Leonard drabbades av stroke – nu läser han till ingenjör: ”Jag vill bara se framåt”
”När kroppen känner obehag och ber mig att ge upp, väljer jag att lyssna på min själ i stället, som säger ’vi måste’. Annars uppnår jag inte mitt mål och min vision”, säger Leonard Marlesson.
Leonard Marlesson var bara 16 år när han fick en stroke och tappade förmågan att både prata och gå. Idag läser han till högskoleingenjör på Örebro universitet.
– Man har alltid två val: att fly eller att kämpa. Jag väljer att kämpa, säger han.
Leonard Marlesson går andra terminen på programmet Högskoleingenjör, industriell ekonomi vid Örebro universitet. Han är fortfarande inte helt återställd och studierna är tuffa. Leonard bedömer att han behöver lägga ungefär dubbelt så mycket tid som han borde på sina studier för att hänga med.
– Jag sitter ofta med matte eller mekanik till klockan ett på nätterna. Blir jag trött och måste sova tidigare så kliver jag upp klockan fem eller sex dagen därpå för att ta igen det jag missat. Men det bara måste gå. Jag upplever att studierna ger mig så mycket: både livserfarenheter och möjlighet att utveckla mina sociala förmågor, problemlösningsförmågor och många, många fler förmågor.
Det var under en gympalektion i ishallen under första terminen på gymnasiet som Leonard Marlesson kände att något var fel. Han tappade känseln i armen och när han försökte be om hjälp kunde han plötsligt inte prata ordentligt.
– Min lärare ringde 112, men de ville först inte skicka en ambulans. Jag fick panik och försökte resa på mig, men då föll jag baklänges. Jag hörde folk skrika om blod, jag hörde sirener och såg allt som hände, nästan som på film. Men jag kunde inte göra någonting, kroppen liksom domnade bort. Om jag somnar nu så dör jag, tänkte jag. Sedan blev det svart, berättar han.
Ville tillbaka till skolan
Leonard Marlesson låg i respirator i två veckor. Efteråt fick han veta att han hade fått en hjärnblödning som orsakats av ett brustet pulsåderbråck i hjärnan. Han hade också fått ett epilepsianfall. När han vaknade ur koman kunde han varken röra sig eller prata.
När talet så småningom började komma tillbaka kom det till en början bara ord på spanska, inte svenska. Leonard Marlesson föddes i Peru och kom till Sverige först som åttaåring, tillsammans med sin mamma.
– Varje morgon frågade jag läkarna om min prognos och om vad jag kunde förvänta mig av livet. De ville aldrig ge några löften.
Men han hade bestämt sig: han ville tillbaka till skolan och ta studenten. Leonard Marlesson tränade hårt och tog sina första steg efter tre månader.
– Om de sa åt mig att göra två repetitioner så gjorde jag tre, även om det gjorde ont. Experterna sa att jag måste vila och att jag kunde läsa in gymnasiet på Komvux senare, men deras plan fungerade inte i min värld.
”Ska det vara svårt kan jag lika gärna gå all in”
Efter ett halvår fick han lämna sjukhuset. Han försökte läsa in vårterminens missade studier under sommaren. Men det var svårt.
– Jag kunde inte förstå ens den enklaste matematiken, som jag egentligen redan hade läst. Det kändes illa.
Leonard Marlesson bestämde sig för att börja om från början med gymnasiestudierna. Rektorn på skolan föreslog att han skulle börja i särklass, för att få rätt stöd och en chans att läsa i det tempo han behövde. Men Leonard gick inte med på det.
– Jag kunde inte ge upp min dröm, så jag valde att gå naturvetenskapsprogrammet, där också min kompis skulle börja. Om det ändå ska vara svårt kan jag lika gärna gå all in, tänkte jag.
”Jag hade klarat det omöjliga”
Vägen fram till studenten var allt annat än rak och Leonard drabbades av bakslag på bakslag. Men till sist stod han där, på studentdagen, och höll tal inför alla avgångsklasser.
– Jag hade lyckats med något som ingen hade trott på. När vi gick ut hörde jag musik, det var sommar och alla var glada. Och jag ville bara gråta. Jag hade stött på så många hinder och så mycket motstånd och nu hade jag klarat det, jag hade gjort det omöjliga. Jag dog inte den dagen jag fick min stroke. Jag var tillbaka igen; jag var Leo igen. Det var glädjetårar jag kände, jag hade aldrig upplevt det förut, berättar han.
Nu har han siktet inställt på att ta examen som högskoleingenjör och försöka använda sina erfarenheter till att inspirera andra.
– Jag valde inriktningen mot industriell ekonomi för att det känns som den mest humanitärinriktade ingenjörsutbildningen. En utbildning som ger kunskap om ledning, ekonomi och att lösa problem kommer att ge mig förmågan att göra nästintill vilken som helst idé som jag får till verklighet, säger Leonard Marlesson.
Text: Anna Lorentzon
Foto: Privat
Den som upplever hinder i studiesituationen på grund av en funktionsnedsättning kan få särskilt pedagogiskt stöd av Funka, som är en del av Studentavdelningen vid Örebro universitet. Här kan du läsa mer om Funka.
Här kan du läsa mer om programmet Högskoleingenjör, industriell ekonomi.