Så tog sig grammofonen in i de svenska hemmen
Det tog lång tid för den inspelade musiken att ta sig in i hemmen, konstaterar Ulrik Volgsten i ett samtal med Patrik Lundell (till vänster) och medförfattaren Tobias Pontara.
Tekniken hade funnits ett tag. Men först under 1920-talet gjorde grammofonen att musiken omvandlades från gemenskap till en privat upplevelse.
– Utvecklingen gick från att göra till att höra, säger Ulrik Volgsten, redaktör för en nyutkommen antologi om samspelet mellan teknik och musik.
Texterna i Musikens medialisering och musikaliseringen av medier och vardagsliv i Sverige handlar i första hand om 1900-talet, men lyfter också fram tendenser som sträcker sig in i det nya millenniet.
– Jag blev förvånad av att det tog så lång tid för inspelad musik att bli en del av svenskt vardagsliv och trodde att människor lyssnade på grammofon i finrummen långt tidigare. Men när utvecklingen kommer igång sker sedan allt snabbt, säger Ulrik Volgsten, professor i musikvetenskap.
Han beskriver i antologins första kapitel hur svenskarna utvecklar sitt förhållande till inspelad musik mellan åren 1903 och 1945. Nymodigheten grammofonen dyker upp strax efter förra sekelskiftet och ersätter fonografen som en attraktion på marknader, danstillställningar och kaféer.
Allt började med fonografen
Dåtidens dagstidningar var kallsinniga och i inredningstidningar syntes inga grammofoner, varken i de burgna hemmen, där flygeln ibland signalerade social högstatus, eller i enklare bostäder.
Musikens intåg i vardagslivet började en gång med fonografen, Edisons uppfinning från 1877. Ett år enkelt att minnas eftersom det var 100 år innan punken, påpekar Ulrik Volgsten.
Fonografen var inte tänkt till musik utan för att spela in tal.
– Den sågs som en vetenskaplig upptäckt, en maskin som gjorde det möjligt att höra de dödas röster. Eller så kunde man lyssna till tal av kungen.
Men musiken tog sig snart in på fonografrullarna och senare stenkakorna. Operatenorer och andra starka röster lämpade sig för att fångas in av dåtidens inspelningsteknik, stora mässingstrattar.
Grammofonens intåg i det svenska vardagslivet kom på 1920-talet och vid mitten av detta årtionde dök en ny genre upp i pressen som bekräftade den nya positionen: skivrecensioner.
– I mellankrigstiden kom ny teknik med mikrofoner som gjorde det möjligt att spela in klassisk musik och vi fick mikrofonsångare som Sven-Olof Sandberg med en helt annan typ av sång än operatenorerna.
Smörsångaren med mikrofonteknik var en viktig anledning till grammofonmusikens genomslag i Sverige.
– Idealet blev att lyssna på musik i vardagsrummet och på 20-talet hade det som tidigare hörde hemma på marknader blivit en privat upplevelse.
Grammofonen även i trånga hem
Vardagsrummet blev den nya arenan för musiken, även om många var trångbodda. I boken finns en ritning från 1926 som visar inredningen i enrumslägenhet på 39 kvadratmeter för ”barnrika familjer”. Den vanligaste möbeln är utdragssoffor, men i ett hörn bakom en vilstol finns grammofonen inklämd.
Tekniken förfinades med åren.
– Efter varje steg så talade man om att ”nu är det naturtroget”. Och alla hurrar. Och så har det fortsatt, över stenkakan, LP-skivan och CD-skivan. Men naturtroget blev det aldrig utan det handlar om vad vi accepterar som godtagbara ljud ur högtalaren, säger Ulrik Volgsten.
Ytterligare ett teknikkliv kom efter andra världskriget med hi-fi, mycket ett mansdominerat intresse.
– Var och en kunde ha sin egen rymdfarkost med knappar och blinkande lampor. Reklamen lockade med att transportera lyssnaren till konsertsalen. Processen fortsätter idag med den digitala tekniken där var och en kan skapa sig en egen ljudbubbla i tid och rum.
Antologin beskriver musikens medialisering och en parallell utveckling av medias musikalisering, där musiken tränger in på allt fler platser i vardagslivet. Filmmusiken är en klassiker som följt upp av musik i reklamen, ringsignaler, hissmusik och de kompakta ”melodier” som datorn ger ifrån sig.
Text och foto: Maria Elisson
Antologin Musikens medialisering och musikaliseringen av medier och vardagsliv i Sverige är finansierad av Vetenskapsrådet.
Boken innehåller elva kapitel om bland annat mikrofonsångare, rullbandspelare, hi-fi-kultur, skildringar av lyssnande i svenska filmer, och melodifestivalen.