Digital undervisning kräver ny pedagogik

Omställningen från campusundervisning till digital undervisning på distans har inneburit att de naturliga mötena i vardagen mellan lärare och student har försvunnit. Men Kai Wistrand, lärare i informatik i på Systemvetenskapliga programmet, har öppnat upp sitt personliga Zoom-rum dit studenterna är välkomna med sina frågor.

– Är jag på plats och har tid öppnar jag min dörr, precis som jag gjorde på mitt kontor på campus.

Här berättar universitetslärarna Kai Wistrand, Sofia Ramström, Magnus Hansson, Annika Göran Rodell och Niklas Eriksen om utmaningarna med digital undervisning  – och om hur de har löst dem.

Se höstterminens pedagogiska vägledningar och workshops i Blackboard Collaborate, Zoom, Kaltura i Högskolepedagogiskt centrums kalendarium.

Kai Wistrand i sitt Zoom-rum.

Hans Zoom-rum står öppet för studenterna

Det är kontakten med studenterna och de snabba frågorna som universitetslektor Kai Wistrand saknar mest när han undervisar studenterna i informatik på Systemvetenskapliga programmet. I vanliga fall står hans kontor öppet för de som vill titta förbi med frågor och funderingar.

– Jag har en ”open-door-policy”. Finns jag på plats och har tid, tar jag mig tid. Jag burkar säga att jag har betalt för det.

I avsaknaden av naturliga kontaktytor har han valt att öppna sitt personliga Zoom-rum när han sitter och arbetar. När studenterna ”knackar på” hamnar de i Zoom-rummets väntrum. Är han på plats och har tid släpper han in dem. 

Kai Wistrand tycker att lärarna borde ha större förståelse för studenternas frustration och behov av att prata med sin lärare då och då. Situationen med covid-19 och digital undervisning på distans kräver lite extra av lärarna. Som lärare och forskare har man dubbla roller som man behöver ta på allvar.

– Varför tycker lärarna att det är helt okej att sitta hela natten och arbeta extra med en forskningsansökan eller en artikel, samtidigt som man inte vill sätta av en halvtimme för att prata med studenterna man undervisar?

Stark motståndare till begreppet distansundervisning

För Kai Wistrand har inte omställningen inneburit jättestora förändringar eftersom han bygger sin undervisning på dialog med studenterna. För honom är tvåvägskommunikation viktigt i alla lägen. Och för att kommunikationen ska fungera på bästa sätt ber han alltid studenterna att ha på kameran. Han vill se om de är trötta, förvirrade eller om de håller intresset öppet.

– Vill de ha ut det bästa av mig behöver de ha på kameran.

Distansundervisning är ett begrepp som han är starkt motståndare till, eftersom det innebär att man accepterar att det finns ett avstånd.

– Distansundervisning kan lätt bli asynkron korrespondensundervisning där lärarna kör ut uppgifter och svarar på mail.

När undervisningen övergick från campusundervisning till digital undervisning på distans valde han att försöka upprätthålla sin kommunikationsorienterade undervisningsmodell.

Något Kai Wistrand betonar är att det är viktigt att studenterna känner att utbildningen sker på Örebro universitet även om de inte är på plats fysiskt. Undervisningen ska ses som campuscentrerad men samtidigt online-baserad.

–  Även om undervisningen i normala fall sker under två timmar på campus i en lärosal med 100 studenter vill jag skapa en dialog. Jag vill prata med mina studenter och jag vill att de ska känna att de är välkomna att prata med mig. I föreläsningen väver jag till exempel in diskussionsuppgifter och övningar.

I Zoom fungerar detta utmärkt genom breakout-rooms dit han kan skicka studenterna i mindre grupper. Och han kan själv hoppa in och ut mellan rummen för att höra på studenternas diskussioner och svara på frågor.

Han upplever en tydlig generationsskillnad i hur man ser på online-verktyg och när och hur man ska, och kan använda dem.  

