Bättre metoder behövs för att mäta cancerframkallande ämnen i marken
Monika Lams studie visar att fler föreningar än de 16 som analyseras vid riskbedömningar finns i höga koncentrationer i jorden.
Dagens metoder att mäta en grupp av cancerframkallande ämnen i marken kan vara otillräckliga. Det visar en ny avhandling vid Örebro universitet.
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är en grupp cancerframkallande ämnen, vanligt förekommande i marken. Vulkanutbrott och skogsbränder är exempel på naturliga PAH-källor. PAH bildas även vid ofullständig förbränning av organiska material samt i industriprocesser. Men trots att gruppen består av flera hundra föreningar baseras riskbedömningar av förorenad mark med PAH på endast sexton av dessa. Det kan leda till att man underskattar PAH-halterna i marken, visar biologiforskaren Monika Lam i sin studie.
– Målet med min forskning var att utveckla och förbättra riskanalysen genom att kombinera både kemiska- och biologiska metoder. Då får man en mer komplett bild av platser förorenade av polycykliska aromatiska kolväten (PAH), säger hon.
Monika Lam analyserade PAH-förorenad jord, samlad från fem olika platser i Sverige. Totalt undersökte hon koncentrationen av 77 PAH-föreningar, inklusive de 16 som ingår i riskanalysen i dag.
– Resultaten visar att fler föreningar än de 16 som analyseras vid riskbedömningar fanns i höga koncentrationer i jorden, säger hon om den kemiska analysen.
Önskvärt med kombination av analyser
Vidare undersökte Monika Lam den skadliga effekten hos levande celler stimulerade med PAH- föreningar. Flera PAH är kända för att vara cancerframkallande och de kan också påverka cellernas arvsanlag.
– Den biologiska analysen visar att effekten som PAH har på levande celler är mer omfattande än den kemiska analysen visar, säger hon.
Det innebär att screeningen för endast 16 PAH inte täcker den biologiska responsen hos cellerna stimulerade med PAH. Även när flera PAH-föreningar inkluderades i balanskalkyler kunde man inte förklara nivåerna av den totala biologiska responsen.
– Många fler potentiellt toxiska PAH-föreningar än de som ingick i den kemiska analysen kan aktivera receptorer hos celler. Resultaten visar att den biologiska metoden är ett bra komplement till den kemiska analysen. Genom att kombinera de två får man en bättre bild av kontamineringen och dess grad på en viss plats, säger Monika Lam.
Viktigt med mobilitet vid riskbedömning
Förutom att mäta koncentrationerna av PAH-föreningar i jordprover har Monika Lam också tittat på deras rörlighet i jorden.
– Det är ännu viktigare på grund av att vi vill veta hur mycket av en viss PAH filtreras genom jorden när det regnar och läcker till grundvattnet.
Resultaten visar också att endast en del av det totala antalet PAH-föreningar kan tas upp av organismer eller exempelvis läcka till grundvattnet. Skulle man endast basera bedömningar på koncentrationer av ett flertal PAH kan risken lätt överskattas.
– Å ena sidan visar studien att om bedömningar endast baseras på koncentrationer av PAH i jorden kan risken överdrivas. Å andra sidan visar resultaten att analys av endast de 16 PAH-föreningarna istället kan leda till att man underskattar risken. Därför borde man öka antalet PAH som ingår i riskbedömningen och kombinera mätningen av koncentrationer med den biologiska metoden samt ta hänsyn till tillgänglighet och mobilitet av föreningar. Då får vi en heltäckande bild av mark förorenad med PAH, säger Monika Lam.
Text och foto: Jasenka Dobric