Vanor hinder för lärare att lära av varandra

Med kollegialt lärande ska lärare tillsammans utveckla sitt sätt att arbeta. Kollektiva vanor är däremot ett hinder för förbättringar. Den slutsatsen drar forskarna i en studie vid Örebro universitet.
– Vi visar att det finns en stark vana bland lärare att jobba individuellt, säger Frida Harvey, som gjort studien tillsammans med fyra andra Örebroforskare knutna till lärarutbildningen.
Kollegialt lärande: En systematisk process där lärare gemensamt utvecklar sin undervisning genom reflektion, analys och kunskapsutbyte baserat på forskning och beprövad erfarenhet.
Kollektiva vanor: Arbetsmönster och oskrivna regler inom en lärargrupp som styr hur undervisning och samarbete sker, utan kritisk reflektion eller systematisk utveckling.
Skolverket lanserade ”Matematiklyftet” för drygt tio år sedan, en insats riktad till matematiklärare med målet att förbättra sin undervisning. Kollegialt lärande var motorn i satsningen.
Begreppet lever kvar i den svenska skolan som något eftersträvansvärt. Frida Harvey och hennes kolleger har nu undersökt hur det fungerar i praktiken på sex skolor.
– Vi kan konstatera att det finns kollektiva vanor som hindrar lärare att utveckla sitt sätt att undervisa på ett systematiskt sätt, säger hon.
Forskning visar att det systematiska arbetssättet, baserat på vetenskapliga metoder, ska vara en drivkraft i kollegialt lärande. Skolundervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. I kollegialt lärande ska systematiken leda till att resultaten får en annan dignitet än ett vardagligt utbyte av goda erfarenheter.
– Lärare kan dela med sig av tips till varandra, om något som fungerat bra i deras undervisning. Men det är inte samma sak som att utveckla undervisningen tillsammans. För hos lärare finns en djupt rotad vana att var och en är ansvarig för sin egen undervisning, vilket hindrar att de som kolleger tillsammans granskar undervisningen, konstaterar Frida Harvey.
Ett annat hinder för det kollegiala lärandet är att lärarna i studien inte vill utmana varandra utan undviker att ställa kritiska frågor till sina kolleger.
– Det går inte att stanna vid att vara korrekt och trevligt artig mot varandra utan man måste också våga ifrågasätta varför en arbetskamrat, eller jag själv, gör på ett visst sätt. Genom att utmana går det att utveckla, säger Frida Harvey.
Tidsbrist ett hinder
Förutom den i detta fall missriktade artigheten finns det annat som hindrar kollegialt lärande enligt Frida Harvey. Tidsbrist är en faktor. Även om det finns tid avsatt för att träffas och utveckla kollegialt lärande är det inte säkert att deltagarna kan prioritera att vara med, eftersom många andra arbetsuppgifter är mer akuta. Lärarna hinner heller inte med att göra sin ”läxor” från ett möte om kollegialt lärande till nästa träff.
– Skolledningen måste skapa förutsättningar för lärare att kunna delta i kollegial utveckling av undervisningen, säger Frida Harvey.
Underlaget till studien är observationer och intervjuer som samlades in under ett samverkansprojekt mellan Örebro universitet och skolor i Örebro kommun åren 2017 till 2019.
Text: Maria Elisson
Foto: Maria Elisson