– Min generation cyklade runt och letade efter kompisar när vi ville hitta någon att leka med. Vi ser online-tillvaron som ett substitut för en riktig interaktion. Barn idag skulle aldrig få för sig att plinga på dörren utan att man först avtalat något via någon meddelandefunktion, det har blivit det normala. Idag är den elektroniska kommunikationen huvudkommunikationskanalen.

– Detta har blivit ännu tydligare under den pågående pandemin och jag tror generellt att den äldre generationen som växt upp utan smartphones fått lära sig nya saker som man kommer ta med sig i framtiden. Tiden när vi åkte till Stockholm för en timmes möte är förbi.

Tre tips från Kai Wistrand

  1. Om ett öppet Zoom-rum äter upp lärartiden, utse några tillfällen under veckan när du kan ha ditt Zoom-rum öppet för studenter som har frågor.
  2. Klistra upp frågor och svar i Blackboard. Garanterat finns det andra studenter som har samma frågor och funderingar.
  3. Etablera ett kommunikationskontrakt med studenterna vid kursstart. Berätta när du är tillgänglig och hur studenterna ska göra för att nå dig. De studenter jag undervisar vet att de kan nå mig vardagar mellan 09:00 – 16:00. Är jag inte på plats kan de ringa mig och boka in en mötestid.

 

Sofia Ramström.

”Vissa saker tar vi med oss in i framtiden”

Som lektor på Institutionen för medicinska vetenskaper och examinator på Läkarprogrammets fjärde termin kommer Sofia Ramström även under hösten att behöva se till att undervisningen fungerar bra på distans, även om den delvis kommer att ske på campus igen.

– Vi fick lägga mycket tid på att få den digitala undervisningen att fungera i våras och delar av den verksamhetsförlagda praktiken ställdes också in. Då fick vi hitta andra sätt för studenterna att träna och visa sina färdigheter.

En lösning blev att studenterna fick tillgång till inspelade, simulerade patientfall och romanutdrag, som de fick skriva journal om.

– Det blev inte riktigt den vardag de skulle ha haft, men generellt upplever vi att studenterna var förstående och glada över att vi ändå hittade lösningar som fungerade bra nog.

Inspelningsrum på campus

En annan utmaning var att många av de gästföreläsare som undervisar på Läkarprogrammet inte har tillgång till de program som universitetet använder. Anställda inom sjukvården kan till exempel inte alltid använda Zoom.

– Det löste vi genom att erbjuda ett inspelningsrum på campus, där föreläsarna kunde boka in sig och få hjälp av administrativ personal för att antingen spela in sin föreläsning eller föreläsa live. Det har varit både välanvänt och uppskattat, berättar Sofia Ramström.

”Flippat klassrum” – en modell att ha kvar

Några av vårens erfarenheter kommer Sofia Ramström och hennes kollegor att dra nytta av även framöver.

När exempelvis smittskyddsläkarna som vanligtvis brukar hålla ett halvdagsseminarium bara kunde avvara en person under timme på grund av den rådande situationen, fick de tillfälle att prova modellen ”flipped classroom”. På svenska kallas det ibland omvänt – eller flippat – klassrum och det innebär att studenterna får ta del av material och förbereda sig innan föreläsningen, istället för tvärtom, att man får med sig uppgifter efter en föreläsning.

Studenterna är då väl förberedda när föreläsningen startar och tiden kan användas mer effektivt.

– Våra läkarstudenter fick tillsammans med sin basgrupp gå igenom smittskyddsläkarnas presentation i förväg och skriva frågor om det som verkade oklart eller extra intressant. Dessa skickades in i förväg, så under själva föreläsningen kunde smittskyddsläkaren då fokusera på det som studenterna ville veta mer om.

Skapa tid i schemat

Sofia Ramström testade den modellen inför en egen föreläsning också, och upplevde att det fungerade bra och fick intressanta effekter.

– Jag kunde se i chatten hur studenterna besvarade varandras frågor under föreläsningen. Det var väldigt kul att de kunde ha en dialog och hjälpa varandra.

