Hög arbetsbelastning får nya socionomer att byta jobb ofta

– Den stora majoriteten som byter jobb gör det inte som ett led i något slags karriärstrategi, utan därför att de pressas till det av arbetssituationen säger Anders Bruhn, forskare vid Örebro universitet som lett studien.

Studien Att ta mark i professionen. En studie av socialsekreterare i etableringsfasen mellan utbildning och yrkesliv bekräftar de alarmerande rapporterna om svåra arbetsvillkor inom socialtjänsten som togs upp i media under åren 2016-2017.

I forskningsprojektet ingår socionomer som examinerades 2012, och innefattar en landsomfattande enkät och intervjuer med ett urval deltagare. Dessutom genomfördes två så kallade forskningscirklar med nyanställda socionomer vid försörjningsstöd och barn och ungdom i en medelstor kommun.

Kritik mot arbetsbelastningen

Enkäten visar att en klar majoritet har haft minst tre arbeten under de fem år som gått sedan examen.

– De vanligaste skälen till att byta jobb är dålig arbetsmiljö, dåliga arbetsvillkor och brist på möjligheter till utveckling, säger Anna Petersén, som tillsammans med Anders Bruhn och Örebrokollegan Rúna Baianstovu gjort studien.

Enkätsvaren visar på massiv kritik mot framför allt arbetsbelastningen.

– Bland deltagarna i projektets forskningscirklar blev det tydligt att många av dem sade sig vara beredda att möta de dåliga arbetsvillkoren så länge de upplevde att de hade chefer som stod upp för dem. Men det hierarkiska ledningssystemet drabbar mellanchefer lika hårt som det drabbar dem själva, säger Rúna Baianstovu.

Brist på introduktion är ett skäl till missnöjet hos cirkeldeltagarna. Introduktionen beror på tillfälligheter och enskildas initiativ visar studien. Mentorskap tillämpas men fungerar inte heller tillfredsställande, eftersom mentorerna sällan ges tillräcklig med tid för uppdraget.

– Ett absolut villkor för ett fungerande introduktionsprogram är att den nyanställde inte har samma arbetskrav som erfarna socialsekreterare, utan också får tid för reflektion. Att ha erfarna kollegor att rådfråga är en av de absolut viktigaste faktorerna för de nya som ska ”ta mark i professionen”, säger Anders Bruhn. 

Stark vilja stötta samhällets svaga

Forskarna har även frågat efter motiven bakom yrkesvalet. Svaren visar att de nya socionomerna är präglade av en stark vilja till insatser för samhällets svaga och utsatta, och att har en vilja att bidra till samhällsförbättring. Samtidigt har förutsättningarna för sådant professionellt arbete försämrats. Utrymmet att bedriva motivationsarbete och möta klienter har minskat kraftigt.

– Denna inre konflikt som många upplever, i kombination med en allmänt svår arbetsmiljö, kan säkerligen förklara den stora rörligheten inom yrkesfältet, säger Anna Petersén.

Många av de intervjuade som uppfattat att de haft dåliga arbetsvillkor har sökt nya jobb och då kommit till arbetsplatser där de upplevt arbetsmiljön som tillfredsställande.

– Även om den generella bilden visar på stora problem med arbetsmiljön, så finns det alltså också många arbetsplatser där villkoren upplevs som bra, säger Anders Bruhn.

Utvecklingen i samhället pekar på att ökat tryck på socialtjänsten.

– Kommunerna får allt svårare att upprätthålla en socialtjänst värd namnet när antalet arbetsuppgifter, statliga direktiv och målsättningar som åläggs dem ökar samtidigt som intäkterna halkar efter, konstaterar Anders Bruhn.  

Ångrar inte sitt yrkesval

Det finns också en mindre grupp av socionomer som bytt arbete i strävan efter ett visst yrke, exempelvis som kurator. Bytena blir då delar i ett led att komma närmare den önskvärda positionen.

Till bilden hör också att deltagarna i studien bedömer sig ha rätt kvalifikationer för sitt arbete. De allra flesta ångrar inte sitt yrkesval, och den stora majoriteten är kvar i yrket. De är nöjda med den utbildning de fått och de har kvar sina motiv om att hjälpa och att bidra till en positiv samhällsutveckling.

Text: Maria Elisson
Foto: Jasenka Dobric och Maria Elisson