Biologiskt avfall, ej smittförande

Växter

Växtdelar hanteras som brännbart avfall. Genetiskt modifierade växter och övrigt avfall från sådan odling kräver särskild behandling och ska godkännas av Jordbruksverket.

Djur

Biologiskt avfall är till exempel kadaver från djurförsök, biologiska vävnader, blod eller annan kroppsvätska i mindre mängd. Definitionen är att detta räknas som animaliska biprodukter, dvs ”material från djurriket som inte är livsmedel och som inte bearbetats/behandlats till framställda produkter”. Även delar av slaktdjur som inte är avsedda som livsmedel räknas som animalisk biprodukt, liksom fjädrar, äggskal och ull. Mer information om animaliska biprodukter finns på Jordbruksverkets hemsida.
Undantag - Dissektionsdjur som består av tex fisk som inköpts i mataffär kan hanteras som brännbart avfall, då dessa räknades som livsmedel fram till dissektionen.
Biologiskt avfall kan förvaras högst ett dygn i rumstemperatur, kylförvaring max 4 dygn och fryses vid längre tids förvaring.

Biologiskt avfall läggs i svart plastpåse, eventuellt med absorbentmaterial, och placeras i frys. Alla påsar förses med information om innehåll och kontaktperson. Större mängd material läggs i två plastpåsar som var för sig försluts. Inför avsändande förpackas materialet i plastlådor (30 liter) med tillhörande lock som förses med ifylld etikett ”Biologiska avfall”. För beställning av plastlådor, etiketter, transport och destruktion se er institution/enhets interna dokument och universitetets upphandlade avfallshanteringsföretag.

Människa

Blod - Mindre mängder blod eller andra kroppsvätskor från människa som inte bedöms vara smittförande ska hanteras som brännbart avfall, men ska alltid förpackas och transporteras så att spill och läckage förhindras.

Stora mängder kroppsvätskor från människa ska hanteras som smittförande avfall. 

Observera att humant blod och/eller andra kroppsvätskor som innehåller eller misstänks innehålla blodsmitta ska hanteras som smittförande avfall.

Human vävnad – Hantering av avfall från vävnad, organ, identifierbara kroppsdelar och kasserade anatomiska preparat regleras i Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2001:8) om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. 

För övrigt hanteras, förpackas och förvaras mänskligt biologiskt avfall på samma sätt som djurmaterial (se ovan).

Naglar och hår räknas inte som biologiskt mänskligt avfall.

Cellkulturer, mikroorganismer (ej smittförande)

Levande cellkulturer och mikroorganismer får inte hällas ut direkt i vask. Om avfallet räknas som smittförande eller GMM, se respektive avsnitt. När avfallet är avdödat kan det som regel hällas ut i vask. Det kan dock finnas andra risker med avfallet att ta hänsyn till, exempelvis antibiotika eller andra kemikalier, radioaktivitet, eller att avfallet är stickande/skärande (se respektive avsnitt).

För avdödning av cellkulturer, odlingsmedium och mikroorganismer som inte är smittförande eller GMM ska en av följande metoder användas: Autoklavering; Kemisk (t.ex. klorin) eller annan behandling (t.ex. kokning) som visats vara effektiv mot aktuellt agens; Förbränning. Efter avdödandet förpackas fast material och sorteras som brännbart.