Populär psykologiprofessor tackar för sig - nästan
Hedersdoktorerna Johan Vlaeyen, William Shaw och Michael Nicholas med Steven Linton på den internationella konferensen som kollegorna ordnade som en överraskning.
Steven Linton ska sluta och avtackades inte bara en utan två gånger. När kollegorna beskriver honom räcker inte fötterna till – han har en fot i undervisning, en i forskningen och en i kliniken med patienter. Det är en populär professor i psykologi, som tackar för sig – i alla fall nästan.
– Jag hade det största och finaste rummet på campus, nu har jag en liten skrubb ute i korridoren. När man går i pension så gör man det, säger Steven Linton och skrattar.
Visst har han lämnat sitt stora kontorsrum för ett mindre och sista avtackningen i form av en internationell konferens har varit. Fast att han har gått i pension är inte helt sant. Steven Linton jobbar fortfarande kvar i två projekt på 40 procent.
– Jag kan faktiskt inte se mig själv sluta helt, säger han.
En professor med många idéer
Kollegorna vittnar om en professor med många idéer, som inte låter byråkrati eller regler stå i vägen. Idéerna gäller både forskning och undervisning, och han var med från ett tidigt stadium i utvecklingen av psykologprogrammet.
– Min tjänst på universitetet var en del av den nya utbildningen, men planen för den var redan gjord när jag började. Jag fick utveckla kurser för studenter som gått några terminer och har sedan varit med och gjort justeringar i utbildningen.
– En stor och bra förändring är att psykologmottagningen där studenter tar emot patienter har flyttat till universitetet, berättar han.
Innan han började på universitetet arbetade han på Yrkesmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro. Där träffade han patienter och bedrev forskning med syfte att förebygga problem på arbetsplatser.
Smärta, stress och sömn
– Då var det långvarig smärta som stod för den största andelen sjukskrivningar. Idag har stress gått om. Även sömnproblemen har ökat men det blir man inte sjukskriven för, säger Steven Linton.
Just dessa tre – smärta, stress och sömn – har fortsatt stå i fokus. När han hade landat på universitetet startade han Center for Health and Medical Psychology, Champ, och samlade forskare intresserade av hälsopsykologi.
– Min tanke var att vi börjar – och så får vi se vad som händer.
Och det gick bra. När universitetet gjorde en utvärdering av all forskning 2010 var Champ en av miljöerna som pekades ut som starka. Det gav extra medel som kunde läggas till de externa forskningsmedel forskarna redan dragit in.
– Det är en stor tillfredställelse att komma på något som kan ta oss en bit framåt. Vinna kunskap är kul. Men att vinna fördelar som gör skillnad för patienter ger en ännu större tillfredställelse, säger Steven Linton.
Hans forskning ligger bland annat till grund för modellen om rädsla och undvikande som har ökat förståelsen för smärtpatienter och han har tagit ett frågeformulär (se faktaruta), som idag använts av sjukvården över hela världen.
– Min drivkraft har varit att förstå varför vi lider av smärta och varför smärta, sömn och stress kan leda till riktigt stora problem – och att utveckla behandlingar.
Studien med glasögonkajmanen
Trots allvarliga forskningsfrågor har hans utgångspunkt alltid varit att ha roligt. Något som lyser igenom när han berättar om sin karriär. Han nämner artikeln om glasögonkajmanen som fick möjlighet att styra över en värmelampa. Kajmanen är växelvarm och värmen kunde användas som en form av belöning.
Artikeln är från hans tid vid Wichita State University, Kansas, på 1970-talet. Det var här han träffade sin fru – som också är anledningen till att han till slut hamnade i Örebro.
– Lotta jobbade på universitetets bibliotek och jag var en som besökte biblioteket ofta, skrattar Steven Linton.
Tillsammans flyttade de till Uppsala och vidare till Norge innan de bosatte sig i Örebro.
– Visst kunde jag gjort mer eller gjort saker annorlunda. Men jag känner mig nöjd. Jag har haft bra forskare runt mig och vi har jobbat bra tillsammans. Trots att systemet är konkurrensinriktat och kan fostra vassa armbågar.
– Min utgångspunkt har alltid varit att människor vill samarbeta och göra bra saker tillsammans och det har fungerat även i mina internationella samarbeten. Det finns en vilja att hjälpa varandra – och studenter och doktorander.
Text: Linda Harradine
Foto: Linda Harradine, Pernilla Molinari
Steven Linton och hans kollegor har tagit fram olika modeller och frågeformulär för att underlätta för sjukvården.
Örebro Musculoskeletal Pain Screening Questionnaire används av sjukvården över hela världen. Det identifierar personer som riskerar en längre tids sjukskrivning på grund av smärta och har visat sig vara nästan 80 procent korrekt.
Studier har visat att patienter löper åtta gånger högre risk att bli långtidssjukskrivna om de har höga poäng. Höga poäng är en indikation på att risk faktorer föreligger (som dålig sömn, oro eller undvikande) som kan utveckla till arbetsoförmåga.
Forskare i Sydney använde formuläret och satte in tidiga åtgärder för patienter med höga poäng. Resultaten visar att människor kom tillbaka till jobbet snabbare och kunde stanna kvar på arbetsmarknaden. När psykosociala insatser inte görs är risken för återfall stor och dessutom blir ofta sjukskrivningarna längre för varje gång.
Samtidigt genomför Örebrokollegan Ida Flink just nu en studie med tidiga åtgärder på arbetsplatser i Örebro. Hittills har runt 30 chefer och 100 arbetstagare deltagit.
Modell för rädsla och undvikande
Smärta är ofta en varningssignal. Vid långvarig smärta är det lätt att börja undvika vissa rörelser för att man är rädd att göra sig illa. Men modellen visar hur detta blir en ond cirkel som begränsar livet. Modellen, som tagits fram tillsammans med Johan Vlaeyen, blev en grund för en större förståelse för smärta.
Hybridbehandling
Tillsammans med Örebroprofessorn Katja Boersma och Linköpings universitet har Steven Linton tagit fram en hybridbehandling inriktad på ångest, depression, stress och sömn. Problem som går ofta hand i hand. Vid långvarig smärtproblematik är det närmast en regel att någon av dessa är med i bilden.
Målet är en enhetlig behandling för en svårbehandlad patientgrupp för att fler ska kunna arbeta igen.