Referensgrupp för VFU utvecklar lärarutbildningen

Övningsskola 2.0 ger stabil grund för framtida utveckling

Övningsskola 2.0 är ett delprojekt inom Framtidens lärarutbildning som arbetar med att utveckla den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen (VFU). Arbetet sker brett med övergripande organisation av VFU, fortbildning för handledare och kvalitetsutveckling av delkurser som innehåller VFU. Detta har bland annat medfört att VFU-handledare erbjuds möjligheter till kortare fortbildning inom uppdraget och att det skapas en tydlig progression för VFU med material som stödjer studentens reflektion över den egna professionsutvecklingen.

VFU är ett centralt nav i att skapa en utbildning där teoretiska och praktiska delar samspelar i studentens professionsutveckling. Att fortsätta utveckla kvaliteten inom VFU är viktigt, då det övergripande handlar om att stärka förutsättningarna för att erbjuda lärarstudenterna en sammanhållen professionsutbildning, säger Anna-Lova Rosell, delprojektledare för Övningsskola 2.0.

Delprojektets arbete är även viktigt för att stärka rättssäkerheten i bedömning av studenters VFU. Genom fortbildning, smidiga kommunikationskanaler mellan universitetet och VFU-verksamheten samt material som tydliggör studenters progression under VFU och hur den relaterar till programmets övergripande progression bidrar Övningsskola 2.0 verkligen till ökad rättssäkerhet.

Samverkan för att samtänka och samskapa

Nu samarbetar Övningsskola 2.0 med en referensgrupp med personer från flera kommuner i Örebroregionen. Referensgruppen på elva personer består av förskollärare, grundskollärare, högstadielärare och gymnasielärare med 200 års gemensam erfarenhet som lärare och 100 års erfarenhet av regelbunden handledning.

Det är av stor betydelse att vi samtänker och samskapar kring VFU. Våra dokument och riktlinjer för VFU ska inte bara vara pappersprodukter, utan de ska vara användbara, relevanta och kvalitetsdrivande, förklarar Malin Hagström, arbetsgruppsledare för referensgruppen.

Handledarna uttrycker att det alltid är intressant att få ny kunskap från universitetet. Det är också värdefullt att skapa nya kontakter med andra övningsskolor. Ny kunskap, nya möten och nya kontakter leder till nya tankar och inspirerar till att utveckla VFU, berättar handledarna. Diskussionerna som förts i referensgruppen har i många fall tagits vidare till samtal bland VFU-handledare, skolledning och förstelärare.

I arbetet med VFU är en nära samverkan med regionens förskolor och skolor väldigt viktig, men det behövs en gemensam målbild för att skapa goda förutsättningar för studenterna att nå dit. Referensgruppen har bidragit med verksamheternas perspektiv genom kritisk reflektion och programövergripande diskussioner, berättar Malin Hagström.

Progressionsområdena väcker intresse hos handledarna

Flera handledare uttrycker att det har varit bra att själv bli insatt i de fyra progressionsområdena. De planerar även att lyfta dessa områden till diskussion i kollegiet, även om de i dagsläget inte används aktivt i det programmet hen verkar. I rollen som pedagogisk handledare uttrycker en handledare att hen har stöd av progressionsområdena. En annan handledare berättar att kollegiet redan har börjat läsa och diskutera de fyra progressionsområdena och att referensgruppens arbete har gett läraren pedagogisk fortbildning. Handledarna uttrycker också att de har fått med sig verktyg för att stärka sitt pedagogiska arbete med studenterna, exempelvis genom forskningsbaserat lärande.

Personliga lärdomar och gemensam kompetensutveckling

Inför framtiden finns många förväntningar på det fortsatta arbetet med att utveckla, stärka och kvalitetssäkra den verksamhetsförlagda utbildningen på Örebro universitet. Handledarna hoppas exempelvis på en tydlig progression mellan de olika VFU-perioderna. Flera handledare uttrycker att de hoppas att de fyra progressionsområdena framöver kommer att användas av alla studenter både på universitetet och ute på VFU-skolorna. De hoppas också att reflektioner i relation till de fyra progressionsområdena blir obligatoriskt. Detta anser de borde kunna dokumenteras digitalt av studenter men även av handledare. Det är även viktigt att studenterna får möjlighet att få syn på sitt eget sätt att vara, reflektera, analysera och se sitt sammanhang som lärare eller förskollärare. 

Önskan om förlängning och förändring av VFU-perioderna

Personerna i referensgruppen har identifierat flera områden för att utveckla VFU. De önskar bland annat en gemensam kompetensutvecklingsinsats vid implementeringen av progressionsområdena, så att alla handledare förstår syftet med dem och hur de ska användas. Detta är en förutsättning för att skapa likvärdighet för studenterna. Referensgruppen lyfter också helhetssynen om en av de viktigaste utgångspunkterna för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Flera nämner att det är önskvärt att förändra VFU-perioderna, så att de blir längre i slutet av utbildningen och att det på Ämneslärarprogrammet omfattar båda ämnena i kombinationen. Även i Grundlärarprogrammet finns en önskan om längre VFU sista terminen. Dessutom måste kopplingen mellan teorin på universitetet och uppgifterna på VFU bli tydligare. Handledarna önskar också fler verksamhetsnära case i studenternas campuskurser.

Det är precis dessa förbättringsområden som vi vill komma åt genom referensgruppen. Det är näst intill ovärderligt att få ta del av verksamheternas önskemål på VFU, avslutar Anna-Lova Rosell.

Referensgruppens arbete kommer därför att vara en viktig utgångspunkt i lärarutbildningens fortsatta arbete med att kvalitetssäkra VFU.

 

Text: Anna-Karin Jungander och Henrik Haglund
Foto: Anna-Karin Jungander