Så kan idrottslärare bli bättre på att hantera övervikt hos elever
Dean Barker, forskare i idrottsvetenskap.
Trots goda intentioner från idrottslärare kan det bli fel när överviktiga barn ska inkluderas i undervisningen. Det visar en studie från Örebro universitet som nyligen har fått pris för bästa artikel 2021 i den vetenskapliga tidskriften Journal of Teaching in Physical Education.
Forskarna har fått JTPE Metzler-Freedman Exemplary Paper Award för sin vetenskapliga artikel Physical Education Teachers and Competing Obesity Discourses: An Examination of Emerging Professional Identities. Artikeln är publicerad i tidskriften Journal of Teaching in Physical Education.
– Hanterar man inte kroppsvikt och kroppsform hos barn på rätt sätt som idrottslärare kan det påverka barnen negativt, säger Dean Barker, forskare i idrottsvetenskap och en av författarna till studien.
I studien har han, tillsammans med Mikael Quennerstedt, professor i idrottsvetenskap, och kollegor från Göteborgs universitet och Högskolan Väst, intervjuat 24 idrottslärare som arbetar på högstadie- och gymnasieskolor i Sverige. Idrottslärarna fick bland annat svara på frågor om sina erfarenheter av elever som enligt dem har kroppar som avviker från den rådande normen, både när det gäller vikt och form.
– Resultaten visar att alla lärare hade utvecklat en rad strategier för att hantera barn som är överviktiga. De känner ansvar för sina elever och menar väl, men undervisningen kan också få oavsiktliga konsekvenser, förklarar Dean Barker.
Så hanterar idrottslärarna övervikt
Forskarna identifierade tre sätt som lärare såg på sin uppgift. Ett var att uppmuntra överviktiga barn att delta i undervisningen genom att exempelvis anpassa aktiviteter till dem.
– Det är problematiskt att lärare som fokuserar på uppmuntran i viss mån väljer att bortse från övervikt hos elever. Resultatet blir att de eleverna ofta presterar sämst i klassen och sällan får chansen att uppleva sina kroppar på ett positivt sätt i undervisningen, säger Dean Barker.
Ett annat sätt var att lägga vikten på att inspirera elever att vara aktiva och uppmuntra en hälsosam livsstil – en strategi som var svårare att upprätthålla ju äldre idrottslärarna blev och kanske själva hade gått upp i vikt.
– Övervikt ansågs vara enbart ett resultat av stillasittande. Konsekvensen blir att fokus hamnar på elevernas oförmåga och ovilja att delta i fysiska aktiviteter.
Sist ringade forskarna in det sättet där lärare såg som sin uppgift att hjälpa eleverna att utmana de rådande normerna i samhället. Det gjorde de genom att bland annat diskutera skönhetsideal genom tiderna och retuschering av kroppar i media.
– Lärare som försöker lära unga människor om orealistiska bilder av kroppar i media bortser från att idrottsundervisningen i sig reproducerar de rådande kroppsformerna i samhället, säger Dean Barker och fortsätter:
– Det här var de tre identiteter som lärarna vid olika tillfällen tog på sig. Som lärare hade man inte bara en identitet, utan växlade mellan alla tre.
Lärarna behöver reflektera över sin undervisning
Slutsatsen forskarna drar är att idrottslärare kan ha nytta av att både reflektera över den egna undervisningen och utveckla nya pedagogiska verktyg.
Ett sätt att reflektera är att be en kollega närvara på lektionerna för att sedan ha en diskussion om undervisningen. En annan möjlighet är att be eleverna att reflektera och skriva ner vad de tycker och hur de upplever idrotten i skolan.
– En bra början är att utveckla förståelse för hur vi, trots mycket goda intentioner, omedvetet kan stigmatisera elever utifrån kroppsvikt och kroppsform. Sedan krävs det en större förståelse för hur kulturell kontext, kroppslighet och känslomässiga upplevelser hänger ihop för att förändra undervisningen, säger Dean Barker.
Text och foto: Jasenka Dobric