”För mig var 1989 starten på ett nytt liv. Allt förändrades.”
Jiří Šitler visar hur människor rasslade med sina nyckelknippor under protesterna i Prag 1989. I panelen satt Svend-Erik Skaaning, Jiří Šitler och Ingrid Thörnqvist. Sara Arvidson, kommunikationschef Örebro universitet, ledde samtalet.
Jiří Šitler beskriver 1989 som år 0. Då var han 25 år och protesterade på Prags gator. Idag är han Tjeckiens ambassadör i Sverige och tillsammans med Ingrid Thörnqvist, utrikesredaktör på SVT, och Svend-Erik Skaaning, professor vid Århus universitet, diskuterade han demokrati nu och då – som en del av Örebro universitets jubileum.
– 1989 var ett fascinerande år. Europeiska regimer ville inte stoppa utvecklingen på samma sätt som i Peking, sa Ingrid Thörnqvist. 1989 arbetade hon som utrikeskorrespondent för Sverige television i Tyskland och Östeuropa.
– För mig var 1989 starten på ett nytt liv. Allt förändrades, sa Jiří Šitler.
Protesterna startade i Polen och spred sig till Ungern och Östtyskland innan de nådde Tjeckoslovakien.
– Mina föräldrars generation var rädd. De hade försökt och misslyckats 1968. Därför var det upp till oss unga att gå ut på gatorna och protestera, berättade Jiří Šitler.
Arbetade tillsammans med Václav Havel
Han beskriver sig själv som en vanlig medborgare som begav sig ut för att protestera men efter att kommunismens fall arbetade han tillsammans med Václav Havel, som valdes till president i slutet av året.
Som en av ledarna inom medborgarrättsrörelsen Charta 77 och sammetsrevolutionens mest kände ledare trodde många att Václav Havel skulle få Nobels fredspris.
– Vi var många som stod utanför Václav Havels hus för exakt 30 år sedan och väntade när Nobelpriset delades ut. Men Dalai Lama fick det, mindes Ingrid Thörnqvist.
1989 finns inte bara i människors minnen utan syns också i statistiken. Det visade professor Svend-Erik Skaaning. Han beskrev hur vår nutid beskrivs som en tid av ökande klyftor, migrationskris, populism och hot mot demokratin. I Hans Roslings anda ville han visa att utvecklingen faktiskt går åt rätt håll.
Demokratin är inte hotad
– Om vi tittar från 1800-talet och framåt har det gått upp. En nedgång vid andra världskriget men en stor uppgång efter 1989, sa Svend-Erik Skaaning.
Han beskriver en lång graf som visar hur antalet demokratier har ökat sakta med säkert de senaste 200 åren. I slutet av kurvan är det en liten nedgång.
– Idag har två tredjedelar av världens strax över 200 länder demokrati. Det finns oroande trender som framför allt gäller mänskliga rättigheter och pressfrihet. Där ser vi en utveckling som går åt fel håll i flera länder. Samtidigt finns en tydlig utveckling med fler och bättre val.
– Ska vi vara optimistiska eller pessimistiska? Vi ska vara realistiska. Demokratin är inte hotad, sa Svend-Erik Skaaning.
Han fick medhåll av både Ingrid Thörnqvist och Jiří Šitler.
– Vi är inte ens nära det som var före 1989, avslutade Jiří Šitler.
Foto och text: Linda Harradine