Höga förväntningar på unga forskare i ny satsning

–Det är andra gången vi gör den här sortens satsning. Det är svårt att rekrytera seniora forskare och därför har universitetet valt att satsa på forskare tidigt i karriären, säger Johan Schnürer.

Förväntningarna är höga på de biträdande lektorerna och de får extra stöd i form av ett tvåårigt utvecklingsprogram.

–De kommer från flera olika länder och finns på alla våra institutioner. Vi vet från den tidigare satsningen att de inte bara kommer ha nytta av utvecklingsprogrammet utan även av varandra, säger Johan Schnürer. 

En lång resa bakom sig

En av de nya lektorerna landade i Örebro i januari. Andrii Dmytryshyn kom närmast från Umeå universitet men har en längre resa bakom sig – som startade redan när han var fjorton år.

Då lämnade han hemmet i västra Ukraina för att flytta till Kiev eftersom han kommit in på en internatskola med inriktning matematik, fysik och datateknik. Resan fortsatte via ett av de ledande universiteten i Kiev och sedan ut i Europa – till Italien och Frankrike. Efter att ha samlat ihop en dubbel masterexamen gick färden norrut till Umeå.

–Vid första besöket lämnade jag Frankrike där det var 15 grader varmt och landade i –25 grader i Umeå, berättar Andrii Dmytryshyn.

Tackade ja trots kylan

Trots kylan tackade han ja till erbjudandet om en doktorandplats och påbörjade sin forskning om matriser och egenvärdesproblem. Forskning som till exempel kan användas när man ska beräkna stabilitet och pålitlighet. 

– När det inte fungerar blir det som Millenniumbron i London. Den öppnade i juni 2000 och fick stänga samma dag. Det visade sig att bron började kränga när människor gick på den. Frekvensen av fotgängarnas steg synkade med brons vibrationer och gjorde saker värre.

Andrii arbetar med matematiska lösningar för att kunna ersätta stora matriser med mindre utan att förlora viktig information eller att kunna göra korrekta datorberäkningar trots att man behöver begränsa antalet decimaler. 

–Tillämpningarna finns överallt – broar, höghastighetståg eller byggnader. Och skaparna bakom Millenniumbron är inte ensamma om att ha räknat fel.

Delar intresset för att räkna

Intresset för att räkna delar han med Anette Bagger – även hon från Umeå universitet. Hon är specialpedagog och hennes forskning sträcker sig över tre områden: bedömning, matematik och specialpedagogik. 

Hon hade inga planer på att bli forskare men hon ville ta reda på vad både skolan och Specialpedagogiska skolmyndigheten behövde göra för att underlätta för barn när de nya nationella proven infördes i årskurs 3. 

–Min drivkraft är att hjälpa människor att växa. Jag vill veta hur vi kan göra provsituationen så bra som möjligt för barn så att de kan visa vad de kan och som forskare har jag fått möjlighet att undersöka detta, säger Anette Bagger.

Flera resultat som kom fram under arbetet med doktorsavhandlingen förvånade Anette. 

–Det är inte ovanligt att barn tror att de ska få gå om tredje klass på grund av resultaten på de nationella proven. Det är inte bara barnen utan även föräldrar som oroar sig. En mamma började gråta av lättnad när hon insåg att hennes flicka fick gå vidare till årskurs 4.

Skämmas för hur dåliga de är

–Många av barnen är oerhört nervösa. ”Det känns som om jag skulle få en hjärtattack” säger en elev i min undersökning. De är rädda för att de ska behöva skämmas efteråt, när andra får reda på hur dåliga de är.

Efter att ha disputerat vid Umeå universitet fortsatte hon sitt arbete vid Specialpedagogiska skolmyndighetens forskning och utvecklingsenhet under en period innan hon återvände till Umeå universitet. 

På plats i Örebro kommer hon fortsätta inom samma område. Nu kommer hon fokusera mer på lärarna och även följa digitaliseringen av de nationella proven.

–Det ska bli spännande. Kanske blir digitaliseringen bra för de barn som redan har hjälpmedel – att de kan få en fördel för en gångs skull. 

Andrii och Anette lockades att söka tjänsterna i Örebro av flera anledningar – det tvärvetenskapliga angreppssättet, att få tillhöra en grupp från alla delar av universitetet och att få 70 procent forskningstid. 

–Det finns en hög grad av tillit och en hög förväntan om att vi ska leverera, säger Anette Bagger.

– Det är motiverande att tillhöra en grupp och att vi har gemensamma mål, säger Andrii Dmytryshyn.

Text och foto: Linda Harradine