Krävs andra åtgärder än kvotering för en jämställd filmbransch

Den vetenskapliga artikeln: The final cut: Directors, producers and the gender regime of the Swedish film industry

– Filmbranschen – allt från styrning, ekonomi, policys och arbetsvillkor – är fortfarande ojämställd. Det får konsekvenser för vilken sorts film vi får se, säger Maria Jansson, docent i statsvetenskap och professor i genusvetenskap vid Örebro universitet. Hon har tillsammans med kollegor inom filmvetenskap och juridik forskat om filmbranschen sedan 2011.

Sverige lyfts ofta fram som ett gott exempel eftersom Svenska filminstitutet, SFI, jobbat med jämställdhet sedan 2000. Redan 2006 fanns en målsättning att fler kvinnor ska finnas på positioner där beslut fattas – som till exempel regissör, producent och manusförfattare.

Men enligt statistik från SFI visar en uppdelad bransch. 73 procent av manliga regissörer och producenter har inte jobbat med en kvinna i den andra rollen. 46 procent av de manliga producenterna har inte haft en kvinna i sitt kreativa team. Filmer med kvinnor som regissör, producent eller huvudroll har oftast en mindre budget och öppnar i färre biografer.

En mansdominerad värld

– Det har länge varit en mansdominerad värld. Den är färgad av en särskild maskulinitet och ett ideal som framhäver det manliga geniet, säger Maria Jansson.

När branschen gör ekonomiska överväganden finns det statistik som visar att filmer med en manlig regissör och en man i huvudrollen säljer bättre.

– Det är sant att fler går och ser filmer med manliga huvudroller. Men vi vet också att filmer som har en kvinna i huvudrollen generellt har 33 procent mindre budget och budgeten är den viktigaste faktorn för hur bra en film går på bio.

Forskarna har intervjuat regissörer och producenter och analyserar hur de beskriver sina roller och sin relation till varandra i förhållande till finansiering, lagar och regler.

Relationen mellan producent och regissör

Regissören har framför allt ansvar för den konstnärliga kvaliteten medan det är producenterna som hanterar de ekonomiska ramarna och de krav som marknaden och finansiärerna ställer. Samtidigt som branschen på flera sätt har förändrats från att vara en konstnärlig verksamhet till att bli allt mer kommersiellt driven förändras också relationen mellan producent och regissör.

– Ett tydligt skifte är regissörens rätt till vad man kallar ”the final cut”, sista redigeringen. Den går nu allt oftare över till producenten även i Sverige – så som det redan är i en del andra länder.

– När man går mot det kommersiella för man också med sig idéer om kön  och vilka beskrivningar av kvinnor och män som säljer, vilket gör att vi får ganska stereotypa roller för kvinnor. Ett exempel är kvinnors vänskap. Kvinnor ska berätta allt för sina vänner och om det inte ser ut som det brukar är man rädd att folk inte ska förstå filmen, säger Maria Jansson.

Når inte den större publiken

Det finns regissörer som väljer att ändå göra filmer som faller utanför ramarna men de stöter ofta på problem med finansieringen.

– Vi har intervjuat regissörer som valt att klara sig på en lägre budget för att få göra den film de vill. Men då når filmen ofta inte den större publiken, säger Maria Jansson.

Hennes slutsats är att för att förändra innehållet på vita duken måste det ske förändringar som inte arbetet med kvotering och de insatser filminstitutet haft makt att göra lyckats åstadkomma.

– Filmarbetet är ett lagarbete och för att förändra branschen måste det till mer än sätta kvinnor på nyckelpositioner. Det måste till strukturella förändringar, avslutar Maria Jansson.

Text: Linda Harradine
Foto: Clas Lundin

Maria Jansson talade på den digitala akademiska hyllningen i år - se henne berätta om hur motståndet mot jämställdhet ser ut idag - 100 år efter kvinnors rösträtt.