Mångsysslande lärare med mycket kvar att ge
Stephan Svenning är för många ett bekant ansikte. Med sina nästan 30 år på Örebro universitet har han gjort sig både ett ansikte och namn. Han är en friluftsmänniska med naturen som klassrum, både i sin profession och privat. Stephan delar med sig av sin syn på utbildning, kunskap och lärande.
Stephan Svenning kommer ursprungligen från Halland. Med föräldrar som tog honom med ut i naturen för att lyssna på fåglar, titta på stjärnor eller leta rätt på en ovanlig nattviol, fick han tidigt smak för friluftsliv. Han lärde sig tidigt att uppskatta det estetiska i naturen i en så enkel sak som att studera moln och vilken form de kan ha.
Innan han började läsa vid Örebro universitet 1987 hade han gjort det mesta. Jobbat på fjällanläggning, studerat på folkhögskola, varit sjöman, jobbat som socioterapeut, varit anställd inom akutpsykiatrin, rest i 100-tals länder och dessutom en stjärnklar natt pratat astronomi med en grupp studenter från Shanghai i Härjedalen.
– Jag minns tydligt den förundran de upplevde när de kunde se alla stjärnor på himlen. De kom från en stad som aldrig var mörk, så det var en upplevelse för dem att en mörk natt bevittna hela himlavalvet. Och det är just den typen av förundran över nya upptäckter som är så oerhört spännande och inspirerande, säger Stephan.
Vid 34 års ålder började han sina studier på Högskolan i Örebro. Det var en kompis på en danskurs i Jämtland som tipsade om den tvåämneslärarutbildning som fanns i Örebro. Stephan sökte och kom in på lärarutbildningen med kombinationen idrott och engelska.
– Jag ser det som en oerhörd fördel att jag inte kom direkt från gymnasiet in i det akademiska. Jag hade med mig både arbets- och livserfarenhet som verkligen var gynnande för mig och mina möjligheter att tillgodogöra mig den kunskap som krävdes. Det märktes tydlig skillnad mellan mig och studiekamrater som inte hade några erfarenheter med sig. Ibland kan jag känna att det borde vara ett krav att ha varit i arbetslivet ett antal år för att komma in på utbildningar som bygger på mänskliga relationer. Det är bara en fördel ur det perspektivet, säger Stephan.
1991 kom frågan från Högskolan om han kunde börja undervisa i friluftsliv. Stephan som alltid varit nyfiken, valde att gå in genom den dörren, som han själv uttrycker det rent metaforiskt. Och det är ett beslut han aldrig ångrat. Sedan januari 1992 har han tillbringat sitt yrkesliv vid Örebro universitet.
Alla kan lära sig allt
Stephans filosofi när det kommer till lärande är att alla kan lära sig allt. Men det är människans förutsättningar för lärande som varierar. I en grupp elever med mindre barn är det viktigt att konkretisera det som de läser. Han ger ett exempel:
– När det kommer till en lärandesituation är det många lärare som per automatik utgår från klassrummets fyra väggar istället för att utgå från frågan ”vad är det som eleverna ska få med sig av denna lektion?”. Vi kan likväl vara utomhus och mäta höjden på ett träd under en mattelektion med hjälp av formler, istället för att rita upp det på tavlan längst fram. Genom att utnyttja utemiljön som en möjlighet får även eleverna med sig en upplevelse.
Han fortsätter:
– Detta ställer ju så klart andra krav på mig som lärare. Min belöning och drivkraft är att se studenternas växande och utveckling. Det där ögonblicket av ”aha, nu fattar jag!” är fantastiskt!
Detta tänk är något som Stephan självklart själv utnyttjar i sin egen gärning som lärare vid universitet. Många studenter kan vittna om Stephans lektioner under studietiden som givande och minnesvärda.
– Fler utbildningar borde ge mer fokus till utedagar och friluftsliv, menar Stephan. Det är inte bara en vinst för den faktiska inlärningen utan även en vinst för hälsan och för att förebygga psykosocial ohälsa som är särskilt aktuellt i den tid vi just nu lever i, oavsett pandemin.