Viktigt att tänka på är dock att studenterna måste få tid att läsa på innan föreläsningarna.

– Vi som organiserar kurser eller lägger scheman måste se till att det finns förberedelsetid, så att studenterna hinner sätta sig in i materialet innan. Vi ska inte curla studenterna, men vi måste se till att de har rätt förutsättningar.

Dela skärm vid handledning

En annan erfarenhet från våren som Sofia Ramström tar med sig är att handledning av studenter många gånger fungerar bättre på distans än när man ses i verkligheten.

– När jag handleder via Zoom kan jag till exempel först dela min skärm och visa hur programmet används, sedan kan studenten ta över skärmdelningen och utföra samma sak själv med sina egna data, medan jag tittar på och vägleder. Vi kan också redigera ett dokument tillsammans. Det kommer jag definitivt att fortsätta med framöver – och det innebär också att jag kan vara mer tillgänglig för handledning när vi vet att det fungerar bra på distans.

Men en sak är Sofia Ramström glad över att slippa göra digitalt. Alla examinationer kommer under hösten att genomföras på plats på campus.

– Som examinator kan jag inte veta säkert vem det är som skriver en tentamen när den görs digitalt hemifrån – och jag kan inte heller vara säker på att inte förekommer samarbeten eller hjälpmedel. Det är också svårt att bevisa om man misstänker att någon har fuskat. Vi har kämpat för att få till tentor på plats nu under hösten och är glada över att det kommer bli så.

Påslagen kamera vid seminarier

En förändring i höst är också att alla studenter måste ha webbkameran på vid seminarier och basgruppsarbete som har obligatorisk närvaro och där man förväntas delta aktivt för att bli godkänd.

– Det blir opersonligt när studenterna stänger av kameran och det är svårt att se vem man talar med. I början kunde vi förstå att alla inte hade en webbkamera, men nu tror vi att alla kan hitta en lösning, om inte annat genom att använda en smartphone.

Trots en tuff vår med krav på snabb omställning, ser Sofia Ramström ändå fördelar med det som varit.

– Vi har fått en crash course i system som funnits länge men som vi inte har utnyttjat. Det har varit lärorikt, säger hon.

Text och foto: Anna Lorentzon

 

Magnus Hansson sitter på en bänk med grönt bladverk bakom sig.

”Digital undervisning kräver nytänkande”

– Vi ställde om över en natt – och vi har levererat!

Magnus Hansson är både stolt och imponerad över vad han själv och kollegorna vid Örebro universitet har åstadkommit under corona-våren 2020. Men han märkte snabbt att det inte funkar att bara ta den gamla vanliga undervisningen och stoppa in i datorn.

– Jag ställde upp en kamera på ett stativ hemma och spelade in mina föreläsningar, men det var jävligt svårt att föreläsa för krukväxterna. De är en dålig publik, säger han lite skämtsamt.

Utan interaktivitet och dialog blev det svårt att hålla ångan uppe. Och när han tittade på statistik från Youtube såg han att hälften av studenterna inte ens orkar titta på mer än halva föreläsningen.

– I en föreläsningssal går det att växla mellan monolog och dialog, du kan bygga en story som hänger ihop och du har med dig studenterna på ett helt annat sätt. Så funkar det inte om man tittar via datorn. Det blir väldigt mastigt med monolog i tre timmar.

Dela upp föreläsningen i mindre block

Hans tips är att dela upp föreläsningen i flera mindre delar, utifrån olika teman.

– Du kanske kan ha fyra olika block, och dessutom lägga till en introduktion där du förklarar upplägget. Och det är jätteviktigt att också erbjuda en frågestund eller ett forum för dialog och diskussion efteråt, även om själva föreläsningarna är inspelade i förväg.

Magnus Hansson har också frågat sina studenter om hur de har upplevt våren. De flesta var positiva, och tyckte att det har fungerat bra, trots att tekniken strular ibland. Här menar Magnus att det gäller att ta ansvar som lärare.

