till att hamna i ett spänningsfält mellan att vara en garant för den akademiska nivån på skolan och att vara mer säljinriktat.
Säljinriktning
– Begreppet säljinriktat ska förstås som att lärosätet med hänsyn till sin ekonomi till exempel strävar efter att anordna utbildningar som lockar fyllda kurser eller att man erbjuder uppdragsutbildning för att kunna behålla kompetent personal.
Lena Öijen menar att hennes arbete kan bidra till att öka systematiken i arbetet för en forskningsbaserad skolutveckling inte bara i diskussionerna om vilken inriktning ett Regionalt utvecklingscentrum kan ha i framtiden.
– Att förstå hur RUC utvecklats på olika håll i landet kan ge ett värdefullt bidrag till diskussionerna om forskningsbaserad skolutveckling och utbildningspolitiska intentioner. Min förhoppning är dessutom att avhandlingens beskrivning av olika idealtyper ska kunna användas som analytiska verktyg även för diskussioner om behovet av samverkan mellan samhälle och skola, alltså inte enbart om RUC.
Text: Lars Westberg,