Barbro undervisade på skola i Nepal: "Barnen hade aldrig målat med vattenfärger"
Barbro Bergfeldt tillbringade fyra veckor tillsammans med de nepalesiska eleverna.
Det var första gången som skoleleverna i Nepal fick måla med vattenfärger. Bildläraren Barbro Bergfeldt märkte hur eleverna lärde sig mer i andra skolämnen genom att rita.
– Det blev ett jättekul lärande för barnen, säger hon.
För fem år sedan gjorde Barbro Bergfeldt en vandringsresa i Nepal. Överallt möte hon barn som blev glada över de pennor och block som hon delade ut.
– Man märkte att de verkligen ville lära sig, de törstade efter kunskap, säger Barbro Bergfeldt, universitetsadjunkt i bild vid Institutionen för naturvetenskap och teknik på Örebro Universitet.
Eftersom det fanns ett stort behov av volontärarbetare bestämde hon sig för att åkta ner och arbeta på en skola i södra Nepal, Shree Basandhara Community Primary School.
– Det var rent bedrövligt att se hur klassrummen såg ut. En dag var det en liten kille som ramlade och slog sig. De hade inte ens plåster att sätta på honom. Vi kan nästan inte föreställa oss hur fattigt det är. För de här barnen är att läsa och skriva i skolan ett sätt att ta sig ur fattigdomen.
Aldrig målat tidigare
I fyra veckor arbetade Barbro Bergfeldt med estetiska lärprocesser i undervisningen. Hon hade med penslar, papper och färger och använde sönderklippta vattenflaskor som vattenmuggar.
– Barnen hade aldrig målat med vattenfärger. Från början använde de penseln precis som när man skriver med en penna. Men när jag visat dem hur man kan måla vågade de ta ut svängarna och det gick mycket bättre.
Innan bildundervisningen syntes ingen skillnad på elevernas teckningar - elever i tvåan och femman var på samma nivå i sitt målande. Men tack vare undervisningen utvecklades elevernas bildspråk.
– Det blev ett jättekul lärande för barnen att vi både målade, skrev, ritade och pratade.
Bild integrerades i de andra ämnena
En dag hjälpte Barbro Bergfeldt flickan Salina med en hennes naturkunskapsläxa. Men flickan förstod inte den engelska texten, som handlade om djur i djungeln.
Då tog Barbro Bergfeldt fram papper och kritor och visade hur Salina kunde rita djuren. Salina fick därefter göra sina egna teckningar och skriva fakta om varje djur. Efteråt kunde hon svara på frågor om djuren.
– Som jag uppfattade det förstod hon på ett annat sätt, säger Barbro Bergfeldt.
Efter det fick hon arbeta en hel dag med Salinas klass med bild integrerat i de andra ämnena. Det blev en kontrast mot de vanliga undervisningsmetoderna.
– Annars hade eleverna lektioner i 40 minuter och sedan slog läraren på en stor gong gong och så bytte de lärare och ämne. De har en pedagogik som är väldigt olik den som finns i Sverige.
"Vi pratar väldigt mycket om det här"
Hon har presenterat sina resultat i en artikel i tidningen Opsis Barnkultur, och berättat om arbetet på konferensen Nätverket för estetiska ämnen i lärarutbildning (NEÄL).
Även på förskollärarutbildningen på Örebro universitet arbetar man med estetiska lärprocesser.
– Vi pratar väldigt mycket om det här. Många är rädda att bild ska bli ett ”sekundärämne”, att det inte ska betyda så mycket när man använder det som ett verktyg. Jag vill säga att det är tvärtom. När du använder bild integrerat i undervisningen höjs det automatiskt från ett sekundärt ämne till ett primärt.
Barbro Bergfeldt lämnade kvar allt bildmaterial på skolan när hon lämnade Nepal. I oktober nästa år planerar hon att återvända för att undervisa eleverna. Hon samlar även in pengar för att måla om skolan genom att hålla föredrag här hemma i Sverige.
Sin egen resa betalar hon själv, precis som under den första volontärperioden.
Läs också:
Miljoner till NO-projekt: "Vi tror att det finns mycket mer potential i ritandet"
Text: Beatrice Emmerik.
Foto: Privat.