Rektorsblogg: Tre bokstäver som kan öka den akademiska friheten

Det första presenterades av professor Julie Gold som beskrev hur Chalmers utvecklat sitt meriteringssystem till att inkludera olika komponenter av begreppet ”akademiskt medborgarskap” vid rekryterings- och befordringsärenden. Akademiskt medborgarskap (academic citizenship) innebär här det arbete som går utöver ordinarie undervisning och forskning. Det kan definieras som engagemang och aktiviteter som bidrar till en välfungerande akademisk miljö och kollegial verksamhet vid institutionen, hemuniversitetet och inom akademin utanför hemuniversitetet.

Som akademiska medborgare har forskare och lärare ett mycket stort eget ansvar att utveckla den akademiska miljön. För att utveckla miljön krävs hög grad av närvaro på arbetsplatsen.  Det är särskilt viktigt att mer seniora lärare och forskare finns på plats för att vägleda studenter, doktorander och yngre forskare och lärare. Digitala möten har sin funktion, men är sällan särskilt kreativa – och de bygger inte en god kollegial akademisk kultur. Denna kultur är i sin tur avgörande för att kunna bidra till det internationella akademiska samfundet, den vetenskapliga republiken. Det akademiska medborgarskapet ställer alltså stora krav, både i den institutionella närmiljön, i den egna disciplinen, såväl nationellt som internationellt, och på viljan att åta sig akademiska ledningsuppdrag.

Den andra föredraget gavs av professor Shirin Ahlbäck Öberg från Uppsala universitet och handlade om förutsättningarna för ”akademisk frihet”. Denna kräver både ”institutionell autonomi” och frihet för den enskilde att fritt välja forskningsproblem, metod och sätt att publicera resultaten. Skyddet av forskningens frihet finns mycket tydligt beskrivet i Högskolelagens sjätte paragraf, medan utbildningen tyvärr ännu inte är skyddad på samma sätt.  

Paragraf 6 anger också att: ”I högskolans verksamhet ska som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas”.  Detta är ju tämligen introvert formulerat och anger att högskolan själv i sitt inre arbete skall säkerställa den akademiska friheten. Formuleringen ställer särskilda krav på rektorer och annan akademisk ledning. Motsvarande krav ställs alltså inte på politik, näringsliv, media, religiösa samfund eller andra som kan vilja styra forskningen och utbildningen på ett otillbörligt sätt.  Ett enkelt byte av ordet I till ordet För skulle kunna göra stor skillnad. Det vill säga, en ändring till ”För högskolans verksamhet ska som allmän princip gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas”. Med denna nya formulering ställs samma krav på såväl inre som yttre aktörer att ta ansvar för att säkerställa den akademisk friheten vid våra lärosäten.

Det är ju bara som fria och ansvarstagande akademiska medborgare som vi långsiktigt kan bidra till att utveckla forskning och högre utbildning, till gagn för både vetenskap och samhälle.

 

Johan Schnürer

Rektor