Skillnad på stormöten om kärnavfall

– Det finns olika förklaringar till varför så många ogillar stormöten. En är att deltagarna upplever att det är svårt att får andra att lyssna. Även vana talare, de som tar mest utrymme, har svårt att nå fram till de andra deltagarna, säger hon.

I avhandlingen Hållbar dialog? Retorik i möten om svensk kärnavfallshantering har Helena Hansson-Nylund bland annat jämfört ett stormöte i Almunge 1985 och ett i Stockholm 2008. Almunge-mötet var mer spontant medan mötet i Stockholm planerades med hjälp av en konsult. I Almunge hade lokalbefolkningen demonstrerat mot provborrningar.

– Min hypotes var att mötet 2008 skulle vara mer sakligt än mötet 1985. Men så var inte fallet. Frågorna och svaren i Almunge var jämförelsevis mer sakliga, informationssökande och sonderande än 2008.

Hon har inte i sin avhandling inte utrett orsaken till denna skillnad.

– Men själva skillnaden förvånade mig. Det gjorde också de stora likheter som trots allt fanns mellan mötena 1985 och 2008 när det gäller formuleringar och ordval.

Utgångspunkten för avhandlingen var att närmare studera de retoriska utmaningar som finns då projektledare och myndigheter möter allmänheten, forskare, föreningar och representanter för kommuner för att svara på deras frågor.

– Det medförde att en mångfald av perspektiv möts, vilket är särskilt intressant i detta fall då ett beslut måste fattas i slutändan. Det högaktiva kärnbränsleavfallet måste tas om hand. Min avhandling handlar om hur vi kan kombinera en öppen diskussion med kravet på att ett visst bästa argument för en lösning ska tas fram.

Debatten om hur kärnavfallet ska hanteras kan ses som ett exempel på "vardagsdemokrati", en strävan att diskutera en fråga på många nivåer i samhället.

– Vi förknippar vanligen retorik med att någon håller tal inför en skara åhörare. Jag lyfter fram att retoriken också kan vara ett verktyg för möten. För trots att stormöten är problematiska så spar de tid och pengar.

En retorisk insikt som kan förbättra kvaliteten på möten är enligt Helena Hansson-Nylund att den som talar inleder med att förklarar sitt perspektiv och ge annan information som underlättar för andra att bilda sig en uppfattning om vem talaren är. Även på ett stormöte kan det vara bra att se sitt inlägg som ett tal.

– Jag hoppas att mina slutsatser kan hjälpa oss att delta i möten för att föra fram våra åsikter och lyssna bättre på andra. Med insikter om retorik kan vi lära oss att lyssna på och förstå andra, för att tolka dem konstruktivt.