Ester Lebedinski

Om Ester Lebedinski

Ester Lebedinski är Universitetslektor i musikvetenskap, och enhetschef för Musikalisk gestaltning. Hon har en Fil.Kand. i musik- och litteraturvetenskap från Uppsala universitet, och master- och doktorsexamen i musikvetenskap från Royal Holloway University of London.

Forskning

Ester är musikhistoriker, och arbetar främst med 1600-talets musikhistoria i England. Ester intresserar sig främst för hur olika människor använde musik i olika historiska sammanhang, vad som händer när en viss typ av musik flyttas från ett sammanhang till ett annat -- till exempel en Italiensk kantat som framförs i London, eller en Purcellsång som blir en skillingtrycksballad -- och hur musik interagerar med andra sociala processer.

Ester håller för närvarande på att avsluta projektet "The cultures of music collecting in seventeenth- and early eighteenth-century England" (Uppsala universitet). Projektet handlar om musiksamlande i England på 1600- och 1700-talet. Liksom en souvenir kan representera sin ägares minnen av en viss resa, eller bok sin ägares kunskap på ett visst område, hävdar Ester att musikalisk repertoar i en samling kan representera värden, smak och social tillhörighet. Musik har stark förmåga att väcka associationer till platser, människor, kulturella och sociala sammanhang, och kan därför få extra strakt symbolvärde.

Projektet undersöker vilka musikaliska repertoarer som fick samlarvärde i sexton- och sjuttonhundratalets England, hur samlare gick tillväga för att välja ut musik och inkorporera den i sina samlingar, och på vilket sätt musikaliska samlarobjekt fungerade som statusprylar för sina ägare. Kulturell smak är ett effektivt medel för social distinktion: hur användes kännedom eller ägande av viss musik för att inkludera eller exkludera människor i sociala sammanhang?

På samma sätt som ett gammalt mynt eller en medeltida handskrift innehåller information om den tid de skapades i, kan ett musikstycke säga något om den tid eller plats den skrevs: på vilket sätt användes musik som kunskapsobjekt på sextonhundratalet? England är synnerligen intressant i det här avseendet, eftersom grundandet av Royal Society satte igång det experimentella och faktasamlande tillvägagångssätt som vetenskaplig forskning i grunden fortfarande tillämpar.

Ett annat, nyss avslutat, projekt handlar om populariseringen av Henry Purcell's (1659–1695) teatersånger kring sekelskiftet 16-1700. Purcell skrev musik för hovet och teatern som i sin ursprungsform bara var tillgänglig för en mycket liten grupp människor, men genom att vissa sånger spreds i mer tillgängliga format -- som skillingtrycksballader, i instrumentböcker, undervisningsmaterial med mera -- blev de tillgängliga för en större allmänhet. Projektet undersökte hur sångerna anpassades till de olika format de spreds i (en skillingtrycksballad förväntades se ut på ett visst sätt, oavsett var melodin kom ifrån), och vad anpassningarna kan säga om hur sångerna användes av olika människor. Projektet visar bland annat att det inte finns någon skarp skiljelinje mellan "klassisk" musik och "populärmusik" på 1600-talet, utan att delvis samma repertoar kunde användas på olika sätt i olika sammanhang.