Miljöfarlig verksamhet
Med miljöfarlig verksamhet menas all användning av mark, byggnader eller anläggningar som kan orsaka negativ påverkan på den yttre miljön och hälsan. Det kan röra sig om bland annat utsläpp till luft, mark eller vatten, buller, strålning, avfallshantering och kemikaliehantering. Beroende på vilken typ av verksamhet det rör sig om kan den vara tillstånds- eller anmälningspliktig. Miljöfarliga verksamheter är indelade enligt följande:
- A-verksamheter kräver tillstånd från mark- och miljödomstolen att anlägga eller driva verksamheten.
- B-verksamheter ska ha länsstyrelsens tillstånd att anlägga eller driva verksamheten.
- C-verksamheter ska anmäla anläggande eller drift av verksamheten till miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen.
Verksamheten får inte bedrivas utan tillstånd om den anses vara tillståndspliktig. Vilka verksamheter som tillhör A, B eller C finns beskrivet i miljöprövningsförordningen (2013:251). Det finns även miljöfarlig verksamhet som varken är anmälnings- eller tillståndspliktig, så kallad U-verksamhet, där krav inte ställs på vare sig tillstånd eller anmälan men de ska ändå följa kraven i miljöbalken och kommunernas miljönämnd eller motsvarande utövares tillsyn. Om verksamheten klassas som miljöfarlig ska verksamheten kontinuerligt planeras och kontrolleras för att motverka och förebygga skadliga effekter. Det kallas för egenkontroll, och innebär bland annat att man måste känna till vilka krav, lagar och regler som ställs på verksamheten. Egenkontrollen ska vara skriftlig.