Pedagogiska pionjären Ellen Keys idéer om rasbiologi granskas i ny avhandling
I en ny doktorsavhandling från Örebro universitet görs en grundlig genomgång av författaren Ellen Keys syn på rasbiologi.
Hon har hyllats som en av de stora förgrundsgestalterna inom pedagogiken.
Samtidigt förespråkade den kända författaren Ellen Key att Sverige skulle satsa på ett rasbiologiskt institut och att vissa grupper av människor skulle förbjudas att skaffa barn.
– När vi lyfter upp henne som en pedagogisk pionjär – vilka tankar hamnar då i skymundan? säger Emma Vikström, som just har doktorerat på ämnet.
På Valborgsmässoafton 1921 formulerade Ellen Key en vädjan till Sveriges riksdag om att satsa på ett rasbiologiskt institut. Hon förstod att tiderna var sådana att landet måste spara, men menade att för framtiden var just det här anslaget det viktigaste av alla som riksdagen beslutar om.
Att den internationellt uppmärksammade författaren intresserade sig för rasbiologi har varit känt, och syns tydligt i flera av hennes publicerade skrifter. Men med material som den bortglömda insändaren från 1921 i Dagens Nyheter, opublicerade brev och en genomgång av Ellen Keys stora textproduktion, visar Emma Vikström nu att idéerna om pedagogik och rasbiologi, eller eugenik som det också kallades då, har varit tätt sammanflätade.
– Tittar vi djupare, bortom de här få citaten som ofta blir uppmärksammade när det handlar om hennes rasbiologiska tänkande, så finns det ett helt idébygge där tankarna om att skapa nya människor och en helt ny mänsklighet med hjälp av pedagogik och eugenik träder fram, säger hon.
I den nya avhandlingen Skapandet av den nya människan – eugenik och pedagogik i Ellen Keys författarskap går det att se att Ellen Key under lång tid har återkommit till de rasbiologiska tankarna.
– Redan år 1900 skriver hon om rasbiologin och har läst in sig på det här. Sällskapet för rashygien grundas först 1909, så hon är tidig på att uppmärksamma de här idéerna i Sverige.
Ett världsnamn inom utbildning
Trots att det har gått snart hundra år sedan Ellen Key dog, väcker hennes skrifter fortfarande intresse. Hon var en mycket produktiv författare, med tankar om vitt skilda ämnen. Till exempel formulerade hon bestämda åsikter om kvinnors rättigheter, hur våra hem bör inredas, att det är fel att slå sina barn, att skilsmässa kan vara bra – och att vi ska ha rätten att välja att bli kremerade efter vår död.
Särskilt inom pedagogiken är hon fortfarande ett världsnamn.
Skolor uppkallade efter henne finns idag i Sverige, Tyskland och Österrike och hon ses ofta som en av de stora pionjärerna inom området. Inte minst för att hon satte barnet i centrum, som i de mycket spridda och översatta essäerna i Barnets århundrade.
Offer för rasbiologin
Men tankarna gick längre än så. De handlade också om vilka anlag som skulle föras vidare – och vilka människor som inte skulle få bli föräldrar.
– Tidigare forskning har framhållit att det var kvinnor som blev offer för rasbiologin, eftersom det främst var kvinnor som steriliserades. Men ett antal kvinnor, som Ellen Key, var också idéproducenter och ville verka för rasbiologins sak i offentligheten. Det är en intressant aspekt, säger Emma Vikström.
Ellen Key ville att intyg skulle krävas vid giftermål, så att bägge parter kunde visa att de inte bar på ärftliga sjukdomar. Bland de som hon inte tyckte skulle få bli föräldrar fanns döva, epileptiker, tbc-sjuka, kriminella, ”idioter”, ”halvidioter”, ”imbecilla” och personer med vissa könssjukdomar.
Idéerna uppskattades av samtiden och mötte mycket litet motstånd. Tvärtom fanns en nyfikenhet på den nya vetenskapen rasbiologi.
– Det var verkligen mainstream under den här tiden. Intresset grundade sig i en tanke om ett modernt progressivt samhälle där vi behöver den här typen av vetenskap och kunskap för att kunna förbättra oss och framtidens släkte, säger Emma Vikström.
Forskade i Keys hem
Det är oklart om Ellen Keys vädjan om pengar till ett rasbiologiskt institut påverkade själva beslutet. Men det blev som hon ville, och hon hade också brevkontakt med institutets främste företrädare, Herman Lundborg.
Hennes hem, Strand, finns än idag bevarat som det såg ut när Ellen Key avled. Bland böckerna i hyllorna finns dedicerade verk om rasbiologi från just Herman Lundborg. Böcker som Emma Vikström har kunnat bläddra i när hon har bott på Strand som stipendiat.
– Det var verkligen en speciell känsla att kunna sitta i samma rum som personen som man skriver om har levt och verkat i. Det är häftigt.
Skadestånd till tvångssteriliserade
Under de snart hundra år som har förflutit sedan Ellen Keys död har synen på rasbiologi helt förändrats. Framförallt är det numera känt vad nazisternas tolkning av rasbiologi ledde fram till – med bland annat Förintelsen som resultat. Herman Lundborgs rasbiologiska metoder blev ett populärt verktyg för den nazistiska regimen.
I Sverige har staten betalat ut hundratals miljoner kronor i skadestånd till de personer, nästan enbart kvinnor, som tvångssteriliserades under åren 1935 – 1975. Herman Lundborg dog 1943 och det rasbiologiska institutet bytte namn 1958, men hade ändrat inriktning på forskningen tidigare än så.
Om något av detta skulle ha fått Ellen Key att ändra uppfattning om rasbiologi är förstås omöjligt att veta. Hon dog i sitt hem Strand 1926.
– I ljuset av denna historia är det särskilt angeläget att visa på att tankar som vi idag uppfattar som problematiska tidigare ansågs vara vetenskapliga, samhällsviktiga och progressiva.
I Ellen Keys fall blev pedagogik och eugenik två viktiga medel för att skapa en ny typ av mänsklighet, och för henne var de inte alls oförenliga. Snarare kompletterade det varandra.
– Genom att undersöka förhållandet mellan eugeniken och pedagogiken i Ellen Keys författarskap vill jag göra bilden av den pedagogiska pionjären mer komplex, säger Emma Vikström.
Text: Jesper Mattsson
Foto: Petter Hellmin och Calla Sundbeck (ur Grenna museum – Andréexpeditionen Polarcenters samlingar)