Tre nya projekt om hur klimatförändringar påverkar föroreningar i mark och vatten
Steffen Keiter, Jana Geuer och Manon Fallet
Klimatförändringar och föroreningar – det är den röda tråden i tre nya forskningsprojekt vid Örebro universitet. Målet är att förstå hur klimatförändringar, ett varmare klimat och surare hav, påverkar föroreningar i mark och vatten – och i förlängningen människor, djur och natur.
– Samhället måste förbereda sig för konsekvenserna av klimatförändringarna – inte minst när det gäller miljöföroreningar, säger Steffen Keiter, forskare i biologi.
Två metaller som behövs för att ställa om till fossilfritt och minska vår klimatpåverkan - men som samtidigt leder till ytterligare föroreningar - är kobolt och litium.
– Jag ska undersöka om och i sådana fall hur dessa metaller påverkas av klimatförändringar, säger Jana Geuer, som har fått forskningsmedel från Marie Curie-programmet.
Litium och kobolt används inte minst i bilbatterier till elbilar. Men återvinningen av metallerna bristfällig och därför riskerar stora mängder hamna i miljön.
– Skyfall och översvämningar kan dessutom göra att föroreningar sprids i högre utsträckning i framtiden. Vi ska undersöka om metallerna blir giftigare, rörligare och sprids enklare när temperaturerna ökar och vattnet i sjöar och hav blir surare, säger Jana Geuer.
Vad händer när det blir varmare i vattnet
För samtidigt som temperaturerna ökar på land sjunker pH-värdet i sjöar och hav eftersom havet absorberar upp till 25 procent av koldioxiden i atmosfären. Det påverkar ekosystemen och marina arter – och här tar det andra projektet sitt avstamp.
– Vi ska undersöka vad som händer när vattnet blir varmare och surare och zebrafisken samtidigt utsätts för PFOS-kemikalier. Det är kemikalier som har använts i stor omfattning – inte minst i brandsläckare och pappersprodukter och finns i vår miljö, säger Manon Fallet, som leder projektet som fått forskningsmedel från Formas.
Forskarna ska undersöka hur fiskarnas ämnesomsättning, utveckling och beteende förändras. Manon Fallet undersöker zebrafiskarna på cellnivå – och deras epigenetik.
Länk mellan arv och miljö
Generna, som finns i vår arvsmassa, vårt DNA, är en ritning som bestämmer hur vi ser ut och fungerar. Alla celler innehåller samma gener men de används på olika sätt beroende på cell. En muskelcell eller en hudcell har olika gener på- eller avslagna. Epigenetiken är en länk mellan arv och miljö och påverkas av miljön vi lever i.
– Evolution tar lång tid och kan inte hjälpa oss att ställa om till klimatförändringarna. Epigenetiken kan förändras snabbt och anpassar oss till nya förhållanden. Vi vill förstå hur det fungerar för att förstå hur miljöförstöring påverkar djur och människors utveckling, både på lång och kort sikt, säger Manon Fallet, forskare i biologi.
Zebrafisken används flitigt i forskning eftersom 70 procent av våra sjukdomar har en motsvarighet hos den lilla fisken. Kunskapen kan alltså överföras till människors hälsa.
– Men det är lika viktigt att förstå hur de nya förutsättningarna påverkar livet i havet, säger Manon Fallet.
Sänka och källa för miljöföroreningar
Det tredje projektet är en del av forskarskolan Watch, som fått forskningsmedel från Formas, och handlar om sediment på sjö och havsbottnar.
– Sediment har en dubbel roll. Det är både en sänka och en källa för miljöföroreningar - som förändras av klimatförändringar, säger Steffen Keiter.
Samtidigt som både gamla och nya utsläpp lagras i sedimenten är de en viktig del av ekosystemet och hemvist för bottenlevande växter och djur. Föroreningarna som finns på havsbottnen kan även spridas i vattnet.
– Vi ska undersöka hur vattnets temperatur och pH-värde påverkar föroreningarna i sedimenten. Om de blir mer lättlösliga och rörligare till exempel.
– Kunskapen kommer att användas för att stödja utvecklingen av miljöriskbedömning av förorenade sediment med hänsyn till klimatförändringsförhållanden, säger Steffen Keiter.
Alla tre projekten har som mål att förstå klimatförändringarnas påverkan på kemikalier och föroreningar och i förlängningen hälsa och miljö för att göra det möjligt att hantera konsekvenserna som de för med sig.
Text och foto: Linda Harradine