Regionerna tog över kollektivtrafiken – nu ska forskare ta reda på om det är hållbart
– En fundering som vi har är om det ökande antalet A-traktorer och mopedbilar på landet kan vara en konsekvens av färre bussförbindelser, säger Ida Andersson.
Ansvaret för kollektivtrafiken övergick från kommunerna till regionerna. Nu ska forskare ta reda på vad som hänt efter denna överflyttning - och om förändringen är hållbar.
– Resultatet ska kunna ge exempel på kommuner och regioner som har en god samverkan men också identifiera var det finns flaskhalsar och problem, säger Ida Andersson, forskare i kulturgeografi vid Örebro universitet.
Av det sammanlagda anslaget på åtta miljoner kronor går tre miljoner kronor till Örebro universitet för att täcka kostnaderna för en projektledare på halvtid.
Ida Andersson leder det fyraåriga projektet som beviljats åtta miljoner kronor av forskningsfinansiären Formas och är ett samarbete mellan Örebro universitet, Linköpings universitet och det statliga forskningsinstitutet VTI.
För snart tio år sedan, 2012, övergick ansvaret för kollektivtrafiken från kommunerna till regionerna, en omorganisation som fått konsekvenser för resenärer och invånare på olika sätt – och för kommunerna och regionerna.
– Kommunerna har fortfarande ansvar för skolskjutsarna, medan regionerna ansvarar för den reguljära kollektivtrafiken. Det kan innebära att skolskjutsarna går, medan det för andra resenärer inte finns någon förbindelse på samma sträcka, säger Ida Andersson.
Komplicerat att samverka
Forskarna har gjort en pilotstudie i 10 kommuner och 6 regioner som visar på konsekvenser av att regionerna har tagit över kollektivtrafiken. Tidigare kunde till exempel kommunerna planera för både kollektivtrafik och bostadsbyggande själva, men nu måste regionerna och kommunerna samverka i planeringen vilket inte alltid är helt enkelt. Det medför att bussarna inte alltid går som kommunerna önskar.
Samtidigt krävs att kommunerna planerar för tillräckligt stora bostadsområden, som ger passagerarunderlag till regionens kollektivtrafik. Pilotstudien visar att samverkan också krävs med andra aktörer som trafikbolag, statliga myndigheter och andra regioner.
Regiongränser ett hinder
Pilotstudien visar också att problem kan uppstå i mindre kommuner som ligger vid gränsen mellan två regioner. För invånarna i en liten gränskommun kan det vara viktigare att kunna pendla över regiongränsen, än till regionens huvudort, vilket inte alltid överensstämmer med ”hemmaregionens” sätt att planera.
– Det finns också en skillnad mellan centrum och periferin, där centralorter, och orter som ligger längs pendlarstråk ofta är gynnade. En motsättning kan också finnas mellan halvtomma bussar på landsbygden och fullsatta bussar i stan, säger Ida Andersson.
Fullsatt stadsbussar kan ge mer klimatnytta, medan bussar på landet uppfattas som en viktig samhällstjänst för en levande landsbygd. Två sätt att se på hållbarhet kan alltså hamna i konflikt.
Hållbarhet i konflikt
Forskarna ska undersöka hur hållbar överflyttningen av ansvaret för kollektivtrafiken har varit. Det handlar bland annat om hur många som valt buss i stället för bil, en utveckling som är önskvärd för att uppfylla målen om en fossilfri transportsektor till år 2030 enligt Agenda 2030.
– En fundering som vi har är om det ökande antalet A-traktorer och mopedbilar på landet kan vara en konsekvens av färre bussförbindelser. Vi ska också undersöka social hållbarhet, som kan handla om hur kollektivtrafiken fungerar i relationen mellan stad och land, säger Ida Andersson.
Målet för forskningen är att ge ett underlag för framtida beslut om kollektivtrafiken. Resultat från projektet kommer fortlöpande att spridas till beslutsfattare och praktiker genom en podcast.
Text: Maria Elisson
Arkivfoto: Jesper Eriksson