– Det går inte att skylla på teknikstrul eller att vi jobbar i många olika system. Studenterna förväntar sig att vi ska kunna hantera tekniken, publicera länkar i god tid och inte sitta och prata med mute-knappen aktiverad. Vi måste steppa upp och fixa det!

 

Tydlig handledning motverkar prokrastinering

Den stora utmaningen för många studenter handlar om disciplin, och att undvika prokrastinering. Här menar Magnus Hansson att det handlar om att vara ännu tydligare än vanligt med vad studenterna behöver göra för att hänga med.

– Vi har förvisso redan kurs- och läsanvisningar, men jag tror att det krävs att vi också erbjuder andra typer av studiehandledningar för att hjälpa studenterna att kunna bocka av uppgifter allt eftersom, för att inte hamna på efterkälken.

Många studenter upplever också att det är tråkigt att inte träffas. Här känner Magnus Hansson en oro, framför allt för nya studenter.

– Hela första året handlar om att socialiseras in till livet som student: att bygga struktur, få nya vanor och skapa nätverk. Det går inte att ersätta via ett digitalt medium. Det är en utmaning som vi måste prata mer om.

Mer tid för dialog

Magnus Hansson ser våren 2020 som en viktig period av lärande, och han hoppas att vi ska dra nytta av de erfarenheter vi har fått. Han trycker på att det handlar om att jobba långsiktigt. Genom att till exempel återanvända inspelade föreläsningar, skulle tid kunna frigöras till annat.

– Det här skapar ju förutsättningar att bygga pedagogiska aktiviteter på ett nytt sätt. Ren fakta passar bra att lära sig digitalt, men att göra analyser och omsätta kunskap till praktik kräver dialog – och kanske kan vi utnyttja tiden som frigörs till mer dialog med studenterna, säger han.

Redan tidigare har Magnus Hansson tillsammans med några studenter utvecklat en hemsida, där han samlar material som presentationer, föreläsningar, mallar och länkar. Fördelen gentemot Blackboard är att han då kan använda samma material även nästa termin, utan att behöva ladda upp allt igen.

Och för att möta åtminstone en liten del av de mer sociala behoven hos studenterna, har han också skapat listor på Spotify med musik som knyter an till de ämnen han föreläser om. Han jobbar också på att få till en lite snyggare design på sina presentationer.

– Vi behöver bli bättre på att paketera våra föreläsningar och presentationer, det är sådant som påverkar studenternas förmåga att ta till sig undervisningen, säger Magnus Hansson.

Text, bild och film: Anna Lorentzon

Två foton sammansatta till ett foto. Gastronomiska teatern och Annika Göran Rodell.

”Utnyttja tystnaden – och använd alla sinnen i din undervisning”

När undervisningen vid Örebro universitet plötsligt blev digital och studenterna inte längre fanns på campus, stod Annika Göran Rodell inför en stor utmaning. Hur omvandlar man en praktisk, estetisk metodkurs, där studenterna brukar laborera med gestaltade måltider i studion på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan, till att fungera på distans?

– Jag tänkte först att herregud, hur ska vi kunna göra dukningar utan att använda våra utensilier som vi har i förråden här i Grythyttan? Det kommer inte att fungera.

Hon ringde till Cheryl Akner-Koler, professor på Konstfack, som varit med och skapat den begreppsapparat man använder på RHS, för att få inspiration. Det blev ett spännande samtal.

– Vi testade olika metoder förutsättningslöst på Zoom, gjorde prototyper och snabba skisser och tog också hjälp av en alumn från Konstfack, som fick vara med och testa. Vi använde material och utensilier som fanns hemma hos var och en av oss. Det var så förlösande när hon plötsligt sa ”tänk om kunden är blind”. Då sa det bara klick.

Fick bygga en tyst komposition

Lösningen blev att studenterna fick skapa en neutral plats att hålla till på, till exempel genom att sätta ett vitt lakan i bakgrunden istället för att visa sitt arbetsrum eller vardagsrum hemma.