En utveckling av klassrummet kan man också tänka sig. Vid ett besök i England såg Stephan hur de hade whiteboard-väggar på tre av fyra väggar i klassrummet. Detta gav eleverna en möjlighet att i smågrupper diskutera och rita och skriva under tiden. Det gynnar inlärningen att erbjuda så många möjligheter som möjligt då vi som individer tar till oss kunskap på olika sätt.
– Det kan ibland finnas en övertro på informationens betydelse och att enbart kunna resonera sig fram till kunskap. Jag förespråkar likt Bengt Molander att det finns kunskap i handling, att göra, utföra, testa och testa igen. Det är så vi blir bra på något – genom att träna – och här finns inga genvägar. Det blir ibland “trångt i tänkandet” och då är det ofta kraftfullt att bara börja göra, säger Stephan.
Upplevelsen som källa till kunskap
Aristoteles är särskilt viktig då hans olika kunskapsformer är viktiga för att förstå skillnaderna mellan fakta, förståelse, färdigheter, förtrogenhet och särskilt begreppet fronesis, ett begrepp som kan ses som en praktisk klokskap som innefattar olika etiska och moraliska överväganden för att om möjligt fatta de bästa möjliga besluten och överväganden som är möjliga i just den specifika situationen.
Mot bakgrund av detta så blir faktaförmedling otillräckligt.
– I lärprocessen är den egna upplevelsen av stort värde. Om vi då bara läser och tänker på det vi läser får vi aldrig testa att göra det i handling. Det är genom att göra saker som vi skapar oss erfarenhet och det faktum att våga göra fel och göra fel kan vara mer värt än att alltid göra rätt.
En fråga som Stephan ställt sig själv frekvent under åren är:
vad kan jag göra i min undervisning för att studenterna ska kunna uppnå sina mål?
– Det kan vara en riktig ögonöppnare, säger Stephan. Jag tycker om metaforer och just liknelsen vid att öppna dörrar, eller snarare ge nycklar till dörrar, är en bra sådan att ha som lärare. En del studenter kan behöva stöttning i att till och med hitta dörren då den alltid varit gömd för dem. Plötsligt står de framför dörren med nyckeln i handen och det är ju det som är meningen.
Stephan liknar en människas utveckling vid ett hus. Om vi tittar ut genom ett fönster ser vi en vy, tittar vi ut genom ett annat får vi en annan vy. Och ibland krävs det någon som får oss att ställa oss på huvudet när vi tittar ut.
Lärarroll i förändring
Lärarrollen har förändrats genom åren och kommer fortsätta förändras. Det kommer ställas andra typer av krav på de mellanmänskliga kompetenserna.
– För den framtida läraren är det flera saker som jag vill lyfta upp som viktiga. Det jag skulle vilja lyfta fram är att fortsätta att växa och utvecklas som lärare. Ibland har jag upplevt att det finns en inställning hos vissa lärare att de är klara, färdiga. Men som lärare blir du aldrig klar. Det gäller att ha koll på vad som händer inom det egna ämnesområdet, pedagogik och didaktik. Det andra jag vill lyfta fram är vikten av ett gott samarbete med andra kollegor och att dra nytta av varandras kompetenser. För att kunna göra detta krävs självkännedom och modet att be om hjälp när det är något som inte funkar, säger Stephan.
Han fortsätter:
– Jag kan också se en stor vinning i att vi som jobbar med lärande skulle behöva bli mer fria i vårt sätt att utforma undervisningen. Det här är dock svårt. Oavsett om vi är lärare eller inte så har alla gått i skolan, vi har en föreställning om vad skolan är och hur den ska bedrivas. Dessa föreställningar behöver utmanas för att vi ska kunna hitta nya sätt att undervisa och förmedla kunskap. I praktiken kan det vara en så enkel sak som att samarbeta med en annan kollega inom ett annat ämne. Eller att ta med eleverna/studenterna utomhus, säger Stephan och ler.
I Cork med blivande idrottslärare, november 2017.
Nu är det ändå dags för Stephan Svenning att gå i pension. Men han kommer inte direkt att vara sysslolös. Med engagemang inom Svenska Livräddningssällskapet, Svenska Turistföreningen och Svenska HLR-rådet (där Stephan prisades 2019) kommer Stephan få dagarna att gå. Och när det går att resa igen så är det Island som står näst på tur att uppleva. Igen.
Text: Anna-Karin Jungander
Foto: Privata, Stephan Svenning