This page in English

Laboratoriesäkerhetshandboken

Tillståndspliktiga kemikalier

Det finns kemikalier som kräver tillstånd eller dispens för att få hanteras (se nedan). Det är ansvarig chef för verksamheten som ansvarar för att det finns tillstånd och att de är giltiga. Tillstånd söks av den enskilda forskargruppen och är tidsbegränsade (vanligen 1-3 år).

I tillståndet framgår vilka regler som gäller kring hanteringen, exempelvis hur kemikalien ska användas, förvaras och i vilka lokaler den får användas. Olika tillståndsmyndigheter har olika krav, men vanliga krav är riskbedömning, hanteringsinstruktioner samt att det finns nödlägesrutin på plats. Det är inte tillåtet att låna ut eller överlämna tillståndspliktiga kemikalier till någon annan.

Ämnen som kräver tillstånd eller dispens är:

  • Hälsoskadliga ämnen grupp A (Arbetsmiljöverket)
  • Hälsoskadliga ämnen grupp B (Arbetsmiljöverket)
  • Hälsofarliga varor (Folkhälsomyndigheten)
  • Narkotikaprekursorer (Läkemedelsverket)
  • Kvicksilver och kvicksilverföreningar (Kemikalieinspektionen)
  • Brandfarlig vara (se under rubrik ”Brandfarliga och explosiva varor”)

Mer om kemiska ämnen som kräver tillstånd eller anmälan finns att läsa på Arbetsmiljöverkets information om Kemitillstånd och i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2011:19 Kemiska arbetsmiljörisker.

Hälsoskadliga ämnen i grupp A och B

Grupp A-ämnen får vanligen inte hanteras alls. Det är cancerframkallande ämnen, där tillstånd kan ges t ex för forskning på cancerogen substans eller mätmetod.

Grupp B-ämnen får hanteras efter tillstånd från Arbetsmiljöverket. Det handlar om en grupp av ämnen som är cancerframkallande, sensibiliserande, allergiframkallande eller reproduktionsstörande.

Det är inte bara rena kemikalier som kräver tillstånd, utan blandningar och kit som innehåller små mängder av en tillståndspliktig ämnen, kan vara tillståndspliktig. Produkter som innehåller 0,1 viktprocent eller mer av ett Grupp A-ämne kräver tillstånd och för Grupp B-ämnen är gränsen 1 viktprocent.

Överträdelse av bestämmelserna om tillstånd kan medföra sanktionsavgift (400 000 kr för Grupp A ämne och 150 000 kr för grupp B ämne).

Hälsofarlig vara

Hälsofarliga varor är ämnen som kan medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. För att begränsa tillgången krävs det tillstånd från Folkhälsomyndigheten innan man får använda ett ämne som klassas som hälsofarlig vara. På Folkhälsomyndighetens webbplats finns information om hälsofarlig vara och om hur man söker tillstånd. 

Vilka ämnen som räknas som hälsofarlig vara och kräver tillstånd finns i bilagan till Förordning (1999:58; ändrad 2020:585) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Narkotika och narkotikaprekursorer

Narkotika får, utan tillstånd, innehas av föreståndare för vetenskaplig institution som ägs eller stöds av staten, i enlighet med lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, 7§. Mer information finns på Läkemedelsverkets hemsida. Användandet behöver inte redovisas regelbundet men ska dokumenteras så att all hantering kan spåras, och kunna redovisas på eventuell anmodan av Läkemedelsverket. 

Narkotikaprekursorer kan kräva tillstånd. Det pågår ett samarbete mellan branschorganisationer och myndigheter som Läkemedelsverket, Rikskriminalpolisen och Tullverket för att minska tillgången på olaglig narkotika genom att strypa tillgången på de kemikalier som behövs vid narkotikatillverkning. Uppdaterade uppgifter om vilka ämnen som klassificeras som narkotikaprekursorer som kräver tillstånd, samt blanketter finns på Läkemedelsverkets hemsida om narkotikaprekursorer.

Exempel på ämnen som kräver tillstånd (kategori 1-ämnen) är: efedrin, ergometrin, ergotamin, klorefedrin, klorpseudoefedrin, lysergsyra, 1-fenyl-2-propanon, pseudoefedrin, norefedrin, N-acetylantranilsyra, 3,4-meylendioxi-fenylpropan-2-on, isosafrol, piperonal, safrol, alfa-fenylacetoacetonitil.

Ättiksyraanhydrid kräver registring för innehav av mer än 100 liter under en 12-månaders period.

För innehav av kategori 2B och 3 krävs ingen registrering, exempel på sådana ämnen är: antranilsyra, fenylättiksyra, piperidin, kaliumpermanganat, aceton, etyleter, metyletylketon, toluen, svavelsyra, saltsyra.

Kvicksilver

Kvicksilver, kvicksilverföreningar och beredningar är förbjudna att använda i Sverige. Kemikalieinspektionen har dock gjort vissa tidsbegränsade undantag där det saknas tillgängliga alternativ (se bilaga 3 i Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer, KIFS 2017:7). I korthet innebär det att kvicksilver för användning inom vissa områden (t.ex analyskemikalier) får användas för angiven användning under angiven tidsperiod.  Den som använder kvicksilver enligt undantagen i bilaga 3 behöver inte längre särskilt dokumentera datum för användning av kvicksilver, antal enheter, mängd och användningsområde. 

Kemikalieinspektionen kan över undantagen i bilaga 3 bevilja dispens i enskilda fall, mer information finns på Kemikalieinspektionens webbsida om kvicksilver. Kemikalieinspektionen är dock restriktiva med att bevilja dispenser och gör det bara när det finns starka skäl.