Fläsk och ärter från utlandet förutsättning för 1700-talets krig - nu ska Sverige jämföras med Preussen

Det nya projektet är något av en fristående fortsättning till Patrik Wintons bidrag i en nyutkommen bok som visar hur statsskulden varit en drivande kraft i tillblivelsen av de moderna staterna.

Patrik Winton beskriver i sitt kapitel hur 1700-talet medförde en ”finansiell revolution” för den svenska staten.

–  Det handlar inte enbart om ändringar i de finansiella transaktionerna, utan om en politisk förändring och förskjutning av makt, säger han.

Den svenska staten var av tradition beroende av stormän för att betala för krigen. Män som Louis de Geer och Magnus Gabriel de la Gardie lånade ut pengar, tjänster som återgäldades med mark och järnbruk.

Under 1700-talet bröts denna sedvänja och förändrade statsskulden. Istället började Sverige låna på den internationella marknaden, i bland annat Amsterdam och Genua, och att betala igen med pengar. Den enväldige Gustav III präglade sedan finansieringen utifrån sina maktambitioner, och inrättade bland annat en institution som finns än idag, Riksgälden.

–  Karl XIV Johan ville sedan inte sitta i knät på de tidigare makthavarna. Min slutsats är att förändringarna inte handlar om ekonomiska omständigheter, utan främst om politik och makt, säger Patrik Winton.

Karl XIV Johan såg till att Sverige gjorde en partiell statsbankrutt (efter beslut vid en riksdag i Örebro). Senare fick han pengar av Napoleons motståndare vilket bidrog till att Sverige på 1830-40-talen nästan inte hade någon statsskuld alls.

–  Det går inte att säga att en låg skuld alltid är bra. Det handlar om vad man gör med pengarna och vilka politiska konsekvenser det får. Sverige kunde till exempel med lånade pengar i mitten av 1800-talet bygga ut järnvägen, säger Patrik Winton.

Jämföra med Preussen

Med lånade pengar kunde staten föra krig och Patrik Winton ska i sitt nya projekt jämföra Sverige med Preussen. Tidigare har historiker jämfört utvecklingen i andra stater i Europa under 1700-talet, men aldrig länder runt Östersjön.

–  Den svenska staten hade varken kontakter eller kunskap för att själv göra inköpen, utan var beroende av handelsmän och deras nätverk.

Mest efterfrågat var kött, råg och ärter till soldater och havre till hästar. Dessa och mycket annat var internationella handelsvaror.

–  Handelsmännen hade koll på var det bästa saltade fläsket fanns att köpa. Det var lättare att importera mat, som ärter från Pommern, via Stralsund till örlogsbasen i Karlskrona, än att transportera från Östergötland, säger Patrik Winton.

Andra eftertraktade varor var brännvin och tobak. Det gick åt mycket tobak, konstaterar Patrik Winton.

Sveriges krig på 1700-talet ställde stora krav på logistiken kring födan. I Finland fanns helt enkelt inte tillräckligt med mat, till skillnad mot de rikare krigsskådeplatserna på kontinenten, som Flandern. 

Kommersiellt i Preussen

För Preussens del finns en uppfattning om att de rika jordägarna, junkrarna, var viktiga för att betala för denna växande militärmakt.

–  Jag tror det fanns mycket mer av kommersiella intressen i Preussen och en relation mellan staten och köpmännen.

För Preussen väntade en framtid av krig, medan Sverige slutade föra krig efter 1814.

–  Jag hoppas kunna diskutera frågor som varför Sverige inte blev indraget i Krimkriget eller krigen som ledde till Tysklands enande.  Detta kunde mycket väl ha inträffat, men så blev det inte, säger Patrik Winton.

Text och foto: Maria Elisson