Föreläsningar
Föreläsningen är fortfarande en av de vanligaste läraktiviteterna i högre utbildning och sägs ofta vara en effektiv pedagogisk metod för att strukturera kursinnehållet för studenterna. Samtidigt kan effektiviteten i föreläsningen som läraktivitet ifrågasättas. Informationen som föreläsare ger blir många gånger överväldigande, och studenterna hinner vanligtvis inte tillägna sig mer än en bråkdel av allt som föreläsaren säger.
Förmågan att lagra information i långtidsminnet är begränsad, och det gör att studenterna snabbt glömmer både föreläsningens innehåll och innebörden om de inte får bearbeta den på något sätt. För att studenterna ska kunna förstå på djupet vad du menar behöver de med andra ord få tid att analysera och reflektera över det som du säger.
Här är några tips på hur du kan göra föreläsningarna mer engagerande och aktiverande för dina studenter:
Låt studenterna förbereda sig
Dela ut uppgifter som studenterna, individuellt eller i grupp, ska göra före föreläsningen. Du kan till exempel be studenterna lämna in frågor kring föreläsningens tema som du sedan kan lyfta i föreläsningen och besvara, diskutera och problematisera. Du kan också låta studenterna göra ett självrättande test i lärplattformen som prövar deras förkunskaper. Resultatet kan du sedan använda för att lägga föreläsningen på rätt nivå och hjälpa studenterna att täcka deras kunskapsluckor.
Använd diskussion i bikupor
Du kan avbryta din föreläsning och bjuda in till samtal, parvis eller i små grupper (bikupor), kring en fråga eller ett påstående som studenterna får reflektera över tillsammans. Om du vill kan du sedan låta några av paren eller grupperna dela med sig av vad de har pratat om. Ibland kan det vara effektivt att genomföra bikuporna i tre steg. Bikupan börjar då med att alla studenter får en minut att själva fundera över frågan. Därefter samtalar de i par eller grupper innan paren eller grupperna avslutningsvis delar med sig av de insikter som de fått i dialogen med andra studenter. Den här pedagogiska modellen kallas ofta Think-pair-share eller EPA-modellen (Ensam, Par, Alla).
Använd responssystem och andra digitala verktyg
Det finns responssystem och andra digitala verktyg som dels kan samla in information från dina studenter i realtid, dels kan öka interaktiviteten och engagemanget i föreläsningen.
Du kan
- ställa frågor kring föreläsningens innehåll för att kontrollera hur mycket av innehållet som studenterna har förstått. På så sätt får du omedelbart veta om du behöver repetera eller förtydliga något som många studenter tycks ha missat eller missförstått.
- låta studenterna löpande ställa frågor under föreläsningen. För vissa studenter är det lättare att ställa frågor till föreläsaren om det kan ske anonymt och digitalt.
- låta studenterna anonymt ta ställning i en fråga eller till ett påstående och sedan genom diskussioner med en kamrat få möjlighet att ompröva sitt ställningstagande och på så sätt förändra sin grundläggande tankestruktur. Den här pedagogiska metoden kallas Peer instruction och syftar till att göra studenterna medvetna om sina egna uppfattningar och olika sätt att betrakta kursinnehållet.
Låt studenterna sammanfatta innehållet
I slutet av en föreläsning kan du låta studenterna själva sammanfatta och bearbeta innehållet i föreläsningen. De kan till exempel skriva ner vad de uppfattade som de viktigaste poängerna eller vad som varit svårt att förstå och behöver förtydligas vid nästa undervisningspass. Du kan förstås samla in studenternas sammanfattningar och använda dem som underlag i planeringen av din undervisning.
Läs mer om engagerande föreläsningar
- Sarah French & Gregor Kennedy, “Reassessing the Value of University Lectures”, Teaching in Higher Education 22:6 (2017), s. 639–654.
- Ann Morton, ”Lecturing to Large Groups”, i Heather Fry, Steve Ketteridge & Stephanie Marshall (red.), A Handbook for Teaching and Learning in Higher Education, Enhancing Academic Practice, tredje upplagan (London & New York: Routledge, 2007), s. 58–71.