– En plottrig bakgrund tar fokus från det man ska göra, och en del har ju lagt in bilder som bakgrund, vilket gör att det blir fladdrigt och ser konstigt ut när man rör sig. Jag tycker att det är bättre med autenticitet – och att jobba i en studioliknande, neutral miljö. Då kan man också vika ner skärmen och visa vad man gör med händerna, till exempel hålla upp olika föremål, utan att bakgrunden stör.

Annika Göran Rodell valde också att använda tystnaden som ett medel i undervisningen.

– När studenterna visade upp sina gestaltningar var de helt tysta. Det blir väldigt intressant och fokuserat när man tillåter saker att var lite långsamma och inte bara fokuserar på ansikte och ord. Man får liksom en annan ingång till reflektion.

Scenariot med en blind uppdragsgivare gjorde att studenterna behövde sätta sig in i den blindes situation när de sedan skulle beskriva sina kompositioner. Det satte också fingret på vikten av inkluderande design, vilket ofta saknas i restaurangbranschen.

– De utvecklade ett rikt språk för att beskriva sin komposition både deskriptivt och estetiskt, utifrån den begreppsapparat vi byggt upp kring måltidsupplevelsen. Genom att arbeta med moodboards, där de dukade upp sina kompositioner tvådimensionellt, kunde alla följa med i deras berättelser, säger Annika Göran Rodell.

Improvisationer framför kameran

Även terminens sista kurs bjöd på en utmaning. 50 studenter, som i vanliga fall hade byggt upp en restaurangmiljö i Gastro i Måltidens hus och övat på besvärliga möten med hjälp av en forumteater, skulle nu visa sina case på distans. Lösningen blev att ta hjälp av en skådespelare.

– Vi använde whiteboarden som storyboard och studenterna fick sedan improvisera olika scenarier framför kameran.

Storyn innehöll besvärliga möten mellan både personal och gäst, och mellan medarbetare och ledning.

– Det blev som teater. Hur känns det? Ser du den andra som ett subjekt eller stänger du av och betraktar gästen som ett objekt? Är du reaktiv, finns det andra orsaker till ditt agerande? Det handlar om att upptäcka från vilken plats i oss själva vi agerar. En intervention blir annorlunda om den kommer från en rädd, arg eller neutral plats.

Viktigt att bygga förtroende

För Annika Göran Rodell handlar det om att bygga förtroende och skapa ett tryggt rum, där studenterna vågar ta ut svängarna.

– Det fungerar för att jag känner mina studenter, det är ingen anonym grupp. Trygghet är en förutsättning för att det gå att göra sådana här saker även på distans.

Annika Göran Rodell hoppas att hennes metoder kan inspirera andra lärare som jobbar med case och praktiska moment.

– Det går att bygga upp en process, där man till exempel ger studenterna en utmaning att undersöka något i sin omgivning, sedan möts de i breakout rooms för att redovisa, får en ny uppgift och återvänder i större grupper eller helklass och berättar, kanske genom att visa föremål, film, bilder eller att använda kroppen. Det går att göra distansundervisningen mer levande genom att använda många olika sinnen, säger hon.

Men det tar tid att hitta nya former för undervisningen.

– Det är viktigt att respektera studenternas tid och inte bara kasta ut nya idéer och metoder. Mitt råd är att prova själv först, så att man vet att det fungerar. Och ta hjälp av kloka personer att bolla idéer med.

Text: Anna Lorentzon
Foto: Petter Koubek och Hans Lundholm

Tre tips från Annika Göran Rodell

Ta hjälp! Bjud in en klok samtalspartner att bolla idéer med.

Våga lämna bekvämlighetszonen och testa nytt – men prova själv först, studenterna är inga försökskaniner.

Använd alla sinnen: även i Zoom kan du jobba med syn, hörsel, haptik, kropp och improvisation. Det är bara vår tanke som sätter begränsningar!

Niklas Eriksen sitter utanför Teknikhuset.

Digital whiteboard lyfter undervisningen i matematik

När universitetet i mitten av mars gick över till undervisning på distans handlade det till en början om att hitta snabba lösningar.

