Nya dekanen forskar om stalkning – på bägge sidorna av jordklotet

Susanne Strand har just börjat sitt arbete som dekan på Örebro universitet. De närmaste åren kommer hon att vara en av lärosätets högsta chefer. I hennes fakultet finns tre institutioner, med hundratals anställda och runt 4700 helårsstudenter.

Men i hennes roll ingår inte bara att vara en hög chef i linjen, som det skulle ha gjort på ett privat företag. Hon ska också vara ordförande i fakultetsnämnden, där valda ledamöter diskuterar och fattar beslut om saker som är viktiga för fakulteten. Ett forum där kollegor och studenter, som är väl insatta i frågorna och har egen erfarenhet med sig, både kan hitta möjligheter och svårigheter med olika förslag.

– Jag tycker att det är otroligt viktigt med de kollegiala diskussionerna. Under min tid som forskare och lärare har jag verkligen fått uppleva hur väl de kollegiala processerna fungerar. Vi har utbildat massor av studenter, vi har tagit fram utbildningsprogram och blivit forskarämne. Det finns en trygghet i de här processerna – och man får vara med och påverka, säger Susanne Strand.

– Sedan är jag också intresserad av ledarskap. Det är en spännande utmaning att få vara med och leda när vår fakultet ska ta nästa steg till ett hållbart ledarskap.

Det kan vara extra tufft att vara chef och ledare inom akademin. Här är ju många skickliga på kritisk granskning, det blir nästan som en del av blodomloppet. Hur tänker du inför det?

– Det är det som jag tycker om. När vi har våra diskussioner och kritiskt granskar det arbete vi gör, så är det en del i processen att bli bättre. Det är positivt att få feedback och att det vi gör granskas.

Hur kommer det sig att du själv hamnade inom akademin?

– Det var nyfikenheten. Viljan att ta reda på mer. Att få forska innebär att man får ägna sig åt något man är väldigt intresserad av under väldigt lång tid. Och att sedan också få undervisa gör ju att man får berätta om det man tycker är så intressant för fler. När man undervisar får man väldigt bra frågor från studenterna som gör att man får nya idéer och det föder nya forskningsfrågor. Det var det som gjorde att jag började – och även fortsatte.

Forskning i Australien

Susanne Strands forskningsområde, stalkning och våld i nära relationer, har mycket att vinna på internationella samarbeten.  Hon har under lång tid samarbetat med forskare i Australien och är också knuten till Centre for Forensic Behavioural Science vid Swinburne University of Technology i Melbourne. För även om en del skiljer, är problemen man vill lösa ungefär de samma på bägge sidorna av jordklotet.

– Vi är väldigt lika, men ändå inte. Same, same – but different är ett ledord som jag har med mig. Man kan göra saker på ett likande sätt. Handlingarna kan vara olika, men målen är de samma. Det har jag verkligen lärt mig.

– Vi har vinter och fjäll och de har öken och hetta. Men det är samma fenomen som uppstår inom mitt forskningsområde av just vädret. Det är svårigheter att nå ut till de utsatta om det är kallt och snöar, och det är samma svårigheter om det är väldigt hett.

Just internationella samarbeten är ett område som kommer att vara i fokus för Susanne Strand de närmaste åren. Ett annat är att fortsätta det arbete som pågår med att hitta extern finansiering till forskningsprojekt.

– Vi kan se att vi har varit väldigt framgångsrika de senaste åren. Det tänker jag att vi ska fortsätta med att vara och uppmuntra till att fortsätta skriva ansökningar.

Hoppas på fler forskningsprojekt

Själva ordet dekan kommer ursprungligen från det latinska ordet för tio. Det var titeln på de gruppchefer i Romerska rikets arméer som ansvarade för tio personer. Men ordet har gjort en klassresa och plockats upp av både av kyrka och universitet som titel på höga befattningshavare. I Sverige går det att spåra långt tillbaka – redan 1401 finns dekanen i Strängnäs omnämnd i ett brev.

I Örebro är det ett arbete som är reserverat för forskare med ordentligt med akademisk erfarenhet i bagaget.  Docenter och professorer är de som har möjlighet att få jobbet.

Har du satt upp några mål för dig själv som dekan?

– Ett av mina mål är att få fler av de som arbetar på fakulteten att känna att ledaruppdrag och chefsuppdrag är något roligt och givande. Jag hoppas att fler ska vilja ta den typen av uppdrag.

Tjugo procent av hennes arbetstid kommer att ägnas åt forskning. Inte minst åt det stora forskningsprogrammet Risksam, som arbetar med att ta fram nya metoder för att polis och socialtjänst ska kunna arbeta effektivare mot stalkning och våld i nära relationer.

– Jag har en självgående forskargrupp som utför ett fantastiskt arbete. Det är viktigt att det inte blir en akademisk återvändsgränd att ta ett chefsuppdrag. Då vill jag naturligtvis vara en förebild och fortsätta med min forskning.

När din period som dekan tar slut – var hoppas du att fakulteten ska vara någonstans då?

– Jag hoppas att vi har fler doktorander och fler externfinansierade forskningsprojekt. Jag hoppas också att vi har utbildningsprogram som vi har fortsatt högt söktryck till och att vi har jobbat vidare med olika kreativa lösningar, både när det gäller pedagogik och forskning.

 

Text och foto: Jesper Mattsson