Bra - men kan bli bättre visar kartläggning av skrivande på lärarutbildning

En första milstolpe. Så presenterar Ann Öhman Sandberg, projektledare för Framtidens lärarutbildning, kartläggningen kallad Skrivande och skrivprogression på grundlärarprogrammet.

– Vi blev överraskade över hur mycket arbete som läggs ner på att främja skrivande. Men varje ämne jobbar för sig och det finns mycket att hämta om olika ämnen kan lära av varandra, säger Eric Borgström.

Han konstaterar att lärarstudenternas skrivförmåga är ett hett debattämne, i skolan, i samhället och även internationellt. Och att skrivande är både ett hantverk och en förmåga att kombinera ämneskunskaper, retorik och språkriktighet.

Ingen praktik av policyn

Det finns en skrivpolicy för utbildningen av lärare. I den formuleras progressionen, alltså att gå från lättare till mer komplext, i språk och olika former av akademiskt skrivande.

– Vi har kommit fram till att skivpolicyn inte är spridd och inte lett till några praktiska konsekvenser för utbildningen. Den har stannat vid att vara en pappersprodukt, säger Eric Borgström.

För det akademiska skrivandet visar kartläggningen att det ändå går att se progressionslinjer i de skrivuppgifter studenterna möter genom programmet, men att progressionen inte är tydligt artikulerad. Studenterna arbetar med olika typer av akademiska skrivuppgifter genom hela programmet, till exempel paper, analysuppgifter och utvärderingsrapporter. Målet är ett självständigt arbete i slutet av utbildningen.

– Det här kan vi synliggöra bättre i undervisningen. Vi behöver tala med studenterna om hur det de gör längs vägen pekar fram emot det självständiga arbetet. På längre sikt behöver vi också slipa på systematiken i uppgiftsprogressionen, exempelvis när det gäller graden av styrning och vilken typ av litteratur studenterna möter, säger Eric Borgström.

Måste förmedla "tyst kunskap"

Han förordade också att lärarna på lärarutbildningen måste förmedla sin ”tysta kunskap” för att inviga studenterna i tolkningsgemenskapen. Daroon Yassin Falk pekade på att vissa texter på ytan ser ut som akademiska texter, men visar att den som skrivit inte förstått.

Förutom akademiskt skrivande ska studenterna på lärarutbildningen också lära sig skriva för att göra sig förstådda av elever och vårdnadshavare, det som kallas professionellt skrivande.

– Det finns examensmål för professionellt skrivande, men det saknas en renodlad undervisning i denna förmåga, säger Daroon Yassin Falk. Som förbättring föreslår hon och Eric Borgström att studenterna under sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning) ska skriva veckobrev och planera lektioner, men även att denna form av skrivande ska finnas med under den övriga utbildningen.

Det finns ingen motsättning mellan de två skrivsätten för lärarstudenter:

– Det handlar om att kunna skriva texter som riktar sig till olika målgrupper. Dessutom är lärarutbildningen både en professionsutbildning och en akademisk utbildning, säger Daroon Yassin Falk.

– Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och det akademiska skrivande hänger ihop med att göra kunskap möjlig att kritisera och pröva. Också av den anledningen är skrivande en viktig kompetens för blivande lärare, säger Eric Borgström.

Hitta en systematik

Han och Daroon Yassin Falk kunde visa upp en rad goda exempel på hur lärare arbetar för att förmedla kunskap i skrivande till studenterna, till exempel modelltexter eller att studenterna får arbeta med varandras texter. Utmaningen är att hitta former för att dela med sig och sedan systematisera.

Är dagens lärarstudenter sämre på att skriva?

– Så har det låtit i alla tider, men det går inte att leda i bevis. Uppfattningar och regler för vad som är gott språk och bra text ändras över tid, säger Eric Borgström

– Kraven har också blivit högre och högre, konstaterar Daroon Yassin Falk.

Text och foto: Maria Elisson