– Initialt var det mycket fokus på teknik och att få det att funka över huvud taget. Eftersom undervisningen i matematik oftast inte bygger på talade föreläsningar utan om att förmedla kunskap genom att skriva och rita krävs det en skrivyta som inte begränsas av ett tangentbord, berättar Niklas Eriksen. 

Lösningen blev ett stativ som stod i förrådet, där han fäste sin mobiltelefon som vinklades nedåt, så att den filmade ett papper som han kunde rita och räkna på med vanlig penna. Mobiltelefonen byttes sedan ut mot en lös webbkamera.

– Det går att göra väldigt enkelt. På det här sättet kunde studenterna se mig via webbkameran på datorn – och mitt papper via webbkameran på stativet.

Ipad fungerar som whiteboard

Enheten för matematik köpte sedan in tre Ipads, vilket gav en mer långsiktigt hållbar möjlighet att undervisa på distans via Zoom.

– När vi gör räkneövningar på distans är Ipaden inloggad som en egen identitet, som jag kallar för ”Tavlan”. Då kan jag välja att dela min skärm och visa Ipaden som en whiteboardtavla i helskärm, där jag kan rita och skriva formler i olika färger och till exempel ringa in saker. Uppe i högra hörnet kan jag välja ”view options” och ”annotate”, så att fler kan skriva på samma yta. Jag kan också välja att spara det som jag ritat upp. Det enda som är dumt är att jag inte kan ladda upp det igen, säger Niklas Eriksen.

Ritar gör han med en Apple Pencil, vilket är något enklare än att försöka styra det man gör på skärmen med muspekaren.

När en student räcker upp handen digitalt i Zoom och vill ha hjälp, kan Niklas ställa frågan om fler vill ha samma genomgång, och tar sedan med sig studenterna till ett breakout room.

– Det enda som är lite dumt är att jag inte ser om någon skriver i chatten medan jag är borta, men om de räcker upp handen ser jag det när kommer tillbaka till huvudrummet igen.

Fler studenter klarade kursen

Niklas Eriksen har även handlett datalaborationer. Då får en student i taget dela sin skärm, visa sin kod för programmet de skrivit i och förklara vad de har gjort.

– Det fungerar precis lika bra som i ett klassrum.

Men visst finns det nackdelar med undervisning på distans. Allt går lite långsammare, och att röra sig mellan olika breakout rooms tar tid. Det blir också mindre småprat. Niklas Eriksen upplever att det kan vara svårt att fånga upp studenter som inte ber om hjälp, medan det funkar bra för de studenter som är aktiva och tar för sig.

– Mina studenter går andra året på civilingenjörsprogrammet, så de är väldigt drivna. Vi har faktiskt haft en större genomströmning på datorlaborationerna i vår än tidigare år. Kanske beror det på att studenterna sparar en del tid när de inte behöver åka till och från universitetet, funderar han.

Utnyttja fördelarna med undervisning på distans

Att inte kunna se studenterna är inget stort problem för en lärare i matematik.

– Jag står med ryggen mot dem halva tiden ändå, eftersom jag skriver så mycket på tavlan. Matematik handlar inte så mycket om tal och att föra en diskussion öga mot öga, utan snarare om att rita och skriva.

Niklas Eriksen tycker att omställningen till att undervisa digitalt har gått snabbt och han själv och kollegorna har lärt sig att hantera tekniska hjälpmedel snabbt.

– I början tror jag att vi alla försökte föra över vår vanliga salsundervisning till datorn, det blev lite samma sak fast sämre. Nu försöker vi utnyttja fördelarna med digital undervisning. Jag tror att vi kommer att lära oss att i ännu högre utsträckning föreläsa i kortare sjok, jobba med polls och utnyttja möjligheten att omgruppera och jobba i breakout rooms. Vi står mycket bättre rustade inför hösten än vad jag trodde var möjligt, säger han.

Text och foto: Anna Lorentzon