Psykologstudenter har undersökt anledningar till att kvinnor undviker cellprovtagning

För att tidigt fånga upp cellförändringar i underlivet, som kan leda till livmoderhalscancer, kallas alla kvinnor mellan 23 och 64 år regelbundet till cellprovtagning. Men var sjätte kvinna uteblir från undersökningen. Idamaria Jonsson är en av dem som valde att inte gå. Hon upplevde att den första undersökningen var så pass obehaglig och smärtsam att hon därför undvek provtagning under flera år.

– Jag var 30 år vid andra undersökningen. Och den var värre än den första. Genom uppsatsen ville jag ta reda på om fler delade mina upplevelser.

Maja Jerdén har bra erfarenhet av gynekologisk vård, men tyckte att ämnet var intressant och betydelsefullt. Både Idamaria Jonsson och Maja Jerdén understryker hur viktigt det är att fler väljer att gå på undersökningen när kallelsen kommer. 

– Hälften av de som drabbas av livmoderhalscancer överlever inte. Cellförändringar behöver kontrolleras genom tätare provtagningar för att upptäcka om de utvecklas till cancer, berättar Maja Jerdén. 

Om cellförändringar och cancer upptäcks i tid ökar chansen att överleva sjukdomen. I uppsatsen intervjuades tolv kvinnor som hade valt att avstå från gynekologisk cellprovtagning och hade tidigare negativa erfarenheter av gynekologiska undersökningar. Idamaria Jonsson och Maja Jerdén påpekar att tidigare forskning har visat att den gynekologiska undersökningen, liksom socioekonomiska faktorer, kan vara orsaker till att man väljer att inte gå på gynekologisk cellprovtagning.

– Men ingen av de studier vi fann har på djupet undersökt vad under undersökningen som gjorde att man upplevde obehag och därmed har valt bort gynekologisk cellprovtagning. Därför valde vi i vår uppsats att fördjupa oss i negativa upplevelser under gynekologisk undersökning, säger Maja Jerdén.

– I intervjuerna kom det fram att dåliga erfarenheter av gynekologiska undersökningar är en orsak till att man avstår från provtagningen, tillägger Idamaria Jonsson.

– Dessutom upplevde de att deras samtycke inte respekterades. En del kände att de inte hade fått tillräcklig information om vad undersökningen skulle innebära och därför inte kunde ge ett informerat samtycke, fortsätter Maja Jerdén

Deras slutsats är att vårdpersonalen bär ett stort ansvar för patientens upplevelse och behöver ha större förståelse för den utsatthet som patienten upplever. Genom att skapa en trygg miljö och god tid för undersökningen kan de underlätta provtagningen för patienten.

– Man behöver få samtycke under hela provtagningen, ge kontinuerlig information och inkludera patienten, säger Maja Jerdén.

För Idamaria Jonsson och Maja Jerdén innebär samtycke att patienten informeras inför, under och efter undersökningen om vad som ska hända och att man ska invänta samtycke från patienten inför de olika momenten i provtagningen.

– En undersökning tar fem till tio minuter. Resurser för en individuell anpassning för de som är rädda och oroliga behövs. I de fallen behöver personalen få mer tid till patientmötet och undersökningen så att de kan känna av och anpassa sig efter patienten. Det ska inte vara löpande band som i en fabrik, säger Idamaria Jonsson.

Ida Flink, forskare inom sexuell smärta och sexuell problematik, examinerade uppsatsen. Hon bedömer att studenterna har gjort en gedigen studie med ett bra underlag med intervjuer av tolv personer.

– Var sjätte kvinna undviker gynekologisk cellprovtagning med risk för sitt eget liv. Idamaria och Maja har hittat viktig information om möjliga anledningar i uppsatsen, säger Ida Flink.

Hon anser att vården behöver får ta del av uppsatsen och har uppmuntrat Idamaria Jonsson och Maja Jerdén att kontakta Läkartidningen, Dagens medicin och att skriva en vetenskaplig artikel.

– Resultaten i uppsatsen visar hur viktigt vårdmötet vid gynekologisk cellprovtagning är för kvinnor som är rädda och upplever obehag, tillägger Ida Flink.

Text: Anna Asplund
Foto: Privat och Anna Asplund