Martin Stigmars reflektioner - frågor från föreläsning
Hur ser du på rollen av digitala verktyg för inkluderande undervisning? Hur kan det hjälpa och stjälpa?
Blickar vi tillbaka, så har ju flera av de digitala funktionerna/digitala hjälpmedel tagits fram för att stötta lärandet för personer med särskilda behov, tex rättstavning i Word. Dessa hjälpmedel har sedan kommit att användas av oss alla. I framtiden vill det dock till att digitala funktioner är användarvänliga och stödjande. Långt ifrån alla digitala system är det (tänk tex på LMS och reseräkningar, Primula osv), tvärtom kan de vara icke-intuitiva och tidskrävande.
Dessutom kan det vara så att studenter från icke-akademisk bakgrund har ett större behov att träffa universitetslärare och studentkollegor (än studenter med föräldrar som själva har erfarenheter från universitet).
Vad menar du med aktivt lyssnande?
Med aktivt lyssnande menar jag att vi som universitetslärare, seminariedeltagare eller handledare lyssnar på budskapet och har en välvilja i att försöka förstå den andre, tex en student. Ibland i fortbildningskurser för tex polislärare, handledare, specialistläkare så får kursdeltagarna fylla i en blankett på temat ”Är du en god lyssnare” för att tänka efter hur den enskilde faktiskt lyssnar på andra.
Tusen tack för en spännande föreläsning! Intressant att få Örebro universitets arbete med breddad rekrytering och breddat deltagande belyst i relation till nationell statistik och forskning. Inkluderande utbildning beskrivs ju ofta i generella termer som tillgänglighet, kritiskt tänkande och känsla av tillhörighet. Finns det en risk att begreppet inkluderande högre utbildning blir för ”allmänt” för att universitetslärare från olika discipliner ska känna att det är viktigt och intressant? Skulle vi behöva diskutera inkluderande utbildning på en mer ämnesnära nivå? Vad är en inkluderande utbildning för sjuksköterskor? För företagsekonomer? För stadsplanerare? För litteraturvetare?
Ja, jag delar uppfattningen att samtalet om inkluderande utbildning kan bli allt för urvattnat och allmänt hållet. Därför, tror jag det kan vara klokt att ämneskollegium för en kritisk och mer konkret diskussion kring, tex: ”vad menar vi med inkluderande undervisning i vårt ämne”, ”I just denna kursen”, ”Hur konkret bidrar du/jag till inkluderande undervisning genom detta kursmoment)”?
Hur kommer ämnena in i resonemanget om inkluderande högre utbildning?
Se ovan, dvs jag föreslår ämnesunika diskussioner, tex på ett APT eller motsvarande.
Har du tittat på goda exempel på hur studenter bjuds in till akademin, hur de tränas i den akademiska litteraciteten? Visst har, eller kanske hade, Norge en allmän introduktionskurs med syfte att göra elever till studenter?
När Norge nämns och en allmänkurs, så tänker jag på den amerikanska kursen ”Liberal Arts” som kan förstås som en bred ingång till universitetsstudier, tex kritiskt och kreativt tänkande, att läsa och skriva akademiskt osv. Jag nämnde i föreläsningen ett projekt som vi beskriver i följande artikel: Carlson, E., Stigmar, M., Engberg, M., Falk, M., Stollenwerk, M. M., Gudmundsson, P., & Enskär, K. (2022). Students Experiences of Participation in a Research Team: Evaluation of a Research-based Teaching Activity in Higher Education. International Journal for the Scholarship of Teaching and Learning, 16(3), 6. Detta är ett exempel på hur studenter bjuds in i akademin och i samarbete med universitetslärare (-s forskning).
I en tid av öppen AI så möter vi utmaningar, men vi legitimeras också i än högre grad eftersom vårt uppdrag att utveckla förmåga till kritisk granskning aldrig har varit viktigare. Det är kanske en möjlighet att se något ur olika perspektiv där det är lätt att fokusera det problematiska.
Bra poäng, som jag lyfte i min föreläsning, så delar jag uppfattningen att det här med kritiskt tänkande har blivit allt viktigare för oss lärare att träna bland studenterna. Den kritiska träningen bör integreras med ett innehåll och ämne, dvs inte tränas separat. Även andra generiska färdigheter har blivit allt viktigare, och vi lärare får inte glömma tex kreativitet. Även här föreslår jag att lärarlagen tänker igenom och kartlägger när och var de generiska färdigheterna tränas (kanske i en matris, som även kan vara bra vid extern granskning av kvalitet i utbildningarna).
Vad är det viktigaste jag som lärare kan göra för att en bredd av studenter ska känna sig ”hemma” på min kurs och inom professionen jag utbildar för, när de har så olika ryggsäckar med sig?
Behoven varierar som sagt bland studenterna, men det allra viktigaste skulle jag säga är att vi lärare visar upp en god attityd till undervisningen och studenterna. Dvs att vi tydligt markerar att vi uppskattar att vara med studenterna och att vi lärare är engagerade i undervisningen, dvs väl förberedda och presenterar tydliga mål och ger återkoppling.
Kan du säga något om vilken betydelse digitaliseringen har haft för att bredda rekryteringen till högre utbildning?
Se fråga 1 ovan. Jag vill minnas att under pandemin, när mycket undervisning skedde via tex Zoom, så gynnades studievana studenter, medan en del studieovana hade det svårare (med motivation, förståelse för kursdesign osv).
Hur tänker du kring könsfördelningen inom högre utbildning? Dvs. den kvinnliga majoriteten bland nybörjare.
Detta var vi inne på under föreläsningen och i kapitel 2 i vår antologi Inkluderande högre utbildning, lämnas ett par konkreta förslag på hur snedfördelningen i kön kan utmanas. Personligen är jag förvånad över att det är så tyst i denna fråga. Det kan bli problem i framtiden och vissa grupper känner sig utanför högre utbildning. Här tror jag att vi universitetslärare kan aktivt bidra genom att engagera oss i en kritisk diskussion både lokalt och nationellt, både inom universitet och i media. I Sydsvenska Dagbladet har journalisten Emma Leijnse skrivit flera relevanta och läsvärda artiklar inom ämnet.
Martin Stigmar, 231002