Sodomi som vapen i medeltida maktkamp
Henric Bagerius har gett ut en bok om fyra medeltida kungar, alla anklagade för sodomi av sin motståndare.
Sex och politik hör ihop - även i det senmedeltida Sverige där kungen, Magnus Eriksson, anklagades för ogudaktig sodomi av dåtidens mäktiga kvinna, den heliga Birgitta. Hon hade sina skäl. Henric Bagerius, lektor i historia vid Örebro universitet, har skrivit en bok om Magnus Eriksson och tre andra samtida kungar, utsatta för samma propagandastorm.
I ”Olydnadens söner” berättar Henric Bagerius om fyra kungar som har det gemensamt att de var ansatta av kritik där motståndaren använde samma vapen – anklagelser om sodomi, dåtidens beteckning av homosexualitet. De ”olydiga” var förutom svenske Magnus Eriksson (1316-1374), engelska Edvard ll (1284-1327) och Richard ll (1367-1400) och Henrik IV av Kastilien (1425-1474).
Boken har sitt ursprung i Henric Bagerius forskningsintresse för medeltiden och relationen mellan kropp, sexualitet och politik.
– Det är kungahistoria, men med ett nytt perspektiv. För mig började det med ett intresse för Magnus Eriksson och sedan upptäckte jag att det fanns liknande anklagelser om sodomi mot andra kungar. Jag ville ta reda på om det var ett mönster, säger han.
Queerteori som analysmetod
Henric Bagerius använder queerteori som vetenskaplig metod för att analysera spelet runt de fyra kungarna:
– Genom att studera det avvikande kan man se vad som är normen. Det fanns en föreställning om vad som var en god kung och kritikerna visar fram en dålig kung.
Den heliga Birgitta var Magnus Erikssons fräna och mest inflytelserika kritiker. Hon beskyllde honom, utan att skräda orden, för att ha sex med andra män, ett brott mot skapelseordningen och därmed mot Gud. Och hon, Birgitta, var bara en budbärare som förmedlade vad jungfru Maria sagt henne i uppenbarelser.
– Birgitta var infernaliskt skicklig i sin kritik. I sodomin fanns samlat alla föraktfulla egenskaper som vekhet, ogudaktighet och oförmåga att behärska sig, allt som en kung inte ska vara, säger Henric Bagerius.
Hon hade sina skäl att ansätta Magnus Eriksson. Han hade misslyckats med sina korståg i nuvarande Ryssland och var alltså oduglig som kung i hennes ögon.
Förkastliga handlingar
Homosexualitet som begrepp kom till på 1800-talet. På medeltiden gällde sodomi där de sexuella handlingarna, inte begäret, var det förkastliga enligt kritikerna. De som utmanade kungen om makten tog till ett kraftfullt propagandavapen.
– För min del är det inte intressant att veta om anklagelserna var sanna eller inte, utan hur de användes, säger Henric Bagerius.
Sodomianklagelserna innefattar också de gunstlingar, med makt, som antogs vara part i den ogudaktiga skörlevnaden och kom nära den kungliga kroppen. Den tredje parten var drottningen.
– Om inte kungen sexuellt kunde tillfredsställa sin hustru och därmed kontrollera henne antogs hon bli oregerlig och farlig och vilja ta makten. Risken fanns att hon skulle ha älskare och få barn med en annan man.
Normen för det kungliga äktenskapet var harmoni där parterna visste sin plats, ett ideal som levt vidare genom århundradena till våra tider och som par i maktställning inte alltid lever upp till. Henric Bagerius exemplifierar med presidentparen Clinton och Trump och förra tronföljarparet Charles och Diana.
Text och foto: Maria Elisson