Behandling och integration – Jenny och Jürgen två av de nya deltagarna i Social Impact Lab

Social Impact Lab, SOIL, startade 2017 med syftet att föra ut universitetets forskning och kompetens i samhället. Forskningen i form av innovationer och idéer ska göra nytta.

– Vi fokuserar på sociala innovationer som ska lösa olika samhällsutmaningar. I flertalet av idéerna finns intressenter inom den offentliga sektorn, säger verksamhetsledaren Åsa Allard på Innovationskontoret.

Hållbarhet i skolan, ge äldre bättre förutsättningar för att må bra livet ut – där har ni två exempel på projekt som startade i fjol.

När SOIL nu går in på sitt andra år är det med sju nya deltagare – sex forskare och en anställd vid regionen.

Lär av varandra

Meningen är att förra årets deltagare ska fungera som inspiratörer för den nya gruppen. Tanken är också att den gamla gruppen – där nu sex personer ingår – ska jobba vidare med sina projekt.

– Vi vill att forskarna ska kunna fortsätta med sina arbeten eftersom det handlar om processer som sträcker sig över flera år. Dessutom vill vi knyta ihop den nya gruppen med den gamla, så att SOIL inte bara är sju nya personer utan tretton – som jobbar tillsammans.

För detta har Innovationskontoret fått 400 000 kronor från länsstyrelsen. Pengarna ska gå till att titta på hur verksamheten och stödet till forskarna kan utvecklas.

Forskarna som ingår i SOIL får jobba med sina projekt en dag i veckan. I stödet ingår dessutom rådgivningssamtal och ett idéutvecklingsprogram.

– Vi står även för lokalen, forskarna sitter här när de jobbar. De jobbar visserligen enskilt också, men mycket av poängen är att de ska arbeta i grupp. Vi vill skapa en kreativ och innovativ miljö där de stöttar och lär av varandra, säger Åsa Allard.

Vill utveckla behandling

Jenny Alsarve och Jürgen Degner är två av de sju nya deltagarna. Jürgen Degner forskar om varför sociala insatser ofta ger litet eller till och med negativt resultat. Hans projekt inom SOIL handlar därför om att utveckla ett rehabiliterings- och behandlingscentrum för ungdomar och vuxna som har eller riskerar ett liv i utanförskap.

Jürgen Degner tar de intagnas situation på Kumlafängelset som exempel på hur han tänker:

– De som deltar i ett behandlingsprogram träffar sin terapeut/programledare ungefär någon timme i veckan. Sedan går de tillbaka till avdelningen och, i värsta fall, fortsätter att prata brott med de andra intagna resten av veckan. Att på några få timmar prata sig till en ny livsstil fungerar inte – det säger sig självt. Jag menar att behandlingsmetoden – medicinering, KBT, psykoterapi eller vad det nu kan vara – måste hänga ihop med veckans övriga timmar.

Jürgen Degners tanke är att han bland annat ska ta hjälp av studenter och forskare på universitetet. Det kan till exempel handla om att studenter gör sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU, på centrumet. Studenten kan sedan få en uppgift av ledningen för att undersöka exempelvis klienternas syn på innehållet i vården och personalens bemötande.

Familjer ska bli kompisar

Sociologen Jenny Alsarves projekt handlar om integration genom att bygga vänskapsrelationer. Tillsammans med studieförbundet Bilda ska hon utveckla ”Familjekompis” där nysvenska familjer och etablerade svenska familjer träffas.

– Vi ska ha en första träff med familjerna i februari. Innan dess har de fått anmäla sitt intresse och inför mötet har en matchning skett så att familjerna passar ihop. Därefter får de träffas på egen hand, så det rör sig om ganska lite styrning från vår sida, berättar hon.

I första hand vänder sig projektet till boende i Oxhagen med omgivningar, i Örebro, och målsättningen är att engagera minst 30 familjer under 2018.

Jenny Alsarve sitter med i styrgruppen för projektet, samtidigt som hon ska utvärdera det.

– Förhoppningen är att deltagarna i ”Familjekompis” ska utveckla långsiktiga vänskapsrelationer, och att modellen på sikt kan spridas också utanför Örebro.
Text och foto: Mattias Frödén