Rektors blogg: Ukrainas sak är också vår!

Det ryska angreppet på den demokratiska staten Ukraina fortsätter till priset av ett oerhört mänskligt lidande och stor materiell förstörelse. Mer än en miljon människor är på flykt till västliga grannländer. I Sverige och i hela den demokratiska världen uttrycks nu på olika sätt starka sympatier och stöd till ett härtaget land som akut kämpar för sin överlevnad.

I måndags enades sju av riksdagens åtta partier om att skicka också svenska vapen till Ukrainas försvar. Detta är första gången något sådant sker sedan Sovjetunionens angrepp på det demokratiska Finland 1939. Då under finska vinterkriget myntades uttrycket ”Finlands sak är vår”. Stora kvantiteter vapen och andra förnödenheter sändes till Finland och svenska frivilliga reste för att hjälpa till med försvaret av landet.  Detta trots att den svenska beredskapen – även då – var otillräcklig efter år av försummelser av det militära försvaret.

Vi ser nu som sagt en våg av solidaritet med Ukrainas plågade folk. Detta innefattar stöd med defensiva vapen, förnödenheter och ekonomiskt bistånd.  Den fria världen har också enats om långtgående ekonomiska sanktioner.

Samhällssektor efter samhällssektor avbryter helt kontakterna med det officiella Ryssland. Detta gäller också universitet och högskolor. Örebro universitet står helhjärtat bakom den svenska regeringens budskap om att vi skall avbryta alla kontakter med statliga institutioner i Ryssland och Belarus. Samarbeten med enskilda forskare från dessa länder kan vara möjliga men omständigheterna bör noga prövas i varje sådant fall.

Forskningen är internationell till sin natur och bygger på kreativt och kritiskt tänkande i dialog. Nu måste under överskådlig framtid denna dialog upphöra med Ryssland och Belarus.

Det finns en optimistisk tanke att bara forskningsdialogen pågår så förbättras situationen i en diktatur genom en slags demokratins ”trickle-up” modell. När det gäller Ryssland och Belarus kan man bara konstatera att detta uppenbart inte fungerat. Vi måste samtidigt notera att modiga individer och grupper bland ryska forskare protesterar mot regimens angreppskrig. Detta ger trots allt hopp om framtiden.

Vid universitet finns medarbetare med bakgrund i både Ukraina och Ryssland. Vi känner djup sympati med de ukrainare som plågas av situationen för familj, släkt och hemland. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Putin-regimen har sina skarpaste kritiker bland modiga ryska akademiker. Andra kan vara lika kritiska men kan av olika skäl inte vara lika öppna.

För att den demokratiska världen långsiktigt skall kunna stå emot våldsregimerna krävs ett solidariskt samarbete där alla fria länder bidrar. Detta gäller såväl tydligt ökade försvarsansträngningar som nytänkande när det gäller att säkra försörjningen med energi, livsmedel och olika råvaror. Som lärosäte kan vi bidra genom utbildning, forskningskunskap och innovationer. Vi bör nu också förbereda oss på att tillsammans med andra lärosäten kunna skapa en fristad för ukrainska studenter, lärare och forskare på flykt.

 

Varje meddelande om att motståndet mot tyranniet skall upphöra är falskt.

Slava Ukraini!

 

Johan Schnürer

Rektor