Hans Zoom-rum står öppet för studenterna

Det är kontakten med studenterna och de snabba frågorna som universitetslektor Kai Wistrand saknar mest när han undervisar studenterna i informatik på Systemvetenskapliga programmet. I vanliga fall står hans kontor öppet för de som vill titta förbi med frågor och funderingar.

– Jag har en ”open-door-policy”. Finns jag på plats och har tid, tar jag mig tid. Jag brukar säga att jag har betalt för det.

I avsaknaden av naturliga kontaktytor har han valt att öppna sitt personliga Zoom-rum när han sitter och arbetar. När studenterna ”knackar på” hamnar de i Zoom-rummets väntrum. Är han på plats och har tid släpper han in dem. 

Kai Wistrand tycker att lärarna borde ha större förståelse för studenternas frustration och behov av att prata med sin lärare då och då. Situationen med covid-19 och digital undervisning på distans kräver lite extra av lärarna. Som lärare och forskare har man dubbla roller som man behöver ta på allvar.

– Varför tycker lärarna att det är helt okej att sitta hela natten och arbeta extra med en forskningsansökan eller en artikel, samtidigt som man inte vill sätta av en halvtimme för att prata med studenterna man undervisar?

Stark motståndare till begreppet distansundervisning

För Kai Wistrand har inte omställningen inneburit jättestora förändringar eftersom han bygger sin undervisning på dialog med studenterna. För honom är tvåvägskommunikation viktigt i alla lägen. Och för att kommunikationen ska fungera på bästa sätt ber han alltid studenterna att ha på kameran. Han vill se om de är trötta, förvirrade eller om de håller intresset öppet.

– Vill de ha ut det bästa av mig behöver de ha på kameran.

Distansundervisning är ett begrepp som han är starkt motståndare till, eftersom det innebär att man accepterar att det finns ett avstånd.

– Distansundervisning kan lätt bli asynkron korrespondensundervisning där lärarna kör ut uppgifter och svarar på mail.

När undervisningen övergick från campusundervisning till digital undervisning på distans valde han att försöka upprätthålla sin kommunikationsorienterade undervisningsmodell.

Något Kai Wistrand betonar är att det är viktigt att studenterna känner att utbildningen sker på Örebro universitet även om de inte är på plats fysiskt. Undervisningen ska ses som campuscentrerad men samtidigt online-baserad.

–  Även om undervisningen i normala fall sker under två timmar på campus i en lärosal med 100 studenter vill jag skapa en dialog. Jag vill prata med mina studenter och jag vill att de ska känna att de är välkomna att prata med mig. I föreläsningen väver jag till exempel in diskussionsuppgifter och övningar.

I Zoom fungerar detta utmärkt genom breakout-rooms dit han kan skicka studenterna i mindre grupper. Och han kan själv hoppa in och ut mellan rummen för att höra på studenternas diskussioner och svara på frågor.

Han upplever en tydlig generationsskillnad i hur man ser på online-verktyg och när och hur man ska, och kan använda dem.  

– Min generation cyklade runt och letade efter kompisar när vi ville hitta någon att leka med. Vi ser online-tillvaron som ett substitut för en riktig interaktion. Barn idag skulle aldrig få för sig att plinga på dörren utan att man först avtalat något via någon meddelandefunktion, det har blivit det normala. Idag är den elektroniska kommunikationen huvudkommunikationskanalen.

– Detta har blivit ännu tydligare under den pågående pandemin och jag tror generellt att den äldre generationen som växt upp utan smartphones fått lära sig nya saker som man kommer ta med sig i framtiden. Tiden när vi åkte till Stockholm för en timmes möte är förbi.

Text och foto: Anna Asplund