Stödpersoner avgörande för att komma tillbaka till jobbet
Ulrika Englund och Marie Matérne är två av deltagarna från Örebro på konferensen i handikappforskning på Örebro universitet.
En chef, kollega eller närstående som stöttar är avgörande för människor med förvärvade hjärnskador, på deras väg tillbaka till arbete. Det visar Marie Matérne i en studie där hon intervjuat stödpersonerna om deras roll. Resultat presenteras på en konferens i handikappforskning på Örebro universitet.
Marie Matérnes avhandlingsarbete handlar om återkomsten till arbetslivet efter en förvärvad hjärnskada. Hon har i en delstudie intervjuat nio personer som varit stödpersoner till människor som fått skador till följd av till exempel stroke, cancer eller en olycka.
– Stödpersonerna är viktiga och en outnyttjad resurs. De själva har uppfattat att deras engagemang varit betydelsefullt och underlättat samarbetet med arbetsgivaren. Och människor vill hjälpa till, säger Marie Matérne, som delar sin arbetstid mellan avhandlingen och jobbet som verksamhetsutvecklare på habilitering och hjälpmedel på Region Örebro län.
Egen erfarenhet trovärdig
Hennes intervjuer visar också att egen erfarenhet av arbetsrehabilitering kan öka trovärdigheten hos stödpersonerna och underlätta anpassning till arbetslivet. Deltagarna i studien var både de som hade ett mer formellt ansvar för rehabiliteringen, som chefer och personalchefer, och andra med ett informellt engagemang, som kolleger och närstående.
Marie Matérne har i en tidigare studie intervjuat personer med förvärvade hjärnskador om deras syn på återkomsten till arbetslivet, och ska fortsätta med att undersöka hur livskvaliteten hos dessa personer påverkas Det samlade resultatet är något som sedan kan komma till praktisk användning för de skadade själva, för anhöriga, arbetsgivare och Försäkringskassan.
Marie Matérne presenterar sina resultat vid NNDR2017, Nordic Network on Disability Research, som pågår 3 till 5 maj på Örebro universitet. Konferensen samlar 350 deltagare från 21 länder.
Samverkan om barn som far illa
Ulrika Englund är en annan av en rad konferensdeltagare från Örebro universitet och Region Örebro län. Hon har studerat samverkan mellan myndigheter för att ta hand om barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Denna samverkan är särskilt viktigt för barn och unga med funktionsnedsättningar eftersom de har många olika behov.
Skolan, socialtjänsten, polisen och barn-och ungdomspsykiatrin fick under åren 2007 till 2009 regeringens uppdrag att hitta former för samverkan, vilket resulterade i 99 projekt. Ulrika Englund följer nu upp vad som hänt, fem år efter projektsluten.
I en delstudie har hon undersökt på vilket sätt målgruppen för samverkan förändrats över tid.
– Min studie visar att fyra av tio verksamheter identifierar barn och unga med någon form av funktionsnedsättning, där ADHD eller andra former av neuropsykiatriska diagnoser är vanligaste, säger Ulrika Englund som ser en framgång i att dessa barn nu blivit mer synliga i målgruppen för samverkan.
Yngre barn mer uppmärksammade
Hennes granskning av läget fem år efter projekten visar att samverkan har ökat i omfattning och att nya arbetssätt har permanentats. Yngre barn uppmärksammas också i högre grad inom denna samverkan.
Studien visar att en helhetssyn är särskilt betydelsefull i arbetet med att hjälpa utsatta barn och ungdomar.
– I utvecklingen av samverkan kring denna målgrupp av barn och unga är det viktigt med förankring, tydlighet, kunskap och engagemang. Min studie visar också att lagen inte utgjort något hinder för samverkan, säger Ulrika Englund.
Text och foto: Maria Elisson