Pojkar i hederskultur – de sexuellt fria är mest begränsade

Jan-Magnus Enelo
Pojkar i hederskultur som får ha sex före äktenskapet är mer begränsade och mer våldsutsatta än pojkar som förväntas vara oskulder.
Det visar en studie av Örebroforskarna Jan-Magnus Enelo och Rúna í Baianstovu och Göteborgsforskaren Sofia Strid, som forskar om hederskultur.
Forskningen bygger på enkätsvar från över 6 000 elever i årskurs nio i Stockholm, Göteborg och Malmö under 2017 och 2018. Pojkarna är indelade i tre grupper. Två grupper som har erfarenhet av hederskultur och en grupp med övriga.
Studien visar att det finns stora skillnader mellan de båda grupperna med erfarenhet av hederskultur jämfört med de övriga – inte minst när det gäller föräldrarnas bakgrund och situation.
Tidigare forskning har ofta satt döttrar i centrum och har visat att hon förväntas vara oskuld fram till att hon gifter sig. Det finns däremot färre studier som handlar om söner och i dessa är det också mer otydligt om även söner förväntas vara oskulder fram till äktenskapet.
– Ibland beskrivs söner som att de förväntas vara oskulder men det är vanligare att söner beskrivs som friare och att så länge de hjälper till att bevaka och kontrollera sina systrar så kan de själva vara sexuellt aktiva eftersom virilitet hör till män och bör praktiseras.
– Men bilden av dessa söner som friare och mindre begränsade visade sig vara närmast paradoxalt felaktig, säger Jan-Magnus Enelo.
Axlar rollen som vuxna
I sin studie delade han in pojkar med erfarenhet av hederskultur i två grupper. En grupp med pojkar förväntas vara oskulder tills de gifter sig. Några av dessa får välja vem de ska gifta sig med medan andra i samma grupp inte får det.
Den andra gruppen får inte välja vem de ska gifta sig med – men de förväntas inte vara oskulder så länge de som vuxna axlar rollen och gifter sig med någon som familjen väljer eller åtminstone godkänner. De får alltså vara sexuellt aktiva.
– Sett till bakgrund finns det inga större skillnader mellan de två grupperna. De har i lika stor utsträckning föräldrar som är födda utanför Europa, arbetslösa och har lägre utbildning. Men pojkarna som förväntas vara oskulder anger att deras föräldrar är mer religiösa, säger Jan-Magnus Enelo.
Skola och fritidsaktiviteter
Skillnaderna mellan grupperna av pojkar handlar främst om skola och fritidsaktiviteter men också om våld.
Gruppen pojkar, som förväntas vara oskulder, får i högre utsträckning vara med på sex- och samlevnadslektioner, idrottsundervisning och övernattningsresor och fester som skolan arrangerar. De får också i högre utsträckning delta i fritidsaktiviteter, använda sociala medier och umgås med andra killar.
– Pojkar som förväntas vara oskulder har alltså ett friare liv än de som inte förväntas vara det. Enda gången de begränsas i lika stor utsträckning är när det handlar om att besöka flickor i deras hem. Det är alltså när föräldrar upplever att oskulden är i fara som pojkar som förväntas vara oskulder begränsas hemifrån.
Mer utsatta för våld
Dessutom visar studien att pojkarna som inte behövde vara oskulder är mer utsatta för våld av familjemedlemmar. Det kan handla om att bli spottade på, få saker kastade på sig, bli utelåsta, utfrysta, instängda, utsatta för sexuella kränkningar eller övergrepp eller hot om våld. De har även i högre utsträckning utsatt andra familjemedlemmar för våld.
– I att socialiseras till virilitet ligger förmodligen att testa gränser, och att bestraffas för det, säger Jan-Magnus Enelo.
– Just att förväntas vara oskuld, eller att på andra sätt få sin sexualitet kontrollerad, har i svenska studier varit ett vanligt sätt att identifiera ungdomar som lever med hederskultur. Den här artikeln visar på att vi behöver utvärdera nya sätt att studera heder på, något vi nu kommer arbeta vidare med, avslutar Jan-Magnus Enelo.
Text: Linda Harradine
Foto: Linda Harradine